LIta inte på pre-fixet kunglig

 

Kungliga Vetenskapsakademien är väl mest känt för att de utser nobelprissatagaren i fysik, kemi och ekonomi. 

Men då och då skriver någon därifrån debattartiklar om svensk politik. Och då ska man ha vissa saker klart för sig, framför allt det här:

Bara för att det står Kunglig först innebär det inte att det är någon sanning. 

 

Nyligen publicerade ledamöter därifrån en artikel om betyg. Eller artikel, snarare var det en sågning av Alliansens förslag om tidigare betyg. 

Men tittar man på deras hemsida och vad ledamöterna använt som källa till sin tydliga slutsats att tidigare betyg är skit så hittar man bland annat en rapport de stödjer sig på.

Där har de angett två studier för tidiga betyg. Nedan ser ni deras första referens, som alltså stödjer tidiga betyg. Och som konstaterar att framför allt svagpresterande flickor gynnas mest. 

Den andra källan de har med stödjer inte tidiga betyg. Och det är alltså den de drar sina slutsatser i artikeln på.  Trots att 50 % av deras eget data säger något annat. 

Vetenskapsakademien gillar inte fritt skolval.

De har skrivit en rad artiklar om att det fria skolvalet är orsaken till det låga intressset för läraryrket, det leder till minskad likvärdighet och ökad segreation, att avskaffa fritt skolval är en fråga om rättvisa. De har också jämfört fria skolvalet med Pinochet (!). De är alltså milt sagt mycket missnöjda med det fria skolvalet som helhet. 

I den rapport jag hittat på deras hemsida kan man läsa följande:
 

Och det håller nog de flesta med om. Men när jag sedan börjar läsa i deras rapport upptäcker jag att den är…….selektiv. För jag råkar kunna en av de rapporter de citerar bra eftersom jag använder den i mitt jobb som skoldebattör. Exempelvis har de bara valt en enda bild ur den rapporten och det är nedanstående: 

Men de struntar i att ta med att i samma rapport konstaterar Skolverket tillsammans med PISA att den socioekonomiska bakgrundens betydelse INTE ökat sedan 1998, faktum är att betydelsen minskat något sedan 2001 jämfört med idag. Förklaringen varför mellanskolsvariationen ökat (skillnaden mellan skolor i resultat) förklaras istället med dolda faktorer. Främst studiemotivation. Och Skolverket konstaterar att studiemotiverade elever oavsett bakgrund tenderar att välja samma skolor idag i högre utsträckning. Kvar blir de studieomotiverade eleverna. 

I samma rapport konsterarar de avmätt att den framstående skolforskaren Gabriel Sahlgren är ”ensam” om sina slutsatser. 

Sahlgren är nämligen en av de forskare som inte alls drar samma slutsarser som Kungliga vetenskapsakademien. 
 

Det intressanta är att Sahlgren i den första bilden refererar till sin egen bok, som har 800 källor. Apropå vikten av att ha många källor för bra slutsatser menar jag. Och kikar man på källorna han använt till den powerpoint-presentation som bilderna är hämtade ifrån har han 53 referenser. KWA har 19 i sin rapport.  Få av Sahlgrens källor finns med i KVAs rapport.  

Det verkar alltså som att KVA driver en egen agenda som knappast stödjer sig på enad vetenskap utan snarare stödjer sig på den för stunden utvald del av vetenskapen som passar syftet. Det kallas opinionsbildning. Inte vetenskap. 

Debattartiklar skrivna av KVA ska alltså betraktas som vilka debattartiklar som helst, skrivna av folk som vill påverka opinionsen åt ena eller andra hållet. I fallet med skolan vill KVA bilda opinion mot det fria skolvalet och mot tidigare betyg. En klassisk vänsterlinje sett till de partipolitiska uppfattningarna alltså. 

Det också så att flera av ledamöterna i KVA är aktiva socialdemokrater och några är dessutom anknutna till Institutet för Framtidsstudier, IFSS, som startades av den socialdemokratiska regeringen 1987. Och sedan dess härbergerat en hel del  socialdemokrater. Bland annat har Ursula Berge och Yvonne Hirdman (expert på arbetarrörelsen) suttit i styrelsen. 1999 blev Lena Sommestad VD och 2002 tog Joakim Palme över, båda välprofilerade sossar. Jenny Andersson är en av forskarna som är socialdemokrater. Även Bi Puranen, mest känd för att täljt guld med pennkniv på Försvarsmakten. Deras forskningsassitenter är Gustaf Öberg från SSU och Björn Werner vänsterskribent på Nöjesguiden. Och bland de som alltså både är med i KVA och IFSS återfinns Jan O Jonsson, Bengt Gustafsson, Gustaf Arrhenius, John Broome. Och institutet styrs historiskt av just socialdemokrater. Och Bengt Westerberg (I rest my case. Han sitter inte i styrelsen längre). 

Nu säger jag inte att alla vid IFSS är sossar, eller alla vid KVA.  

Men man måste vara medveten om att även forskare drivs av subjektiva preferenser.  

Ingen kan vara neutral och politiska inlägg av forskare ska tolkas som just politiska inlägg, inte absolut sanning. 

Kungliga Vetenskapsakademien är som vilka debattörer som alla andra när de skriver debattartiklar. 
 

Så bara för att det står Kunglig framför – ta det inte för sanning.

/ Rebecca Weidmo Uvell

ps. När jag tog fram bilderna för detta hittade jag det här citatet från en av ledamöterna i KVA om betyg. Så det där om betyg ni läste inledningsvis finns det alltså också lite delade meningar om inom själva Akademien….. 

12 kommentarer
  1. Eftersom de sista styckena av mitt tidigare inlägg förr bort skickar jag dem för fullständighets skull igen. Detta är alltså slutet på inlägget nedan:

    Att sammanställa forskning är i sig en grannlaga uppgift. Det är inte att bara räkna artiklar ”för eller emot” utan att också värdera kvaliteten i de argument och den analys som enskilda artiklar bygger för att med utgångspunkt från detta skapa sig en bild av stödet för de påståenden som förekommer. En lika grannlaga uppgift är sedan att redovisa resultatet av sådana sammanställningar och ännu svårare är att skriva populärvetenskapliga sammanfattningar. Det är sällan en kvantitativ fråga av typen ”hur många tycker si och hur många tycker så”. En vanlig metod är istället att redovisa påståenden som förekommer, stödet för dem och sedan beskriva någon artikel som är representativ för den inriktningen. Kanske exemplifierar man även fenomenet med ett konkret exempel. Exemplen används då för att underlätta för läsaren att förstå vad det handlar om, inte som själva ”bevisen”. Kvaliteten i sammanvägningen är istället en form av förtroendefråga: förtroende för forskarna som har gjort den, för deras metoder och för granskarna som har godkänt det hela (i de fall granskning förekommer).

    Detta gör det mycket enkelt att misskreditera forskningsöversikter. Men kan gräva fram några enstaka artiklar som inte finns med och även konkreta exempel som talar emot. I komplexa frågor finns det alltid sådana. Naturligtvis finns det både från politiskt håll och från andra intressegrupper ofta skäl att misskreditera forskning. Klimatforskningen är att utmärkt exempel där olika typer av skeptiker är extremt framgångsrika med att få det att framstå som att det finns en sida för och en sida emot, när det i själva verket är en extrem övervikt för den ena sidan. Var och en som är intresserad av att kunna fortsätta hävda sin favoritåsikt men samtidigt hävda ”forskningstöd” tjänar på att misskreditera förtroendet för översikter och konsensus och istället driva debatten till att var och en lutar sig mot sin egen favoritforskare.

    Men som t ex Leif Lewin har påpekat (http://www.svd.se/kultur/understrecket/oppositionen-atertar-rollen-som-opponent_4230995.svd ) är det kanske i och med det nya parlamentariska läget viktigare än någonsin att den politiska makten, framför allt oppositionen tar hjälp av samhällsvetenskaplig utvärderingsforskning och också verkar för att reformer som genomförs skall vara utvärderingsbara. På detta har vi blivit al

  2. Rebecca,
    Jag noterade att du har svarat på min tidigare kommentar och att du påpekar att ditt budskap är att debattartiklar från någon av KVA’s grupper skall betraktas som debattartiklar, inte som forskning. Det är bra att du lyfter frågan om relationen mellan politisk debatt och forskning, eftersom det är en mycket viktig fråga. Den publicerade debattartikeln är mycket riktigt av opinionsbildande karaktär, men inte på den höger-vänsterskala som du skriver om. I linje med KVA’s syfte är budskapet istället att stärka vetenskapens inflytande i samhället, i det här fallet forskningens inflytande på politiska beslut om skolan.

    TYCKANDET i artikel handlar alltså om att när det finns samstämmig forskning som säger att man inte kan förvänta sig en önskad effekt av en viss åtgärd, så bör man inte genomföra åtgärden. Om man vill basera sin politik på forskning vore det istället bättre att genomföra åtgärder som har stöd i forskning. I artikeln exemplifieras för övrigt en sådan åtgärd som Alliansregeringen genomförde.

    Man kan notera att själva ordet forskning och att säga sig vila på forskning är väldigt populärt, men att det är mindre populärt att faktiskt låta sina åsikter ändras om de inte visar sig ha forskningsstöd. Det illustrerades t ex förra veckan i Sydsvenskan när företrädare för FP fortsatte att hävda att tidiga betyg hade forskningsstöd, men sedan redovisade en lista med 9 referenser som i sig inte alls gav sådant stöd. Det hade varit bättre att säga att man tyckte som man tyckte av något annat skäl (t ex ideologiska). Detta fenomen gäller för övrigt inte bara högern. MPs relation till GMO är ett annat utmärkt exempel.

    Att sammanställa forskning är i sig en grannlaga uppgift. Det är inte att bara räkna artiklar ”för eller emot” utan att också värdera kvaliteten i de argument och den analys som enskilda artiklar bygger för att med utgångspunkt från detta skapa sig en bild av stödet för de påståenden som förekommer. En lika grannlaga uppgift är sedan att redovisa resultatet av sådana sammanställningar och ännu svårare är att skriva populärvetenskapliga sammanfattningar. Det är sällan en kvantitativ fråga av typen ”hur många tycker si och hur många tycker så”. En vanlig metod är istället att redovisa påståenden som förekommer, stödet för dem och sedan beskriva någon artikel som är representativ för den inriktningen. Kanske exemplifierar man även fenomenet med ett konkret exempel. Exemplen används då för att underlätta för läsaren att förstå vad det handl

  3. Har mycket svårt att tro på några miljardkostnader för att flytta betygsgränsen till åk 4. Ett av argumenten som Martin Ingvar framfört, är att mellanstadielärare får vänja sig vid att göra bedömningar lite tidigare inför de betydligt viktigare betyg som skall sättas i åk 6.
    KVA:s tidigare argumentation mot fritt skolval och friskolor har förvånat många. Också i detta fall torde det vara mera fråga om opinionsbildning än om traditionell vetenskaplig analys. De pedagogiska forskningen har länge varit kraftigt politi(s)erad och den tycks nu också ha smugit sig in i KVA:s skolgrupp. Tack Rebecca för ett mycket bra blogginlägg!

  4. I den gamla folkskolan fick man betyg redan från klass/årskurs 1, så tidiga betyg är ju inget nytt utan ansågs då vara en självklarhet för att visa hur det gick i skolan. Själv fick jag betyg i 7 ämnen på vårterminen. Inte så lysande (kollade den gamla betygsboken från Malmö Folkskolor häromdagen) men det viktiga var at man såg fram mot ”examen” och betygsutdelning. Kunde ge någon krona ibland också; vare dig penning- eller betygsinflation hade hunnit så långt då. Har knappast lidit av att åtminstone då ha varit ”lågpresterande” betygsmottagare från sju års ålder.

  5. Jag tror att följande formulering av betygsproblematiken kan göra det mer tydligt för Rebecca: Antag att vår bästa prognos för effekterna av en reform är att det inte kommer att bli några effekter. Är det då inte slöseri av skattemedel att satsa miljarder på att genomföra reformen?

    Det är exakt det budskapet som vi vill skicka och det baseras alltså på samstämmig forskning om att tidiga betyg har mycket små effekter på elevernas senare prestationer i skolan. Ett sådant budskap, menar jag, är inte politiskt färgat även när det råkar sammanfalla med intentionerna hos en viss politisk falang.

  6. Det har blivit alltför mycket politiskt styrande av skolan. Alla tror dom är experter. Nu har ju t o m Moderaternas partisekreterare blivit expert. Det vore bättre att man lyssnade på lärarna. Det är lärarna som är experter.
    Det är alldeles för tidigt med betyg från fyran. Låt det vara som det är. Skolan behöver lugn och ro. Hela jobbet med lärarlegitamation är ju ett stort fiasko.

  7. Tack! Då vet vi vad som ligger bakom KVAs märkliga ”rapporter”…
    Mer opinion än vetenskap alltså.

  8. När det gäller artiklarna i DN-debatt missförstår du budskapet. Där är inte argumentet att betyg är skadligt utan att den forskning vi har om saken säger att tidiga betyg har liten effekt på elevernas senare prestationer. Det är inte lätt att studera denna fråga eftersom det inte görs så många ”experiment”. Men före 1980 hade vi just ett sådant experiment i Sverige där det var valfritt att sätta betyg eller ej i åk 6. På data från det experimentet finns nu ett antal studier. Sjögren (iofs ej refereegranskad) och flera av Klapp m fl (publicerade i ref. granskade tidskrifter). På marginalen skiljer sig dessa lite i vilka som tjänar respektive förlorar på betyg, men gemensamt är att det är små effekter totalt sett. Det är detta som vi tar som huvudargument för att man inte kan förvänta sig bättre elevprestationer genom att införa betyg. Vårt argument är då att eftersom det dels skulle vara en reform som skulle kräva mycket arbete och eftersom det finns andra åtgärder som man kan förvänta sig har positiv effekt, så är det ett dåligt val att satsa på en betygsreform. Detta argument bygger alltså inte i första hand på en mer omfattande och ingående analys av betygens mekanismer (utan endast på de övergripande effekterna). För information betygens mekanismer mm kan man titta i Gustafssons m fl SNS-rapport (ref i KVA-rapporten du nämner) eller den helt nya översikten från VR som figurerade i nyheterna igår https://publikationer.vr.se/produkt/forskning-och-skola-i-samverkan/

    DN idag ger en bra sammanfattning. Poängen är helt enkelt att betyg är en ointressant fråga att fokusera på om det är effekter på elevernas lärande man är intresserad av. http://www.dn.se/ledare/huvudledare/en-betygsstrid-for-mycket/ Knappast en vänsteråsikt utan ett rakt och enkelt konstaterande om man beaktar den forskning som fins om saken.

  9. Om nu inte politikerna klarar av att återskapa ett väldigt väl fungerande skolsystem som bygger på lärande, så är det väl bara för politikerna att kopiera länder rakt av där skolsystemet fungerar väldigt bra tex Finland. Vad är haken?

  10. Vill bara ge beröm till det du skriver. Det är alltid intressanta ämnen, tydligt vilket göra att man bara måste läsa allt och inte bara skumma igenom det.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *