Det handlar om anständighet

Ja, vart tog den vägen?

Anständigheten. Det var länge sedan vi såg den

Den tekniska revolutionen har puttat demokratin framåt flera steg på kort tid. Alla kan få information, alla kan uttrycka sina åsikter. Det är inte längre reseverat för en elit med kunskap. Alla med en dator kan idag inhämta all kunskap de vill på kort tid och delta i det demokratiska samtalet. Och de kan få delta i samtal med journalister, politiker, kändisar. Det är fantastiskt. 

Men har den snabba utvecklingen gjort att vi glömt bort vad demokratin, samtalet och yttrandefriheten vilar på? Anständighet. Respekt för varandra. Acceptans för olika åsikter. 

För hur kan vi annars förklara att en debattör som Marcus Birro, när han uttrycker en åsikt om islam på Twitter, blir fullständigt nerdrevad av hatare i flera dagar? Att det kulminerar i dödshot? Att han, när beskriver hur hans familj gråter, utsätts för mer hån? Jag önskar innerligt att detta var ett undantag, en avart. Men jag måste bedrövad konstatera att det är mer regel. 

Har anständigheten gått helt förlorad?

Vi är olika människor. Vi har olika åsikter. Vi lever i en demokrati. Med rättigheter och skyldigheter vi tyvärr helt tar för givna. Rättigheten att få tycka vad du vill utan att misshandlas, torteras, kastas i fängelse är en av dem. 

Yttrandefrihet. Är det någon som ens vet vad det betyder längre?

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1 § RF). I regeringsformens portalparagraf finns vidare det nära sambandet mellan det demokratiska styrelseskicket och yttrandefriheten tydligt formulerat: ”All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt” (1 kap. 1 § RF).
……….

En begränsning av bl.a. yttrandefriheten får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning (2 kap. 21 § andra stycket RF).

Vi tar det igen: En begränsning får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. 

Ändå. 

Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk. En demokrati inte starkare än varje människas beslut att respektera den. Vi är demokratin. Vi är samhället. 

Varje gång vi bestämmer oss för att besudla yttrandefriheten med hat och hot tar vi ett beslut. Ett individuellt beslut att just denna gång pissa på en annan människas frihet att uttrycka sin åsikt. Och vi tar ett steg närmare att kanske denna gång lyckas ta människans röst ifrån henne. Tysta henne. Tysta en människa i taget. 

Ni pratar om att samhället dras isär. Ni pratar om klyftor. Ni pratar om att samhället blivit kallt. När det i själva verket är ni som hackar sönder det. Ord är kraft. Och för varje gång ni i vrede över att en människa tycker något ni inte gillar istället för att använda det demokratiska samtalet väljer verbal misshandel drar ni sönder landet lite till. Ord för ord, bit för bit. Ord är kraft. 

Det är det som gör Sverige kallt. Förstår ni inte det?

Det pratas om åsiktskorridoren. Men en korridor, hur lång och mörk den än är, har ett ljus i slutet av tunneln. Jag ser inte ljus här. Just nu ser jag bara ett lock ovanför oss, som en verbal misshandel i taget, stänger in oss i ett komplett åsiktsmörker i vår lilla låda.

De rättfärdigar sig med att det är ett krig. Det är ett krig mot fascism, nazism, rasism, alla -ismer i boken. Och det rättfärdigar att alla anständighetens spelregler är satta ur spel. Tydligen. Jag ser inte kriget. Jag ser en pågående demokrati. Men låt oss bara leka med tanken att det är sant att det är ett krig. 

Krig helgar inte medlen. Det är just i krig som anständigheten är så viktig. För att den är så svår att behålla. Förstår ni inte att det är när den saknas som de mest fruktansvärda sakerna i historien och nutid händer? När inte bara vardagen utan mänsklighetens alla regler hur vi beter oss mot varandra är satta ur spel. Alla regler. Det är då människor förvandlas till djur. Tror ni anständigheten finns när Daesh förslavar kvinnor, hugger huvudet av journalister? Var fanns anständigheten i Ruwanda när barn tvingades mörda sina grannar, när folk högg bebisar i småbitar?

Ni har glömt att det var anständigheten som gjorde att vissa tyskar inte sveptes med i nazismen. Glömt att det var anständigheten som gjorde att gränsvakterna vid muren inte sköt de som gick över när muren sedan föll. Det var anständighet som gjorde att människor i alla länder under andra världskriget tog risken och räddade judar.

Anständigheten är ljuset som lyser upp det mest kompakta mörker. 

Ser ni inte det paradoxala? Ni kallar folk vedervärdiga saker. Som att de värderar människor efter hudfärd, sätter människovärdet där. I er jakt på att alla ska vara toleranta. Och öppna sina hjärtan.

Hur ska det gå till? Det är som att slå en hund till lydnad. Till slut får du lydnad. Eller en död hund. Eller slå sin partner. Till slut tystnar de. Till slut tycker de som du. Säger de. Respekt och kärlek får du inte. Inte ens vänskap. Du får någon som är kuvad. Någon som är tyst och väntar på revolt, på flykt.  Men du har inte övertygat någon. Du har inte vunnit. Det är du som är förloraren. 

Ska vi kunna bekämpa intoleransen i samhället måste vi börja med oss själva. Vi måste ta tillbaka anständigheten.

Annars har vi förlorat. För evigt. 
 

Ansvar = gör som vi vill

Sedan det stod klart att inte fler än 31,2 % röstat på sossarna och 6,8 % på MP, och att vi därmed fått den svagaste regeringen någonsin som bara samlar 38 % av rösterna har den samlade vänsterns kritik varit: 

– Alliansen, nu får NI ta ansvar. 

Fy fan för er som ser på när det går åt helvete, skrev Schulman och fick örti-fjorton tusen delningar. Fina medieeliten och vänsterdebattörer nickade och höll med. Han har så rätt. Han är klok den där killen. Jäkla egoistiska borgare. Ni bara sabbar. 

Men killen fattar inget ett skit om politik. Det är mitt problem. 

Mest höll sossarnas partitidning Aftonbladet ledare med. De som håller i den där jättestora megafonen de fått av sossarna. För deras och partiets plan har ju i åratal varit att knäcka det enda framgångsrika borgerliga samarbetet som funnits i historien. Alliansen som sådan har varit en nagel i ögat på partistrategerna sedan badtunnan i Högfors. Anledningen? Att sossarnas makthegemoni endast kunnat möjliggöras av att borgerligheten bara bråkat sins emellan. En samlad borgerlighet har alltid varit sossarnas största hot.  

Och nu öppnade sig bästa möjligheten på 8 år: en valförlust. Och ett svagt parlamentariskt läge. Nu kräver vi att Alliansen bryter upp samarbetet. För landets skull (host…..för sossarnas skull men det säger vi inte högt). 

För med ”ansvar för landet” menar de:

Lägg er platt. Rösta på vår politik. Ert enda jobb nu är att ansvarfsfullt lägga er ner och bli maktpartiet Socialdemokraternas dörrmatta att torka skiten av stövlarna på i fyra år. 

Fy fan för er som står och kräver att borgerligheten ska ge upp hela sin politik och svika varenda en av dem som röstade på Alliansen för att sossarnas ska få igenom sin politik. 

De menar inte ett dugg med ordet ansvar. Gå inte på den lätta. 

En sosse anser att ansvar för landet är lika med driva deras politik. Att en borgerlig regering framgångsrikt i 8 år baxat landet genom den värsta finanskrisen sedan 30-talet och lämnar över landet med mindre underskott än när de tog över skiter de i. 

De är BARA intresserade av att den där jäkla stenen i skon kallad Alliansen för evigt ska försvinna. För om Alliansen är borta kan sossarna fortsätta att regera i all tid och evighet. Är tanken. 

Fy fan för er som går på det där skitsnacket om ansvar. 

För landet kommer visst inte gå åt helvete med en minoritetsregering som med V bara samlar 159 av riksdagens 349 mandat. Det enda som kommer hända att de kommer tvingas driva delar av Alliansens politik. 

Att jämföra Alliansens politik med helvetet är visserligen en del som gör men knappast majoriteten av väljarna. Inte ens de som inte röstat på Alliansen. 

Och när det efter den 3 december visar sig att det inte blev nyval – varför skulle SD ge bort sina röster till Alliansen när de inte fått något för det, och orsaka kaos? – kommer riksdagen bli stället där besluten tas. 

SD har 49 mandat. Så de förslag de gillar av Alliansens kommer att gå igenom och tvinga regeringen att genomföra det riksdagen beslutat. Eller de förslag som Alliansen kan förhandla med S. Såg ni nyckelordet här? Förhandla. 

Det är så Alliansen tar ansvar. Inte att lägga sig platt. Utan att ta ansvar för den politik de gick till val på och de väljare som röstade på dem. Deras ansvar är och förblir att driva sin egen politik. Beklagligt att så få verkar fatta. Och se igenom kampanjen.

För det är ju det här Löfven och polarna vet. Att om drevet om ansvar inte funkar kommer han bli tvungen att 1) driva Alliansen politik 2) bara lägga förslag som SD gillar 3) kohandla om politiken. You give some, you lose some. Kallas alltså förhandling. 

Mycket roligare, och enklare, att försöka tvinga sig till blind lojalitet. Men den gubben fungerade alltså inte. 

Vi utanför riksdagen kan poppa popcorn och luta oss tillbaka i fåtöljerna för att framöver se regeringen i fråga efter fråga åka på däng. Med start av skolpolitiken, där regeringen redan nu kan förbereda sig på att få driva Alliansens politik. 

Vem har sagt att sitta i opposition är tråkigt?

 

Politikerförakt in the making

Från en regering med en statsminister som har fått högre förtroende än någon annan statsminister genom tiderna och en finansminister som valts som bäst i EU till…..eh, något helt annat. 

Att välja en amatör som Löfven till statsminister, som inte ens suttit i riksdagen själv, ja inte ens varit brevskrivare, kunde blivit dåligt. Men det blev sämre. 

För det räckte liksom inte med att välja en kulturminister utan vare sig expertis på sakområdet eller tidigare politisk erfarenhet. Nej, att under ett par år jobbat på tankesmedja kvalar inte som partipolitisk merit. Och hennes amatörmässigthet har ju direkt visat sig, genom att ha avverkat 3 pressekreterare (!) hittills. Kan förklara varför hon inte ställer upp på intervjuer. Senast idag sökte Kulturnytt henne för en kommentar men…

Kulturnytt har sökt kulturminister Alice Bah Kuhnke för en kommentar men hennes pressekreterare hälsar att hon är på resande fot och kanske kan lämna en kommentar i nästa vecka

Den första artikeln hon publicerat som minister, som svar på kritiken, hade bland annat följande oslagbara formuleringar:

Litteraturen och lyriken ger människans inre liv språklig dräkt, och när orden inte räcker till tar musiken vid.
…….
Ett levande kulturliv tillhör grunden i ett socialt och ekologiskt hållbart samhälle.

Floskler och substanslöst lull-lull, var bara en av många sågningar av den artikeln. 

Det räckte inte heller att anställa en 69-åring som Framtidsminister, med erfarenhet av tidigare liv. Syftar då inte på att hon levt majoriteten av sitt liv redan utan tidigare liv som bland annat levt på medeltiden.  Nej, jag har inga som helst problem med att äldre jobbar. Det är bara bra. Men att ha en person på 69 som Framtidsminister, som alltså på frågan om sociala medier svarar:  

– Vi håller på att titta på om hon som statsråd ska vara aktiv i sociala medier, men vi har bara inte landat ännu, säger Kristina Perssons pressekreterare Pezhman Fivrin.

Well. 

Löfven har även valt att rekrytera en högskoleminister. Utan högskoleutbildning. Smart. Och en sjukvårdsminister som kommer direkt från ungdomsförbundet SSU och alltså inte har en enda merit i vare sig privata näringslivet eller andra jobb förutom SSU och ett kommunalpolitiskt uppdrag i Västerås. Han har givetvis inte någon erfarenhet av sitt område, han heller. 

Och Stefan har dessutom, förstås,  en infrastrukturminister som på denna fråga svarar så här: 

Under din politiska tid i Göteborg har du varit engagerad i många andra frågor, vad har du för meriter inom infrastruktur?
– Där har jag inga meriter alls faktiskt.

Inga. Meriter. Alls.

Anar ni ett tema för regeringen? Jag med. 

Men allt detta räckte inte för Stefan. Så han toppar med att i en av de mest försvarmässigt oroliga tiderna, med invasion av Ukraina, framfart av Daesh och kränkningar av både svenskt luftrum och vatten av rysk militär välja……ta-da…..en försvarsminister som vapenvägrat.

Som om politikerförraktet inte var stort nog redan. 
 

Barnlösa får skylla sig själva

På något annat sätt kan man inte tolka den otroligt märkliga nyhet som idag publicerades på bland annat DN idag – transpersoner ska gratis få frysa ner ägg och spermier.

Personer som alltså genomgår en hormonbehandling och operation för att byta kön, och därmed många fall frivilligt gör sig själva sterila, ska av staten få gratis behandling mot barnlöshet. Huruvida detta även imbegriper framtida IVF-behandling framgår inte. 

Som före detta barnlös gör det här mig oerhört provocerad. 

Och innan ni som letar efter saker att missförstå hinner dra andan för att förbereda ett av era kränkthets-utbrott: nej, jag är inte emot att transpersoner får byta kön. Eller emot transpersoner generellt. Jag tycker folk ska få leva som de vill. Jag är nämligen liberal. Staten ska inte lägga sig i folks privatliv inklusive kropp och kärleksliv. 

Om staten ska betala operationen som de nu gör är en annan diskussion. Nu gör staten det. Så jag lämnar det. 

Men varför personer som frivilligt gör sig själva sterila ska få fertilitetsbehandling betalad av skattebetalarna och inte betala själv är helt obegripligt. Får de dessutom IVF-behandling betalad är det inget mindre än en skandal.

Ja, transpersoner gör sig själva frivilligt sterila. Vi tog nämligen bort tvångssterilisteringen för något år sedan (mycket bra beslut), och det innebär att det idag alltså är frivilligt att göra sig steril. 

För det är ingen mänsklig rättighet att få barn.

Det tyckte jag inte som barnlös, det tycker jag inte nu. Och vill man ha barn får man betala själv. Ja, jag har synpunkter på att staten betalar IVF-behandlingar för alla och inte bara för de med lägst inkomster. Vi fick erbjudande om det och tackade nej. Varför vi som hade råd att köpa privat behandling skulle ta upp plats i det offentliga från människor som inte har råd är en gåta.

 Vår resa i barnlöshetens gränslösa helvete kan ni läsa här. 

Många väljer samma väg som vi. För att barn är så viktigt att man dels inte har de 1,5 års väntetid som landstinget erbjuder (privata kliniker har ingen kö), dels att de 60 000 kronor en behandling kostar är värt det. Flera gånger om. För att få barn. 

För nedfrysning av ägg finns idag ingen statlig subvention. Om du inte är transperson, det vill säga. 

Är du straight barnlös ensamstående vanlig kvinna är det bara att hosta upp minst 30 000 kr om du vill frysa ner ägg, i väntan på kärleken. Innan dina ägg hunnit bli för gamla. Skyll dig själv om du inte hittat kärleken. Du är ju vanlig straight. Inga specialregler för dig inte. 

Transpersoner får gärna skaffa barn för min del.

Men de ska betala själva. Precis som alla andra får göra. 
 

Samtidigt, i lökarnas land

Vi har en av de mest alarmerande situationerna i världen på länge i och med framfarten och framgångarna för Daesh, som de borde kallas och inte det vanligt förekommande IS eller ISIS. Eftersom det är att erkänna dem som en stat och de är inget annat än en terrorgrupp. 

En terrorgrupp som med etnisk rensning som medel för att etablera en islamisk stat (s k kalifat) begår fruktansvärda övergrepp, vilka omfattar våldtäker, kidnappning, halshuggningar, tvångskonverteringar, bränner ner hela byar och förstör religiösa platser och symboler. De tar även slavar, med hänvsining till detta stycke i Koranen. 

I det här filmklippet kan man se Daesh-krigare prata om slavmarknaden där de ska köpa Yazidiska slavkvinnor, så unga som 15 år. Yazidierna är en religiös minoritet  som har en egen religion. 

Mot Daesh kämpar bland annat kurder, som dessutom har en kvinnlig del (YPJ).

Minst 2000 européer beräknas ha rest till Irak och Syrien för att strida med terrorgruppen, minst 80 förmodligen det dubbla är svenskar. De rekryteras initialt främst via moskeérna, sedan flyttas mötena till andra lokaler. 

Samtidigt i Sverige:

Det första den nya regeringen gör är inte att prata om Daesh och hur Sverige ska bidra. Utan de erkänner Palestina. Och skapar direkt diplomatisk kris med Israel, och delvis USA. 

Well played. Eller så är det obegripligt. Om man inte visste bättre hade man kunnat tro att det utspelet bara handlade om att blidka Suhonen-vänstern i sitt eget parti. Alla gamla 1968-nostalgiker som har Palme på ett litet altare hemma och som måste matas med någon typ av ideologisk markering. 

I regeringen sitter dessutom ett statsråd, Mehmet Kaplan, som hävdar att främsta anledningen till att muslimer i Sverige blir islamister och ansluter sig till bland annat Daesh är ”islamofobi och rasism”. Och han vill lösa problemet genom att ge mer pengar till moskeér, de ställen där bland annat rekryteringen pågår. 

Men vi håller, såklart, på med andra skitviktiga saker i det här landet samtidigt. 

Hela 3 % av landets befolkning tycker att amatörmässiga låtsaspartiet Feministiskt Initiativ, borde sitta i riksdagen och i många kommuner, bland annat Stockholm, sitter de nu i koalition med majoriteten. De tycker att det största säkerhetshotet i världen är….. klimatet och de vill avveckla hela försvaret för att försvaret är en ”föråldrad patriarkal struktur”.

Feministiskt initiativ strävar efter att demontera hela den traditionella säkerhetspolitiken och istället fokusera på begrepp som exempelvis hållbar fred, kroppslig integritet, frihet att agera samt kvinnors, mäns och transpersoners rätt och frihet att vara autonoma individer i livets alla faser och rum.  
……..

Fi ska verka för att lokala, regionala och internationella kvinnorättsorganisationer, hbtq-organisationer och antirasistiska organisationer alltid är med och förebygger och löser konflikter samt deltar i fredsbyggande. Dessa ska konsulteras av internationella aktörer. (sid 67) 

Och nej, det här synsättet är inte förbehållet rosa amatörer. Även de gröna, nu i regeringen, har en……säregen inställning till det här med försvar: de räknar helst bröst och penisar. Nedan ser ni en nyligen gjord Tweet av Miljöpartiets försvarspolitiske talesperson Jakop Dalunde.
 

Vänsterpartiets inställning till försvaret är mer känd, efter den episka debattartikeln i valrörelsen 2010 då de krävde att USA stänger alla sina baser utomlands. De är åtminstone konsvekventa. 

Och olika debattörer kräver att Sverige ska ”undervisa och ta ansvar” för vår koloniala historia och slavhandel. Trots att vårt koloniala äventyr endast består av en liten obetydlig ö i Västindien samt Nya Sverige i USA som vi ägde under ynka 17 år under 1600-talets första hälft. I frontlinjen i den här hitte-på-debatten står Afrosvenskarnas riksförbund, där mottot verkar vara att ingen fråga är för trivial för att konspiratoriskt ana att lite rasism gömmer sig, exempelvis i ICAs frysbox för glassar.  
 

  • Samtidigt som kränkta representativitets-karriärister skriver ännu ett debattinlägg om Sveriges enorma skuld för slaveriet säljs ännu en 15-årig flicka i Irak som sexslav i Allahs namn.

 

  • Samtidigt som elitiska socialistiska feminister i världens mest jämställda land pratar ännu lite mer om transpersoners rättigheter och queerteori strider kurdiska kvinnliga soldater till döds för att försvara sig, och sitt land. 

 

  • Samtidigt som vår svenska regering utrikespolitiskt är fullt upptagen med pajkastning i form av IKEA-paket kliver Daesh-krigarna på ännu fler halshuggna lik på vägen mot att upprätta kalifatet. 

När ska Sverige förbjuda anslutning till Daesh, Al shabaab och andra islamistiska terrororganisationer? När ska vi börja låsa dörren för mördarna – strider ni för terrororgansiationer är ni inte välkomna in i Sverige igen? När ska Sverige hjälpa irakierna och kurderna militärt?

När ska Sverige sluta vara lökarnas land och börja bete sig rimligt?
 

Hålen i budgeten du kommer få betala

Magdalena Andersson hävdade att hon presenterat en budet som ”håller ihop” och är finansierad ”krona för krona”. 

Men hur ser det ut i verkligheten?

Stefan Fölster, fd chefekonom på Svenskt Näringsliv och nu chef över Reforminstitutet, har med erfarna nationalekonomglasögon gått igenom budgeten och hittade omedelbart intressanta saker. 

De avskaffar den bortre gränsen i sjukförsäkringen. Kostnaden beräknas därmed öka, men bara några hundra miljoner kronor. Sett på hela statsbudgeten är detta nästan felräkningspengar givet hur stor budgetpost socialförsäkringar är totalt sett.

Hur är det möjligt? Jo, finurligt nog har de lagt in en brasklapp. Som man måste vara nationalekonom för att förstå. 
 

De har kallat det ”Beräkningsteknisk överföring på hushållen”. Hushållen, det är alltså du och jag. Vi som betalar hela budgeten. 

Och här ligger inga kaffepengar längre. Utan 6-7 MILJARDER. Som regeringen medger att sjukföräkringen eventuellt kommer att kosta när gränsen tas bort

När Finanspolitiska rådet ställde frågor svarade regeringen: 

Deras brasklapp, och skälet till varför de i budgeten mörkar de verkliga kostnaderna för sjukförsäkringen är, ”för att det svårt att prognosticera”. 

Well, vad sägs om att kolla på förra gången ni hade makten?

Mellan 1999 och 2003 ökade kostnaderna med 50 miljarder. Per år. 

Inga 200 miljoner, inte heller 6-7 miljarder. Utan 50 miljarder. Summan är svindlande. Men sossarna gör som sossarna brukar: de ljuger för väljarna innan valet, de vilseleder oss i budgeten med siffertrix och de underskattar medvetet kostnaderna med svepskäl som anledning. 

Jag förstår varför Magdalena Andersson inte gillar Finanspolitiska rådet och vill lägga ner dem. De gör ju inte som hon vill. 

Elefanten i skoldebatten

Ingen kan väl ha missat att vår nya utbildningsminister Gustav Fridolin ska rädda skolan på 100 dagar från tillträde? Det är den 11 januari. Gustav får ligga i lite nu, klockan tickar. 

Hittills består räddningsinsatsen av den här filmen när Fridolin, i skepnad av självkänsle-coachen Mia Törnblom (minus käcka leenden) och med sin allra lenaste ”jag pratar med 5-åringar”-röst, levererar visdomar som: 

 – Jag lovar att lita till dig (ja, han säger så) 
Våga vara stolt över att vara lärare. När någon frågar vad du jobbar med: säg stolt att du är lärare (alltså svara på frågan, som du brukar…..)
– Ställ upp på varandra (på, inte för alltså. på som i ovanpå?)
– Snacka gärna skit om politiker (alla utom mig helst, jag är ju er kollega)
Tro på dina elever (inte som du gör nu, kalla dem korkade och slå dem i huvudet)
Kritisera dumma politiska beslut (dumma, dumma beslut. Jättedumma)
 

En annan räddningsinsats som det pratats mycket om är fler lärare. Det är SÅ angeläget att den nya majoriteten i Stockholms stadshus inte ens hunnit värma upp kontorsstolarna innan de höjde skatterna, och majoriteten av de 700 miljonerna detta ger ska gå till skolan och fler lärare. 

Problemet är bara att sjunkande PISA-resultat inte alls beror på att vi har för låg lärartäthet. Det är både Skolverket, och PISA, eniga om. Den ”sanningen” har politikerna själva skapat, från höger till vänster, för att det lät bra i valrörelsen. Men bara för att något låter bra innebär det inte att det är bra. 

Varför fick Sverige bottennapp i senaste PISA då? 

Det kan man bland annat läsa i den här rapporten som Skolverket släppte i våras och som reder ut begreppet likvärdig skola och PISA-resultaten.

En helt uppenbar faktor, som vi inte pratar om, är att andelen barn födda utomlands ökat kraftigt i svenska skolor i och med att flyktningsströmmarna ökat. Och genomsnittsåldern när barn kommer hit har ökat från ett snitt på 7 år till idag 9 år (sid 57).

Skillnaden mellan barn födda i Sverige av svenska föräldrar (anges som 0 i diagrammet) och barn födda i Sverige av utländska föräldrar har minskat kraftigt sedan 1998 och har gått från -13 poäng till -5, en förbättring på 62 %. Idag är det väldigt liten skilland mellan barn födda i Sverige av utländska föräldrar och barn födda av svenskar.

Men gruppen barn födda utomlands presterar sämre och sämre och idag är skillnaden enorm mellan dem och de två andra grupperna.

Idag utgör elever med utländsk bakgrund 15 % av eleverna i grundskolan, varav 9 % är födda här och 6 % födda utomlands. Mellan 2007 och 2011 var det hela 35 % av de födda utomblands som inte uppnådde behörighet till gymnasieskolan, det vill säga mer än var tredje. I början av 2000-talet var det 27 %. Allra sämst klarar sig elever födda i Afrika, där mer än hälften inte uppnådde behörighet. Killarna klarar sig sämre än tjejer. Även barn födda i Asien ligger i botten av resultatligan. 

Den moderne debattören, specialisierad på rasifiering, skriker nu: afrofobi! Rasism! 

Nä. 

För forskningen visar att utlandsfödda elever betygssätts MER generöst när man jämför resultat på nationella prov och slutbetyg. Ändå ser det alltså ut så här. 

Och DET måste vi prata om betydligt mer när det kommer till skolan. 

Att en stor invandring och en höjd snittålder av de barn som kommer hit påverkar det totala resultatet, att deras resultat inom den gruppen sjunker kraftigt och att det framför allt är HÄR resurserna måste sättas in. Att i det här läget, som socialdemokraterna och gänget pratar om, att tvinga alla skolor att ha en viss lärartäthet, att förstärka alla skolor med resurser etc är ett enormt slöseri med resurser och skjuter helt över målet. 

För hur ska vi förbättra de utlandsfödda barnens resultat genom att anställa fler lärare på ALLA skolor, även de som redan idag presterar på topp?

När de resurserna istället kunnat gå till de skolor där just dessa barnen går? På vilket sätt hjälper vi elever, nyanlända från Somalia, genom att tvinga Engelska skolan i Bromma att anställa flera lärare eller tvinga dem att ha en heltidsanställd bibliotekarie?

Tyvärr är det här själva definitionen på en elefant i rummet: vi ser att den finns men vi vill inte prata om den. 

Och för varje dag vi låtsas som den inte står där och därför försöker lösa problemet med att den står i vårt vardagsrum genom att skjuta giraffer på granntomten kommer vi fortsätta att svika ännu en elev.

En av alla elever som nu med hög hastighet är på väg till att bli ännu en  siffra i statistiken av utlandsfödda 15-åringar utan behörighet till gymnasiet och raserade möjligheter till en ljus framtid. 

Det är alla dem vi sviker genom att låtsas att vi har andra problem än vi har och därför gång på gång försöka låsa upp dörren med fel nyckel. 
 

Och så lite mer hyckleri

När man väl börjar gräva efter personer som säger en sak, gärna storstilat, och gör en annan, finns det raskt mer att hitta. 

Petter Stordalen har blivit något av en entreprenörernas egen Skavlan för svenskarna. Och en rockstjärna inom företagandet. Han är jätterik. Pengarna har han tjänat genom att bygga och köpa hotell runt om i världen. Imperiet har han byggt från två tomma händer. Sådant imponerar, även på mig. Det finns nästan inget jag beundrar mer än människor som bygger storheter av ingenting. 

En annan sak som imponerat på folk är att denna superkapitalist ÄLSKAR att betala skatt. 

Skatt er sivilisasjonens kostnad. Det at vi har bygd et av verdens beste velferdssamfunn, er tuftet på at alle skal bidra. Da er det naturlig at de som har mye, skal bidra mer. Det handler verken om å betale minst mulig eller mest mulig, men å betale riktigst mulig skatt, sier Stordalen som ifølge Kapital er god for 9,2 milliarder kroner.

Skatt är civilisationens kostnad. Wow. Stora ord.
 
Jag vill göra världen bättre. Vad är det annars för idé att driva företag och betala skatt. Jag är inte sosse, men samtidigt är vi alla lite sossar. Vi tycker att alla ska med. Det är skatterna och den svenska modellen som gjort Sverige till världens bästa samhälle. Och om inte vårt företag betalar skatt, hur ska då samhället ha råd med de vägar och järnvägar som gör att människor kan resa till våra hotell? 

Han kommer dessutom aldrig att flytta bolagen till skatteparadis. Han älskar Sverige. 

Allt det här låter ju väldigt fint. Det är bara det att Petter gillar inte alls att betala skatt när det väl kommer till själva betalningen. 

För han är en av tolv miljardärer i Norge som slipper 2/3-delar av förmögenhetsskatten. Jovisst, ”den sista Sovjet-staten” Norge har kvar förmögenhetsskatten. Och undantagen. Så såg det ut i Sverige också.

Så Stordalen betalar bara 0,01 % i skatt i Norge.* 

I Sverige vill han inte heller betala skatt.

2007 upptaxerade Skatteverket hans bolag Capona för fastighetsaffärer med hans andra bolag Home Properties, som de bland annat gjorde via….. olika skatteparadis. För att undkomma skatt. Upptaxeringen landade på 500 miljoner, det vill säga en halv miljard mer i skatt än han hade tänkt att betala, tack vare sin finurliga skatteplanering. 

Nu stämmer han advokatfirman Mannheimer Swartling för ”värdelösa råd”. De hjälpte Stordalen med affären, och skatteupplägget med paradisen. Men han fick ju ändå betala skatten, varför han nu stämmer byrån. Han vill att de ska betala 388 miljoner kronor av den skatt han ålagts att betala. 

Så visst älskar Petter Stordalen skatt. Han älskar skatt när någon annan betalar. 

*på sin förmögenhet
 

Vad är egentligen jämställdhet?

Vi pratar mer än någonsin om feminisim och jämställdhet. Men vi diskuterar alldeles för sällan vad vi egentligen menar med detta. Till exempel i familjen.

Vad innebär ett jämställt förhållande i praktiken?

Bristen på debatt om vad jämställdhet faktiskt ÄR bidrar till en politisk debatt som skjuter över målet. Det är därför det också kan komma ut så idiotiska förslag som exempelvis Anna Hedborgs, att förbjuda uttag av ersättningslösa dagar i föräldrapenningen för att stävja ojämställdhet. Som jag bemötte i Expressen ganska nyligen. 

Om man bara går efter politikens, och myndigheter som Försäkringskassans definition på vad jämställdhet är i en familj, är det att man och kvinna (eller partner) delar föräldraledigheten lika och lägger ner lika mycket tid på hushållsarbete. Det handlar också om att de ska jobba 100 % och att barnen börjar på förskolan efter drygt 1 år. Så att föräldrarna inte tappar konkurrenskraft på arbetsmarknaden. Lägger man till den mediala debatten om jämställdhet handlar det dessutom om att inte hämta barnen tidigt på förskolan, dela VAB och hämtning och lämning lika och att kvinnor ska vara 50 % på alla positioner i hela samhället inklusive bolagsstyrelser. 

Det är här tankevurpan början. 

För i sin strävan efter 50/50-fördelningen, som upphöjts till evig sanning i jämställdhetsdebatten, en helig ko som aldrig får ifrågasättas, ignorerar man värde och preferenser. Något som styr alla våra val i livet, även i relationer. 

Låt mig ta ett exempel från mitt eget liv för att förklara vad jag menar.

Jag lägger, utan att ha mätt, säkert lite mer tid på saker som rör familjens liv.  Vilket borde vara det man mäter och inte det dammiga begreppet ”hushållsarbete”. Det handlar ju om allt från att köpa kläder till barnen, gå till Apoteket, boka grejer etc –  fixa och trixa helt enkelt  till klassiska disk, städ och tvätt. Men värdet för mig att slippa disken och att slippa gå upp på morgnarna med barnen är så högt att jag gladeligen betalar med lite mer tid. Jag är mycket morgontrött. Men jag är mer strukturerad än maken när det kommer till fix och trix. Jag är definitivt 100 % jämställd. Trots att jag på pappret lägger ner något mer tid.

För att jag i min relation förhandlat och alltså gör de saker jag föredrar, oavsett tidsåtgång. 

Att helt ignorera de i livet generellt så viktiga variabler som personlig preferens och bedömt värde av olika arbetsuppgifter skapar en meta-debatt som flyger ovanför huvudet på människorna och deras liv. Och därför blir den också irrelevant.

Samma sak gäller föräldraförsäkringen, där man stirrar sig blind på statistiken. Och nu när man äntligen varit lite kreativa och mätt de faktiska dagarna föräldrar varit hemma med sina barn och inte de dagar de tagit ut gör politikerna ändå en volt och landar fel. För istället för att konstatera att män överraskande, och glädjande (enligt 50/50 regeln) är hemma 3,5 månader och inte 2 månader som man trott, bekymras politikerna över att det ändå inte är 50/50. Och tycker att en helt rimlig lösning vore att förbjuda föräldrar att ta dagar de betalar själva. 

Och även här finns saker som påverkar jämställdheten i relationer som inte ens finns med i diskussionen. Det faktum att dygnet har 24 timmar och att bebisar inte lever sina liv efter kontorstid 9-17 vardagar. I början gör de inte ens skillnad på dag eller natt alls. De äter var tredje timme dygnet runt. Alltså kan pappor, istället för att ta föräldraledighet som syns i statistiken, ta massor av ansvar på morgnar, helger och nätter. För att det passar just deras familj. Dessutom finns det en variabel till som vi av kända skäl aldrig pratar om i fråga om jämställdhet i familjer: amning. Eller snarare flaskmatning. Att dela på matningen ger fördelar jämställdhetsmässigt som amning inte ger. Skälet varför vi inte pratar om det är att politiken är fientligt inställd till flaskmatning och har amning på ett heligt altare. 

Det kräver ett helt eget inlägg dock. Så det återkommer jag till. 

Hela det här sättet att diskutera jämställdhet på, som vi hela tiden gör, bygger ju på ett i grunden socialistiskt sätt att se på individen. Inte så konstigt eftersom vi haft sossar som styrt i decennier men det märkliga är att vi inte ifrågasätter definitionerna i olika politiska områden nu när vi frigjorts. Som exempelvis jämställdhet. Med frigjorts menar jag att vi inte längre lever i ett land med socialdemokratisk hegemoni. Och att informationssamhället gett medborgarna kontrollen över informationen, som tidigare var maktens privilegium. Herregud, det var ju till och med olagligt att själv köpa och äga en telefon på 80-talet. Men idag tror ingen på att politikerna kan lösa alla problem. Tack och lov. 

För synsättet som härskar utgår från att staten sätter upp definitionen på vad jämställdhet är. Sedan ges myndigheter i uppdrag att mäta och styra efter dessa variabler, i det specifika fallet antal timmar lagda på hushållsarbete, antal uttagna dagar i föräldraledighet etc. Och ser resultatet dåligt ut stiftar staten nya lagar och regler och så börjar cirkusen om. För ett aktuellt exempel på detta, se på kvoteringsdebatten om föräldraförsäkringen. Som nu mynnat ut förslaget om en till kvoterad pappamånad. 

Ett mer verklighetsanpassat sätt att se på jämställdhet är att utgå från människorna.

Hur ser individer på jämställdhet? Vad är en jämställd relation? Vad är en jämställd man? Men eftersom politikens definitioner ankrar i socialistisk ideologi om strukturer och kollektivet är det ointressant vad människorna själva upplever och tycker.

Om någon inte uppfyller kriterierna på att vara jämställd men själva anser att de är jämställda har de 1) FEL,  2) bara tycker så på grund av strukturerna i samhället, de är lurade. De har ingen egen vilja och vet ingenting och 3) det spelar ingen roll vad de tycker utan anpassar de sig inte frivilligt till STATENS definition kommer de tvingas att göra det med tvång. 

Jag vet att det är chockerande men man KAN vara jämställd utan att ha delat lika på föräldraledigheten eller hushållsarbetet. Vi lever nämligen våra liv i verkligheten, i vardagen, och inte inne i kolumn i en byråkrats rapport. 

Släpp det märkliga 50/50-målet. Släpp över huvud taget på förhand skapade kvantitativa mål. Istället måste vi fokusera på förutsättningar. Och en betydligt mer omfattande syn på jämställdhet som bygger på värderingar, preferenser och upplevd jämställdhet. 

Om alla har förutsättningarna att välja, respektera då att människor sedan väljer olika. 
 

Vissa är mer jämlika än andra

Inlägget är redigerat 141028 med några förtydliganden, justerade siffror samt uppgifter om beräkningar efter frågor i kommentatorsfältet. 

Det finns en artikel som ofta yker upp i flödet just nu – Alex Schulman som skriver ”fy fan” och ondgör sig över att Centern och Folkpartiet inte vill samarbeta med hans eget parti, Socialdemokraterna. Den har delats helt osannolika 70 000 gånger redan. 

Många av de som delat tycker att partierna nu ska ”offra sig” på sossarnas hegemoniska altare, nu när ordningen är återställd och S igen sitter vid makten. Ni får ju ta en för laget, ställ upp nu för fan. Ert lag förlorade, då är det er roll att agera dörrmatta åt makthungriga socialdemokrater. 

Men ”ta en för laget” är ju inte så kul om det handlar om dig själv. 

Samme Schulman har nämligen ägnat flera av sina krönikor att hylla höga skatter det senaste året. Bland annat här då han ”älskar skatt” och tycker hög skatt är bra. I en annan tar han fram stora klubban och drämmer i huvudet på Anja Pärsson och kallar henne svikare för att hon inte vill betala så mycket skatt som möjligt. Skatt är ju coolt. 

Men coolast är när någon annan betalar skatt. 

För Schulman själv har ett bolag som omsatte 6 miljoner förra året. Då passade han på att ge sig själv en utdelning, utöver sin lön på 200 000 kr per månad. Utdelningen var 1,5 miljoner kronor. Faktum är att Schulman de senaste 3 åren tagit ut över 2,5 Mkr i utdelning.* 

Det är lägre skatt på utdelning. Så genom att ta utdelning istället för att öka sin lön har Schulman betalat 1 185 000 i skatt istället för 1 700 000 kr.

Skillnaden är 515 000 kr. Som Alexander ”jag älskar skatt” Schulman skatteplanerat bort. 

Det motsvarar en och en halv heltidsanställda undersköterskors årslöner. **

En annan av snubbarna som gillar skatt är Henrik Schyffert. Som 2009 kom ut som sosse och var förband åt Mona Sahlin. Då var han även underhållning på deras jobbkongress och fällde den fantastiska meningen: ”Reinfeldt har regerat Sverige lika bra som tjejer kör bil”.

Den meningen kräver nästan ett eget inlägg faktiskt. 

Han jobbade även åt S i årets valrörelse, gratis. Då var han speakerröst till en av deras filmer och fick två valvakebiljetter som betalning. 

Schyffert tog 12 Mkr i utdelning förra året. Det innebar en skatt på på 5,69 Mkr. Men hade han tagit ut pengarna som lön istället hade skatten istället blivit 8,2 Mkr (68 % skatt). Han ”snuvade” alltså skattebetalarna på 2,5 Mkr. Eller 7 heltidsanställda underssköterskor ***. 

Samtliga uppgifter om personernas företag är hämtade från deras inlämnade bokslut då samtliga har aktiebolag och boksluten är offentlig information.  De har även tagit ut lön så utdelningen är givetvis inte enda inkomsten, då hade jag skrivit det. Det är nämligen sensationellt i sig i så fall. De har också stor omsättning båda två som möjliggör stora vinster, stora löner och därmed stora utrymmen för aktieutdelning. 

Jag har givetvis inga som helst problem med att man följer gällande skatteregler. 

Men personer som håller jäkligt hög skattemoralprofil offentligt, krititserar andra för just skatteplanering och sedan glatt skatteplanerar själva privat har jag svårt för. Poängen här är inte de exakta kronorna varje person betalat eller låtit bli utan att de VALT att ta utdelning som ger 37 % i snitt istället för löneutbetalning som inneburit 68 %. För så stor skillnad är det mellan alternativen. 

Varför är det så kul att betala skatt så länge man själv slipper? 

Tycker att det finns ett gäng fin-vänster med hög godhetsprofil som självupptaget på sina plattformar talar om vad alla andra borde göra men sitter på jäkligt höga hästar själv när det kommer till moral. 

Säga vad man vill om Jonas Gardell, också sosse för övrigt, men han är i alla fall konsekvent. Hans bolag har omsatt 20 Mkr per år de senaste åren och han har ändå tagit blygsamma 200-300 000 i utdelning per år.

Eller vänta, han inte alls så konsekvent. På bilden ovan twittrar han om att skattesänkningar skett på bekostnad av vården. Men när Ersta sjukhus ska bygga ut med 26 000 kvadratmeter rasar Gardell. Mot att hans utsikt blir förstörd.

Vissa är mer jämlika än andra.  

*Skatt på utdelning beräknat på ett snitt på 37 % för att ta hänsyn till bolagsskatt samt utdelningsskatt och fluktuationer mellan år. Summan är angiven efter att bolaggskatt på 22 % är avdragen så det har jag tagit hänsyn till. Beräkningarna är gjorda med att summan för utdelning, 2,5 Mkr fördelat på 3 år, istället skulle användas för att betala ut lön. Inte att summan blir lön netto. Lönen är beräknat på 68 % skatt inkl sociala avgifter. 

**Beräknat på 20 000 kr per mån i snitt plus sociala avgifter = 360 000 kr/år

***Skatt på utdelning beräknat på samma snitt på 37 % som ovan. Lönen är beräknat som om det samlade utdelningsutrymmet på 12 Mkr istället betalats ut som lön. 

Samtliga löneskatter är beräknade enligt ett snitt på 68 % inkl sociala avgifter, som också är en löneskatt.