Snacka = Framtiden

Vi har alltså en Framtidsminister. Fräckt. Men vem är hon?

Kristina Persson är dotter till en entreprenör och direktör i Jämtland, Sven O Persson,  som lämnade efter sig ett jättearv när han dog 1990. Han tjänade pengar på bilhandel, sågverk, bryggerier etc. Han var även moderat lokalpolitiker i Östersund. Äpplet faller långt från päronträdet. Hon och de fyra syskonen ärvde hans företag, som omsätter 3 miljarder per år. Familjen kallas Jämtlands Wallenberg. Hennes andel i familjeföretaget köptes av systern och brodern. 

Hon är alltså den tätaste ministern i regeringen, utan tvekan. En del av pengarna  bildade hon Stiftelsen Frejas Fond med, som arrangerade konferenser på 2000-talet. Vad stiftelsen gjorde 1990-2000 är oklart. Men 2005 startade Kristina tankesmedjan Global Utmaning, som är Frejas Fonds enda projekt. 15 miljoner kronor satsade hon av arvet till stiftelsen och som alla stiftelser utgår jag från att det som delas ut till Global Utmaning är avkastningen på kapitalet. 

Kristina har varit med länge, hon är ju regeringens äldsta medlem med sina 69 år. Hon började sin politiska bana med att i början på 70-talet redan arbeta på Finansdepartementet under regeringen Palme. Och hon har hunnit med att jobba på LO, LO/TCOs biståndsnämnd och TCO. En klassisk karriär för en karriär-sosse alltså.

Hon satt i riksdagen 1991-1994 för socialdemokraterna, satt i Europaparlamentet tio månader 1995 och blev sedan landshövding i Jämtland. Hon utsågs av regeringen Carlsson. Hon var vice riksbankschef 2001-2007. Vad hon gjort sedan dess är oklart, levt på sina pengar antar jag. Hon har ju en del. 

Men vad hon ska göra nu och vad hon gjort hittills i regeringen är rätt oklart. 

Jag lyssnade på en intervju med henne i Epstein & Nordegren i P1, gjord bara 3 dagar efter att hon utsågs. Där ställer de frågan vad hennes främsta uppgift nu är. Hon svarar – ”skapa mitt kansli. Och förbereda möten”. 

De vill också veta en fråga hon vill ta tag i före jul. Svaret är den gröna omställningen. Hennes egen tolkning av jobbet är att hon ska hjälpa statsministern att se till att hela regeringen har fokus på framtiden, de komplexa frågorna. Men exakt vad hon menar med de komplexa frågorna förutom grön omställning, är inte så lätt att förstå. Tydligt är i alla fall att rent praktiskt ser hon framför sig att bilda arbetsgrupper, workshops, diskussioner och prata. Vilket ju är den röda tråden i alla de här företeelserna – de är alla varianter på snackarverkstäder. 

Men hon lovar att ”vi kommer få se en hel om hur vi jobbar”. 

Japp. Det här var alltså 6 oktober. Snart fem månader sedan. Men när man kollar i media och på regeringens hemsida är det tomt. Okej, hon är Nordenminsiter också så en fyra sådana möten har hon hunnit bränna av. Men nu pratar vi ju om framtiden. Och där lyser den med sin frånvaro, förutom ett seminarium hon var med på 6 februari. Någon grön omställning verkar hon heller inte hunnit med. 

Men idag, så kommer äntligen beskedet!

 Kristina har skapat tre analysgrupper. Hon sa ju att hennes viktigaste jobb var att skapa ett kansli. Så det har hon tydligen gjort nu under 5 månader. Eller vänta. Läser man artikeln har hon inte skapat sitt framtidskansli ännu. Det SKA inrättas. Och skriva rapporter. På det som analysgrupperna pratat om. Antar jag?
 

Så vi får väl vänta till kansliet är skapat då. Hon lovade i oktober att vi verkligen skulle få se ”en hel del” om hur de jobbar. Ett sätt hade varit att använda de verktyg som finns, som sociala medier. De är snabba. Men nä, Kristina finns inte där. 

Den 26 oktober ”höll de på att titta på sociala medier”. Än så länge har hon inte dykt upp. 
 

Nä, de snabba puckarna är verkligen inte hennes grej. Hon finns på Facebook som hon säger men senaste uppdateringen var i juni 2013. På sin profilbild flyger hon. Det tog ett helt liv att lära sig, säger hon. 
 

Hon kanske syftar på sin förmåga att flyga i tid?

För direkt efter hon utsågs till minister kom det fram att hon rest i tid och rum. Genom reinkarnation. Hon har bland annat pratat med Raoul Wallenberg och blivit ihjälslagen. Det kom fram i en intervju i programmet Striptease 1997 och som någon rotade fram. Själv säger hon att hon blev lurad att prata om privata saker, när Epstein frågar. Men själva sakfrågan dementerar hon inte. 
 

Sociala medier är inte hennes fokus alltså. Något hon däremot är mycket intresserad av är investeringar i infrastrukturprojekt och grön omställning. Globala utmaningar. EU – ett vänsterprojekt (trots att det skapades av Kristdemokrater).  Det är infrastrukturprojekten och energieffektivisering som ska lösa allt. De är framtiden. 

Och de var framtiden redan i historien för Kristina. För hon har pratat  i decennnier om investeringar och globala utmaningar. Hon är ihärdig. Redan 1994 skrev hon en motion på temat när hon satt i riksdagen. Om behovet om att tillsätta en Framtidsgrupp. Så där började hennes resa mot den åtråvärda titeln ”Framtidsminister – minister för framtiden”. 

Då hade inte den blivande framtidsministern en aning om det kommande informationssamhället för internet nämndes inte med en rad i motionen. Inte heller mobiltelefoner, som ändå var större än internet på den tiden. Faktum nämns över huvud taget inte teknik. Men den typen av framtidsfrågor var alltså inte hennes melodi, då heller. Däremot ska hon ha komplimang för att hon redan 1994 insåg att jobben inte skapas i industrin. 

Man hoppas ju att hon i egenskap av ”Löfvens högra hand”, kan övertyga chefen om detta. Han som alltså nu ska jaga fram en ”industrikansler” och är bekymrad över att folk inte fattar att industrin är framtiden. 
 

Men som Nordegren konstaterade i intervjun – hon kan bara se bakåt i tiden, inte framåt. 

En sak hon innan statsrådsposten talade sig varm för är ett slopande av överskottsmålet. Något Vänsterpartiet driver som enda parti i riksdagen. Så sent som 2013 skrev hon på Brännpunkt i Svenska Dagbladet om att slopa det för att hindra stora skattehöjningar. En lite annan linje än regeringen driver idag alltså.  
 

Bilden ovan här är tagen från Kristinas Facebook, där hon kommenterar sin egen artikel. Ett öppet mål alltså. Som regeringen hon nu sitter inte har lust att sparka in bollen i. Jag förstår varför hon duckade frågorna i Epstein och valde att svamla om globala utmaningar istället. 

Vad tycker hon mer politiskt? 

Det enda man kan hitta från modern tid (läs sedan 1995) är just saker från sin egen tankesmedja. Som alltså är döpt till favoritorden ”Global utmaning”. I krönikor på deras hemsida under sin tid som ordförande där har hon bland annat skrivit saker som:

globaliseringen verkar ha lagt sig som en våt filt över de politiska initiativen”

Lösningen är att staten ”återtar sin ledande roll i samhällsbygget”. Det är det enda alternativet. Och man ska inte tveka.

För tydligen behöver vi ÄNNU mer än 70-talet mer politisk inblandning. 
 

Det är väl inget nytt under solen att många 70-åringar idealiserar tiden när de var unga själva men låt mig bara fräscha upp ert minne vilken politik som gällde på 70-talet. 
 

  • Palme var statsminister. Så här lägger vi ribban. 
  • Löntagarfonder föreslogs
  • Stora statsstöd till varvsnäringen (som ändå gick under) och andra bolag
  • Staten uppfostrade barnen med politiska barnprogram
  • Långtgående censur av film, TV och radio
  • Kraftig höjning av skattetrycket från drygt 30 % över 50 % 
  • Två TV-kanaler och förbud mot reklam
  • Televerket ägde telefonerna och äga en egen var förbjudet
     

Jag skulle kunna hålla på i evigheter men det här illustrerar alltså nivån på politisk inblandning Kristina Persson bara för ett år sedan tycker är en rimlig nivå. Eller vänta, vi ska alltså ha MER än det här. 

Hon tycker också att skattekonkurrens i ”den globala utmaningen” inte borde finnas. Rent tekniskt antar jag att det ska hindras genom att EU avgör enskilda medlemsstaters skatter. Överstatlighet även på EU-nivå alltså. Mer parlamentarism och bort från subsidiaritetsprincipen, som innebär att besluten i huvudsak ska fattas nära medborgarna. 

Lite grann en röd tråd i Kristinas politiska uppfattning alltså. 
 

Man kan tro att Persson är den enda Framtidsministern som funnits. Men så kreativ är inte Löfven. För redan Olof Palme insåg det snygga i den titeln och utsåg Ingvar Carlsson 1982. 

Sedan dess har ingen annan statstministern insett att de behöver en sådan. Förrän nu. 

Själv ser jag med spänning fram emot vad Kristina och hennes armé av snackarverkstäder ska komma fram till. Ska vi slå till med en gissning att vikten av ”global utmaning”, ”grön omställning” och ”investeringar i infrastruktur” dyker upp på fler ställen ett?

// Rebecca Weidmo Uvell

Bilen nedan är hämtad från en artikel på DN.se
 

7 kommentarer
  1. För en del år sedan släppte veterangruppen Crosby, Stills, Nash and Young skivan ”Looking forward”. Ironi från deras sedan kan man anta.
    I fallet Kristina Persson anas däremot ingen ironi. Hon verkar på allvar tro på sina stolligheter.
    Reinfeldt må ha haft sina sidor som statminister, men han såg i alla fall till på att de ministrar som inte klarade miniminivån inte blev kvar på sina poster. Frågan är om vi sett var lågvattenmärket inom S/MP-regeringen befinner sig ännu? Eller om det ligger ytterligare lite lägre?

  2. Det passar ju bra att hon varit torparhustru i Finland på 1800-talet om hon nu anförtrotts de nordiska kontakterna. 🙂

  3. Du är suveränt bra, Rebecca. Det är ett stort nöje att följa dig och ditt grävande och du lyckas alltid sätt fingret på spikskallen. Skönt!

  4. Totalt obegripligt att sossarnas vurmar för något så imaginärt som ”framtiden”. Dessutom så är politiker generellt obildade inom naturvetenskap, teknik och matematik.
    Det finns ingen som överhuvudtaget vet vad framtiden har i sitt sköte.
    Vilken politiker förutsade för 5 år sedan att oljepriset skulle idag vara halverat pga ny borrningsteknik, sk. ”fracking”, med horisontell borrning djupt ned?
    Svar: Ingen!

  5. Skrämmande läsning!
    Ang aktivitet på sociala medier, är åtminstone Löfvens stab aktiv med att kontinuerligt censurera obekväma inlägg!
    Löfven tar oss tillbaka till framtiden

  6. Känns mer som att S politik ska skapas efter att de fått makten istället för innan. Men så upplevdes det även när de satt i opposition där man bara kan kunde klaga.
    Synd bara att de efter 5 månader ännu inte hittat på vad de ska göra – det viktiga var bara att få makten.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *