Budgetleken

I denna tid av dragkamp och du-är-dum-retorik när det gäller budgetar tänkte jag att det vore bra att påminna alla om vad som hände förra året. Och åren innan.

Regeringen kräver att Alliansen inte ska rösta på sin egen budgetmotion. Eller inte lägga någon alls, utan helt sonika antingen lägga ner sina röster eller rösta på regeringens. Eller rättare sagt, regeringens samt Vänsterpartiets. Under tiden det här bråket pågår har Sjöstedt poppat popcorn och lutat sig tillbaka. Han har allt att vinna – budgeten är redan förhandlad och V är nöjda med sitt inflytande, vilket han definitivt har fog att vara. Den enorma bonusen vore givetvis borgerlig förnedring. 

Hur brukar sossarna göra då? Brukar de rösta på andras budget? Det har ju ändå varit 8 år av opposition, varav de sista 4 med en regering som suttit i minoritet. Precis som nuvarande regering alltså gör. 

Jo, hösten 2013 la man den här motionen. En egen skuggbudget. Som hela sossegruppen alltså röstade på. Hösten 2012 la man också en budgetmotion mot regeringen budget. Och vad hände 2011? Ni fattar. Sossarna har faktiskt lagt samt röstat på sin egen budget varje år i 8 år i opposition. Tänka sig. Så konstigt. Precis som Miljöpartiet gjort. Varje år, senast förra hösten. Trots att regeringen regerade i minoritet och alltså var beroende av SD eller blocköverskridande överenskommelser. Under de fyra senaste åren var ingen i rödgröna blocket ett dugg intresserade av att ”ta ansvar”. Detta lämnade de helt sonika till regeringen. 

Mellan 2010 och 2014 hade Socialdemokraterna tillsammans med Miljöpartiet (dvs nuvarande regering) 137 mandat i riksdagen. Regeringen Reinfeldt hade 172 mandat ihop och var alltså beroende av röster från antingen S, V, MP eller SD för att få igenom alla propositioner (175 krävs för bifall). Och fick hoppas att SD la ner sina röster när man skulle rösta på skuggbudgeterna och inte röstade på sossarnas. Hade SD tillsammans med MP och V röstat på sossarnas budget något år hade Alliansens budget fallit och därmed utlöst en….regeringskris. 

Detta läge passade de rödgröna utmärkt i valrörelsen, då de och alla vänsterdebattörer inte missade ett enda tillfälle att påminna om att regeringen fått igenom sin politik till mestadel för att SD röstat för regeringens propositioner. 

Hur ser det ut nu? Tja, ungefär likdant faktiskt. Förutom att SD är många fler. Och Alliansen färre.

Precis samma situation som nu alltså uppstått: regeringen Löfven + gröna gubbar är alltså beroende av att SD eller Alliansen, eller båda, röstar för deras förslag. Annars går de inte igenom. Kallas demokrati. Man måste ha en majoritet av rösterna i riksdagen för att kunna få igenom sina förslag. 

Men nu låtsas man plötsligt att läget är heeelt annorlunda. På en punkt är det inte samma: nu sitter vänstern i regering. Där slutar olikheterna från förra parlamentariska läget.  

Den här låtsas-leken regeringen håller på med i sitt ”ta-ansvar-för-landet-bingo” är tröttsam. Ursäkta men var någonstans var den här ansvarskänslan att hålla SD utanför inflytande när Löfven knackade på Åkessons dörr tillsammans med Fridolin och Sjöstedt och gemensamt bröt ut samt fällde en enskild budgetpost? Ja, ni läste rätt. I just det fallet hade rödgröna ett öppet samarbete med SD. Det var inte bara så att de råkade lägga ett förslag som SD också gillade, de skapade situationen tillsammans och samarbetade. Tillsammans med SD gladde sossarna sig över framgången i media. Joje, så mycket för att ”hindra SD från inflytande”. 

Och det ansvar som nu utkrävs är följande: vänstern med sossarna i spetsen kräver alltså att landets samlade borgerlighet ska låta bli att föra sin egen politik och släppa fram en politik byggd på socialism. Bara häromdagen framförde Löfven detta orimliga krav igen. 

Men vad är det han säger egentligen? Jo, att samtliga borgerliga partier ska svika alla sina väljare. 

Löfven kräver att: 

  • Moderaterna ska svika 1 453 517 personer
  • Centern ska svika 380 937 personer
  • Folkpartiet ska svika 337 773 personer
  • Kristdemokraterna ska svika 284 806 personer

Det är dig och mig Löfven kräver att partierna ska svika för att HAN ska få igenom sin politik. Det är din och min röst på en borgerlig politik som han vill kasta bort. 

Totalt vill han att 2 457 033 personers röster ska bli värdelösa. 

Det är nästan hela Stockholms län, Västra Götaland och Skånes län tillsammans. Alla våra röster vill nu Löfven, för att kunna driva socialistiskt byggd politik, ska betyda….ingenting. Vi hade lika gärna kunnat strunta i att rösta. Om Stefan Löfven får bestämma. 

 

Jag tycker att det är bedrövligt vilket förakt mot demokratin Löfven och hans regering uppvisar just nu.  

Drömmen om ett land bestående bara av socialdemokrater kunde inte illustrerats tydligare. Problemet är bara att de har 30 %. Sedan flera val tillbaka. 

Och apropå ansvar visar Löfven hur väldigt illa lämpad han är för att vara statsminister. Helt utan att nämna all amatörmässighet i andra områden – 30-40-50 haveriet i EU-nämnden, schabblet med namnen på nordiska kollegorna etc. 

Det är verkligen dags för sossarna generellt och Löfven samt statsråd i synnerhet att kasta bort dagsikläderna och ta på sig ansvarskostymen. För att vinna val är något mer än att plötsligt få en tjusig titel, nya visitkort och en massa assistenter. 

Det handlar just om att axla ansvaret för landet. Oavsett hur det parlamentariska läget ser ut. Man spelar med den kort man har blivit givna. Punkt. 

Grattis, nu är just det ansvaret ert. 
 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *