Mer socialdemokrati och mindre blockpolitik är nödvändigt

Den här artikeln hade kunnat vara den som publicerades på DN Debatt den 6 december. 

Därför blir det nyval. Här i ingressen har jag inte tänkt att prata om min politik alls utan bara peka finger på Sverigedemokraterna och kalla dem fascister. 

Fascism = avstånd mot kommunism, liberalism och konservatism, militäriserat politiskt liv inklusive partimilis. Upphöjande av ungdomen och motsätter sig fack, strejk, lockout, frihandel, fri företagsamhet. Parlamentarismen ersätts av en ”auktoritär” demokrati med militären i centrum.

I onsdags blev jag jättesur. Och utlyste därför extra val. Det handlar om två frågor: Alliansen måste samarbeta och låta oss sossar bestämma. Det var det ena. Och det andra. 

I över 100 år har sossarna fått bestämma merparten av tiden. Och vi gillar det. Vi har kunnat peka ut borgerligheten som syndabockar så fort de fått makten, och även i varje valrörelse när vi suttit i regeringsställning, sedan barnen Hedenhös. Det har varit ytterst framgångsrikt. Därför kommer jag aldrig agera på ett sätt som enkelt ger makten till borgerligheten, då vore jag ju dum i huvudet. Istället tänker jag jobba med två syndabockar: borgarna OCH Sverigedemokraterna. Ingen av dem respekterar att det är vi som borde bestämma. Jämt.

För det andra, igen, handlar valet om vägen framåt för Sverige, alltså oss sossar. Man tycker att det borde räcka att jag säger det en gång men tydligen inte. Alla andra partier innebär bakåt. I den budget som ingen ville ha, mer än jag och Gustav, Ulla Andersson och några till, fanns så mycket spännande framtidsmaterial, som min fantastiska Framtidsminister hjälpt till att tänka fram. Vår gamla politik om eviga sjukförsäkringar, rätt till heltid, höjd a-kassa och hitte-på-jobb etc hittade hon i ett arkivskåp. Återanvändning är ju framtiden. Sjukt modernt. 

Den samlade högen högerspöken i riksdagen stoppade helt fräckt mina planer. Man sitter alltså i riksdagen och tror att man ska driva sin EGEN politik? Makalöst fräckt. Och inte modernt. Runt om i vårt land sitter nu stackars kommuner och landsting med en månads varsel och måste fortsätta jobba efter samma förutsättningar de haft i 8 år. Ni bryr er verkligen inte om alla människors rätt till att slippa monotont arbete. 

Låt mig berätta om bakgrunden till att jag bestämde att låta Sverige gå till val igen. Jag vill bestämma. Väljarna röstade för 2,5 månader sedan på oss röda med mycket stort mandat på en promilles ökning sedan förra valet. Tydligare än så kan inte bli. Ändå vägrar borgarna acceptera denna otroligt starka vänstervåg och lägga sig platt. Har de aldrig hört termen ”lämna walk over”? Och eftersom jag vill walk all over you drar jag nu en rövare och tänker smacka till med minst 5 promilles ökning. Det borde lära dem vem som bestämmer. 

Utifrån valresultatet bedömde Fredrik Reinfeldt att han hade så stor respekt för mig som sossehövding att han valde att pysa istället för att bli förnedrad. Bra beslut.  Det borde de andra också gjort. Men istället börjar de käbbla om vallöften (vet inte vad det är men det har med valet att göra) och väljarna. Så nu är det parlamentariska läget för mig att få bestämma otroligt komplicerat, för att inte säga obefintligt. Jag var väl medveten om det redan när jag vaknade med betongkeps i min säng den 15 september. Sabla ont i armen hade jag också, efter att ha sträckt ut handen ett helt år i sträck. Därför bjöd jag in högerspökena till mitt rum och låste dörren så de kunde sitta där i de fula blå fåtöljerna som Rajraj köpte in (fortare än ni kan säga Malmsten ska de ut och ersättas med röda) medan jag förklarade vem det är som bestämmer. Och att dom inte skulle få något julkort om dom inte släppte den här befängda tanken på egen politik. De blev sura och krävde att jag skulle låsa upp dörren. Dom sa nej till mitt generösa erbjudande. Jag blev chockad. 

Det fanns alltså ingen som helst vilja att göra om sin politik till den bästa politiken – socialdemokratisk. Go figure. Så jäkla ansvarslöst. Sköt dig själv, sa dom. Allihop. Jag hade vid denna tidpunkt inget annat val än att respektera deras beslut. Men min regeringsbildning byggde på en grundläggande förutsättning sedan hjulet uppfanns, från både min och de borgerliga partiernas sida –  att socialdemokratins politik är praxis. Vår budget måste igenom och det är bara för de andra att följa praxis. 

Nu vet vi att så inte är fallet. Sverigedemokraternas val att inte följa praxis och rösta på vår budget nu eller alla framtida – det gäller mest oss eftersom vi ju är de som ska sitta i regering alltid – betyder också att de sviker löftet till sina väljare. De borde röstat på vår budget, som ju är praxis. Och är den bästa budgeten för alla partier. Men röstar de på någon annans budget är det alltså inte praxis och ett jäkla oskick. 

Vi befinner oss därför i ett nytt och mycket oroande läge i svensk politik. Socialdemokratin har inte fått sin vilja igenom, vilket inte hänt någonsin tidigare. Eftersom jag tror på den politiska tradition vi länge haft i det här landet – att andra partier när det behövs har gjort som vi säger – bjöd jag i tisdags på kaffe med dopp och en liten luring för ”samtal”. Vi brukar kalla det så när vi storsint erbjuder andra partier att sluta upp bakom sossehegemonin. 

De ville inte. Då heller. Jag är chockad. Igen. De bestämde sig dessutom redan innan de blivit erbjudna kaffe. Så fräckt. De sa tydligt att de vägrade att rösta på vår, de gamla kommunisternas och barnen från fältbiologernas fantastiska budget. Och de presenterade inte ens en färdig lösning hur jag nu skulle fixa det här, vilket inte alls är som det brukade vara när jag hade hörnkontor i LO-borgen. Då kom det lösningar hela tiden som någon annan tänkt ut. 

Det går inte stillatigande acceptera det uppror som nu sker till höger. De står varken för det jag VET att jag hörde att de lovade mig när jag åkte hiss med Lööf på fyllan från Aftonbladet partiledardebatt (när jag inte kunde hitta de där sabla röda och gröna korten tillräckligt snabbt) – att stödja mig oavsett vad som händer – eller något annat jag tror jag minns att vi sagt. 

Det lämnar Sverige i en helt ny situation. Jag bestämde mig för att försöka igen. Det var inget lätt beslut eftersom väljarna inte fattade förra gången vad jag sa, och det de tyckte att jag lovade har jag aldrig sagt. Men jag kände mig lite wild and crazy och tänkte  – vem kan egentligen motstå mig? Det saknar motstycke i svensk historia att borgarna sitter i mer än 4 år. Även 8 år var en omöjlighet så statistiskt sett kan de alltså inte vinna i mars. 

Jag önskar att vi inte hade behövt gå in i en ny valrörelse för det är så sjukt jobbigt men jag ser fram emot det med den sortens tillförsikt bara en person som gått Bommersviksakademins ”Sossesjälvförtroende – magisternivå”, kan ha. Jag tänker kämpa för det Sverige vår framtidsminister Kristina säger att ni egentligen vill ha om ni bara inte var så tröga. Nu ligger makten hos er, trögbollar. 

Eller som man säger i framtiden, bollen är er. 

Stefan Löfven, (S) som i självklart. Och som i statsminister. Givetvis. Än så länge i alla fall. Så det så. 

 

LO och miljarderna

Löfven han knappt lossa på slipsen efter presskonferensen om nyval innan LO var igång: 

Vi räds inte ett nyval, alla är beredda att komma igång snabbt om det skulle behövas. Vi kallade ihop LO-styrelsen och var helt eniga. Vi kommer att föra en mycket offensiv och intensiv valrörelse, säger LO:s vice ordförande Tobias Baudin.

LO är ett fackförbund. Som alltså inte kan ställa upp i val. Men LO ska alltså bedriva kampanj. Nu undrar man ju hur de andra fackförbunden tänker. Jag började med SACO och googlade: saco om nyvalet.

Nä, jag menade nyvalet. Så nix. Fanns ingenting. Och på deras hemsida fanns en liten kommentar om läget av ordföranden. Inget kampanjmaterial, inga extramöten. Nada. För övrigt hade de ingenting om valet i september heller gällande kampanj och valplattform. Och även om TCO är nära sossarna fick jag det här resultatet när jag kollade på deras hemsida: 

Ingen av dem bedrev någon som helst organiserad kampanj i valrörelsen. Högst förståeligt, eftersom de är FACKFÖRBUND och alltså inte är några partier. Men, LO är…..speciella. På fler än ett sätt. 

Jag tänker börja med pengarna. För att pengar är det som köper just valkampanjer. När man kollar på LOs hemsida kan man läsa det här: 

Särskilt intrssant är meningen om övriga intäkter – ”anslag från statliga myndigheter”. Det betyder skattepengar. Dina och mina pengar alltså. Ingen mer specificering finns i årsredovisningen om varifrån och hur mycket. Det finns säkert en mycket bra anledning till det. 

Bidrag är ju ett sätt att finansiera verksamheter som inte av olika anledningar kan tjäna pengar själva. Men hur ser det ut med LOs ekonomi egentligen? 

De har alltså totala intäkter på 871 miljoner kronor. Och tar ändå emot dina och mina pengar i bidrag? Verkar ju….vettigt. Men det slutar inte där. De har också 1,3 MILJARDER i eget kapital.  

LO och alla deras förbund är rätt komplicerade historier. Bland annat så består koncernen LO av dessa bolag: 

 Som ni ser äger de inte bara tidningar och försäkringsbolag utan även fastigheter, hotell i Italien och ett slott. Bland mycket annat. Som koncerner brukar. Alltså. Sätt detta i kontext om deras ständiga attacker mot giriga storföretag och siffrorna blir helt plötsligt ännu roligare att titta på.  

Bland annat sa deras ordförande Thorwaldsson det här på kongressen: 

Den alltmer giriga kapitalismen med överdrivna målsättningar för avkastning har lett till en farlig politik. De långsiktiga investeringarna har ersatts av kortsiktig spekulation. 

Samtidigt som Kålle snackar girigheten i avkastning har LO placerat nästan 200 miljoner kronor i fastighetsfonder och har värdepapper med marknadsvärdet 1,4 miljarder. De har även bara i år tjänat 6,7 miljoner på försäljning av värdepapper. Så kallad avkastning. 

Stefan Löfven gillar inte heller girighet. När han var Metallordförande lät det så här på en kongress: 
 

Men IF Metall gillar också bidrag. De tog emot 14,5 miljoner av skattebetalarnas pengar förra året, samtidigt som de hade 934 miljoner i intäkter och tillgångar på över 8 miljarder. 

De  konstaterar nöjt att deras avkastning varit god 2013: 

Världens börser har under 2013 haft en bra utveckling. Stockholmsbörsen gick upp med över 20 procent. Räntorna har varit fortsatt låga. Det har inneburit, sett till marknadsvärden, att förbundets avkastning på de finansiella tillgångarna blev nästan 13 procent (8). 

Pengar är bra grejer. 

Faktum är att IF Metall lyckades oerhört bra i just området avkastning, som alla andra som sysslar med är girigheten själv. För resultetet av deras värdepappersrörelse blev 178 miljoner 2013. Well done. 
 

Nu kan man ju tro att detta är IF Metalls enda portföljer. Men smart nog har man dessutom ett eget riskkapitalbolag. Ja, ni läste rätt. Som sedan länge investerar IF Metalls pengar i olika bolag. För närvarande förvaltar Metallica (igen, ni läste rätt, dom heter Metallica), 220 miljoner. 

Som kuriosa kan jag dessutom avslöja för er hårdrocksfans att Metallica bandet och Metallica riskkapitalbolaget haft en namntvist som rörde ett domännamn. 2006. Metallica bandet förlorade då riskkapitalbolaget hade namnet först. 

Även fackförbundet Byggnads hade ett bra år 2013. De fick hela 43 miljoner kr i avkastning på värdepapper och fastigheter. Kapitalism FTW. Men bara när det gynnar saken. Givetvis. 

Vissa är mer jämlika än andra

Vad gör då LO och deras förbund med alla pengarna?

Nu när det dessutom är val? Förmodligen ungefär samma sak som de gjorde i valrörelsen för valet i september: satsade sjuka mängder på kampaner och opinionsbildning för sossarna. De påstår att det handlar om 6 kr per medlem. Det stämmer säkert, om det bara handlade om kontanta bidrag till partiet. 

Men förutom det satsar LO och många av förbunden på en massa olika opinionsbildande verksamheter, vissa enbart inför valet och andra är alltid en del av deras opinionsbildning men fokuserar vid valrörelse på att kampanja för sossarna. En variant av sleeping cell inom politisk påverkan alltså. 

Ett sådant är det relativt nyblidade aktiebolaget Fackförbund i Samverkan AB – FASAB. Som på hemsidan kallas 6F. Bolaget servar förbunden med IT, HR etc. De säljer tjänster till förbunden.

 

MEN de hade också en omfattande valsatsning, som förärardes med en helt egen flik på hemsidan. Förra årets sålde FASAB tjänster för 63 miljoner. Man undrar ju hur stor omsättningen blir 2014 och hur stor andel som var opinionsbildning för sossarna.  

Det vi vet är att det tillhandahöll ett gäng fräsiga give-aways för den trendige valarbetaren. Notera också den mycket neutrala färgen. Man undrar vem som fick hjärnsläpp vid den beställningen: 

”Rött är ju förstås snyggt, och är vår färg. Men det känns lite tjatigt.  Blått är ondska. Brunt med. Men orange då? Det är ju skitsnyggt. Och den är ju ledig.”
 

6F finansierar en annan sak. Och det är tankesmedjan Katalys, som drivs av Daniel Suhonen. Sveriges mest socialistiska sosse. Och abrakadabra, så hade LO hittat ytterligare en opinonsbildande kanal för bland annat valrörelse. 
 

En annan av LOs valsatsningar, som hölls i av deras sociala medie-kille Johan Ulwenlöw var plattformen Opinonsverket. Som funkade som ett mobiliseringsverktyg för sociala medier för deras aktivister. Det funkade typ så här: ung arg sosse skrev upp sig och fick därefter mailutskick om tips på vad som händer, ”det här borde vi prata om, klicka på länk XYZ för fakta”, tips på tweets etc. Mobilisering helt enkelt. 
 

Bland annat ville Ulwenlöw hjälpa folk att twittra. Och använde sig själv som exempel på framgång: ”under Agenda fångade en twittrare”. Mycket ödmjukt. Något han lärt sig på kurs på Bommersvik. Ödmjukhet alltså.  

Han illustrerar också hur man rekrytera kändisar för att sprida budskap. Det är inte det som står men givet hur Özz Nujen uttrycker sig i tweeten gissar jag att det också var Ulwenlöv som skrev.

LO var också med och finansierade, tillsammans med Aftonbladet (som man också delvis äger), sajten Politism. Som ville vara speciell men som blev en lite mer omfattande blogg. Ungefär. Och som hakade på Alliansfritts sandlåderetorik fast inbäddat i längre texter. 
 

För att förstärka mobiliseringen som man fick via bland annat via Opinionsverket använde man sig bland annat av Thunderclap – en tjänst där alla ansluter med sina Twitterkonton till en specifik kampanj som styrs av en administratör och vid givna lägen, exempelvis under Agenda, tycker ut samma budskap i samtliga för att få maximal reach. 
 

Alliansfritt Sverige var alltså sossarnas skitkastarbyrå. Från början en liten blogg som startads av sossen Björn Fridén, sedermera upplockad och finansierad. Främst med tid. Fridén fick jobb som ”sociala-medie/blogg”kille på S-kansliet och kunde dra igång skitkastarmaskinen varje morgon från sitt kontor på Sveavägen 68. Robin Zachari ”jobbade” på tankesmedjan Tiden, bl a med sociala medier, och rattade också delvis sajten. Resten av skribenterna var käcka SSU-are som säkert var nöjda med att få biljetter till valvakan som tack. 

Arbetarrörelsens tankesmedja Tiden, som alltså Zachari jobbade på, finansieras också av LO. Så indirekt betalade alltså LO även Alliansfritts satsningar under valrörelsen. Med att donera tid. Och tid är som bekant pengar. 

Det finns fler tankesmedjor som LO har sina fingrar inne i – Arenagruppen. Som består av följande verksamheter: 
 

De får pengar från lite olika håll, hur hade jag gärna läst i en årsredovisning som inte finns på hemsidan. Men de har ett system med ”abonennter”, som de kallar sina bidragsgivare. 

När valet var slut i september gjordes Alliansfritt om till det lökiga namnet Skiftet, som ämnade driva opinion mot bland annat frihandelsavtalet TTIP. De ville väl inte fimpa projektet, och gissningsvis är de glada för den konstgjorda andningen nu när det är nyval. 

Ett, två, tre så återuppstår garanterat Alliansfritt. I gamla kostymen eller lök-kostymen. För övrigt har säkert ingen missat exakt hur arga Skiftet blev när jag avslöjade var pengarna kommer ifrån. De har fullt upp med att försöka imbilla folk (oklart vem, de flesta är ju inte dumma i huvudet) att de lever på pur godhet allena. Och luft. Som ju är gratis. Hade varit rimligare att vara ärlig men det ligger inte riktigt för arga SSU-are med självhävdelsebehov antar jag. 

En annan sak som sossarna, för valrörelsen handlar ju om dem, satsade på var en egen ”reklambyrå” som funkade lite som en pop-up-restaurang: de öppnade i maj på Sveavägen 68 och stängde morgonen den 15 september. Med baksmälla. Hemsidan är numera borta men Facebooksidan finns kvar. 

När jag nu sammanfattar alla de kanoner sossarna har i sin valrörelse, och säkerligen kommer få stöd av även nu i extra valet, får vi heller inte glömma den mest högljudda partimegafonen av dem alla. Ledarredaktionen som varje dag måste hitta på en ”ny” text på partiprogrammets innehåll – Aftonbladet Ledare. 

Med eldunderstöd från jobbiga Kajsa Ekis Ekman och de andra på ETC, DN kultur, Aftonbladet Kultur, Expressen kultur, Göran Greider…… och alla s-märkta krönikörer och ledarskribenter på små skuttidningar. Som Ida, vad hon nu heter, på den där tidningen i dalarna. Ni fattar. 

Och dessutom jobbar förstås majoriteten av LOs eget folk med valet just när det är valrörelse. Den medlem som inbillar sig att de främst arbetar med medlemsfrågor under valrörelsen – Glöm. Det. 

  • 22 ombudsmän. De mobiliserar fackligt aktiva i sina respektive distrikt och ser till att hitta på olika fiffiga anledningar till att ha möten på arbetsplatser, sätta upp affischer, hjälpa lokala S-föreingar på torgsmöten och valstugor etc.
  • 18 personer  på ledningskansliet, bland annat 7 kommunikatörer (ja, Ulwenlöv är en av dem) agerar ledningskontor under valrörelsen och jobbar förmodligen i princip uteslutande med valet. Nämnda Ulwenlöv gjorde exempelvis det under förra valrörelsen så det finns inget anledning att tvivla på det. 
  • 21 personer på ekonomisk politik och arbetsmarknad förser resten med faktaunderlag.
  • 17 personer på arbetslivsenheten förser också resten med faktaunderlag. 

Min poäng är följande (ja, det tog en stund att lägga ut texten, ni ser ju hur skitmånga bilder jag blev tvungen att illustrera med): 

Det snackas mycket i valrörelser hur mycket pengar borgerligheten har för att ”hela näringslivet sponsrar”. Utan minsta lilla belägg eller bevis för det här. Och det ylas om de borerliga ledarsidorna. 

Men den riktiga degen kommer från kapitalisterna i LO-borgen. Som ni ser. 

Game on. 

Nu kör vi. 
 

Gick jorden under idag?

Texten har skrivits om efter beskedet om nyval då den efter redan 1 timme blev inaktuell. Ändringarna finns i mittenpartiet. 

Nä. 

Det kan man annars tro om man lyssnar på Twitter och debatten i riksdagen idag. Som i alla bra följetånger inleder jag härmed med en kort resumé: 
 

  • 2013 skulle Lööf fällas. Hon utsågs till sossarnas huvudmotstånd och skulle UT ur riksdagen. Bort. 
  • Sossarna ägnar valåret åt att säga att Alliansen har förstört landet. Det har gått sönder. Alliansen har dragit isär landet. Inget ord var för stort för att beskriva hur jäkla dåliga de borgerliga var. 
  • Jan Björklund var särskild ond i vänserdebattörernas ögon och en av huvudmålen för den av arbetarrörelsen finansierade skitkastarbyrån Alliansfritt Sverige
  • Sedan kom valspurten. Och Stefan Löfven började med uppvaktningen. Av Lööf. Och av…..Björklund.
  • Löfven ”sträckte ut en hand”. Och igen. Och igen. 

  • Eller han sträckte ut handen när han inte puttades och fräste ”det är bara käbbel”. Handen gällde när han och polarna inte beskyllde Alliansen för att ha sönder landet. 

 

  • Till slut fick Lööf nog av tjatet. Kan man ju förstå. En efterhängsen LO-pamp kan ju göra den bästa personen irriterad. 

  • Sedan vann de valet. Vänsterblocket ökade med ofattbart stora 1 promille. En ”tydlig vänstersväng”. Eller inte. Snarare var det så att väljarna inte röstat för något block alls. 
  • Och NU skulle plöstligt de som ”dragit isär” landet ta ansvar och ”rädda landet”. Slåss och kramas. Borta var dra ”landet-är-sönder”-retoriken. Och den utsträckta handen byttes under hösten ut mot ett långt pekfinger: vi kräver att ni gör som vi säger. Så kallad ”sosse-förhandling”. 

Här börjar nya texten.

Men idag förlorade Mästerförhandlare Löfven budgetomröstningen. 
 

Nyval

Arga som bin (Fridolin såg mest ut som en ledsen vovve) utlyste alltså idag Löfven nyval. Eller rättare sagt, den 29 december utlyser man nyval den 22 mars. Istället för att alltså backa och slicka sina sår går de alltså full frontal. 

Men glöm inte det här:

Oavsett vem som vinner den 22 mars kommer den regeringen att året ut få regera med Alliansens budget som idag antogs. Året ut. Läs detta igen: budgeten som togs idag gäller ÅRET UT oavsett valutgång. Några tillägg kan antas etc men helheten består. 

En annan sak som Löfven är fast med är sin egen budget. Ni vet, den som åkte på däng idag. Magdalena Andersson sammanfattade läget framöver i Agenda: 

”Det är viktigt att bryta blockpolitiken….. Vi går till val med Miljöpartiet och den budget vi förhandlade med dem och Vänsterpartiet”

Läs: det är viktigt att det framgångrika skitjobbiga borgerliga samarbetet sedan 2004 nu upphör. Vi sossar är hjärtligt trötta på att inte få regera. Själva. 

Men att gå till val på den budgeten är ett riktigt jäkla kamikaze-uppdrag

För det är följande innehåll, inklusive övriga överenskommelser som förhandlats under hösten, som de nu i denna valrörelse ska försvara:
 

  • Stänga Bromma flygplats
  • Avbryta Förbifart Stockholm
  • Stänga kärnkraften
  • Höjning av skatt för pensionärer som jobbar 
  • Förbjuda alla välfärdsföretag
  • Miljardhöjning av skatter etc

Innan valet representerades dessa åsikter av blott ca 11 % av väljarna (MP och V), nu måste även S försvara detta. Debatt efter debatt. Ända fram till 22 mars. 

Det ska bli jättekul att följa. En annan sak som jag ser fram emot med skräckblandad förtjusning är att se kulturdebatter med Alice Bah Kuhnke. Som att kasta henne åt vargarna. Hu.  

Och förlorar Mästerförhandlaren Löfven (igen, han förlorade ju budgetomröstningen), kommer han bli känd för att vara den första socialdemokratiska statsministern på 8 år, som sedan misslyckades så kapitalt att han utlyste nyval och fick sitta 7 månader på posten. 

Hur detta kommer påverka Socialdemokraternas redan stukade självbild kanske Aftonbladet Ledare kan svara på? Eller vänta, de skriver ju bara artiklar på PM från högkvarteret. 

En sak som defintivt kommer reta gall-feber på vänstern är det faktum att Alliansen går till val på att ge Sverige sin första kvinnliga statsminister. Får Alliansen regera blir Anna Kinberg Batra statsminister och får flytta in i Sagerska. 

Hon ställs emot……en fackgubbe i kostym. 
 

Vad borde Alliansen nu göra?

Deras budget är ju redan antagen. Så de skulle kunna kosta på sig att prata om 2016 med nya tag, vilket inte Löfven kan unna sig. 

Och, inte minst, de måste vinna tillbaka tappet till SD. Som de fick för att de var för dåliga på att prata om VARFÖR fri rörlighet är bra och HUR vi därmed löser alla de problem som stora flyktingsströmmar orsakar direkt. Det får de bara inte missa nu. 

Därför borde Alliansen genast sätta sig ner och förhandla fram ett: 

Integrations-politiskt program. 

Och varför inte börja med sitt eget program? Som PJ Anders Linder i Axess så förtjänstfullt skriver om just idag.

1. Ja till arbetskraftsinvandring.

2. Ett europeiskt asylsystem. ”Det är inte rimligt att några svenska kommuner under perioder tagit emot fler irakier än hela USA.”

3. En rättssäker asylprocess där en viktig del är att ”den som får avslag ska lämna landet”.

4. Obligatorisk introduktion för nyanlända och en individuell etableringsersättning som siktar till egen försörjning.

5. Ett avskaffande av ebo-principen om eget boende. Att själv välja bostadsort ska leda till lägre ersätttning. Flyttar man till en överetablerad kommun får man ingen ersättning alls.

6. Medborgarskapets värde ska hållas högt, vilket bland annat betyder att den som fått det på oriktig grund ska kunna bli av med det.

7. Det ska bli vanligare med utvisning för utländska medborgare som döms för grova brott.

8. Man ska ha grundläggande kunskaper i svenska för att kunna bli medborgare.

Först måste man bryta den migrationspolitiska överenskommelsen med Miljöpartiet. För att ta bort de särskilda rättigheter illegala invandrare fick där, bland annat skolgång och fri vård.  Sedan är det dags att efterleva reglerna om försörjningskrav för anhöriginvandring, och ev skärpa dem. Men samtidigt vidga reglerna för arbetskraftsinvandring. Snabba på processen med validering av högskoleexamen. Skapa snabbare språkundervisning för akademiker.

Idag tar det flera år för dem att komma ut i arbetslivet, det måste gå att göra mycket för att korta den processen väsentligt. Vi har brist på ingenjörer, sjuksköterskor, läkare etc. Viktigt också att vi tar ställning i enlighet med den nya domen i EU-domstolen att EU-migranter INTE har rätt till att ta del av den gemensamma skattefinansierade välfärden automatiskt. Det vill säga, bland annat ska inte romska tiggare har rätt till gratis sjukvård, gratis skola för sina barn, socialbidrag, bostäder etc. Här bör vi följa EU-domen. Införa automatiskt återkallande av medborgarskap och pass när folk krigat för internationellt sett erkända terrororganisationer, som Al Shaabab och Daesh borde också ingå. 

I det integrationspolitiska förslaget måste också ingå sänkta trösklar på arbetsmarknaden, återinfört och utvecklad RUT-avdrag, och ROT, förenkling av markanvisning och andra byggregler för att snabbare kunna bygga bostäder. Varför RUT? Jo, för att städjobb är ett av de enkla jobb en nyanländ snabbt kan få och kunna jobba med utan att kunna språket särskilt bra. Det gäller även andra praktiska jobb, som hantlangare på byggen etc. 

Det centrala i våra problem är att endast hälften av en generation nyanlända har jobb efter 7 år. Och det skiljer sig mycket åt mellan invandrargrupper. Bland somalierna, som har mycket låg utbildningsnivå i snitt när de kommer, är siffran betydligt lägre, ca 20 %. En nyckel är även att sluta betrakta alla som invandrare och istället prata om olika invandrargrupper. Bland iranierna är andelen högskoleutbildade högre än infödda svenskar, bland syrierna är den bara 11 %. Och nästan 40 % har bara förgymnasial utbildning, vilket kan innebära allt från några år till 9 år i grundskola. 

Det integrationspolitiska programmet MÅSTE vara omfattande. Och ta ett heltheltsgrepp.

För att kunna försvara den viktiga principen om fri rörlighet. 

Som liberal kommer jag alltid tycka fri rörlighet är mycket viktigt och det är en gemensam grundsyn Alliansen har. Men man måste också prata om rättigheter kontra skyldigheter. Vi har decennier av förlorad bra debatt om integration utan den förvandlades istället till ett skitkastar-party med SD i mitten. Det är synd. Den här debatten hade vi behövt ta på just den här nivån för länge sedan och vi hade inte haft ett SD på 13 %. 

Skitkastar-partyt fortsätter tyvärr, med Ali Esbati och arbetarrörelsens alla olika skribenter, tankesmedjor och småtöntiga sajter i spetsen. Men de får hålla på. Dags att ignorera dem på allvar och kavla upp ärmarna. Tack och lov har folk börja tröttna. Till slut kommer inte ens Anders Lindberg orka fäktas mot den väderkvarnen själv. 

Vi har begränsad invandring i Sverige. Inte ett enda parti är för helt fri invandring. Och med begränsning innebär just avgränsande regler. Dessa måste vi skärpa för att kunna försvara det ansvar vi nu ska ta med massiva flyktingsströmmar från bland annat Syrien. Vilket vi kommer klara av. Men bara om vi samtidigt dels tar dessa långsiktiga integrationssteg och på allvar börjar jobba på alla flanker samtidigt för att integrationen ska gå fortare. 

Det här handlar inte om att ”gå SD till mötes”. Det handlar om att de etablerade partierna blundat i decennier för de systemfel som vi har och som orsakar en av Europas sämsta integration. Det är inget fel på vår välvilja. Det är fel på vår beslutsförmåga. Det handlar inte om att låta ”rasister” diktera villkoren. Det handlar om att det FEL att 10 000-tals människor, som vi öppnar våra hjärtan för varje år, fastnar i utanförskap, bidrag, inga jobb, fattigdom. För att systemen är dåliga, inte för att för att människor är dåliga. 

Dags att göra om och göra rätt. 

Den här valrörelsen kommer handla om jobb, ekonomi, skola och välfärd. Men borde ÄVEN handla om integration. 

Först då kommer ÖPPNA ERA HJÄRTAN blir något som de flesta svenskar kommer skriva upp på. Vi är inte ett land av rasister.