Kvinnors villkor blir bättre med valfrihet

Jag har idag varit med i God Morgon Sverige för att tillsammans med Sonja Schwarzenberger från Arena diskutera om deltid är en kvinnofälla.

Klippet kan ni se här.

Bakgrunden är att Britta Svensson på Expressen skrev en krönika att kvinnor som jobbar deltid får skylla sig själva om de sedan får lägre livsinkomst, sämre pension, sämre karriärer etc. Denna krönika svarade sedan Sonja på. Eller svarade, hon skrev egentligen en helt annan artikel. För Brittas krönika bygger främst på kvinnor i karriären som går ner i tid när de får barn, antingen jobbar de inte lika mycket som sina manliga kollegor eller så går de de facto ner i arbetstid och jobbar deltid. Men Sonja, som jobbar på Arena Idé som finansieras av LO och alltså driver opinion för just LO, skrev om  kvinnor i arbetaryrken som jobbar deltid men vill jobba heltid, många av dem har sökt just en deltidstjänst dessutom. Inte som de kvinnor Britta skrev om gått ner i tid.

Sonja blandar alltså medvetet ihop äpplen och päron här. På ena sidan finns arbetarkvinnor som har deltid, många har sökt den tjänsten och vill uppgradera. På andra sidan finns karriärkvinnor, akademiker som jobbat heltid men som går ner i deltid när de får barn.

Låt oss börja med några fakta.

 Sverige har OECDs högsta sysselsättningsgrad bland kvinnor, knappt 80 %. Attityderna till kvinnors jobb och vem som ska göra hushållsarbete är dessutom i jämställda Sverige betydligt bättre. Men kvinnor jobbar fortfarande i majoritet i kvinnodominerande yrken i offentlig sektor, som inte har individuell lönesättning utan kollektivavtal och därför små möjligheter finns för att påverka lönen själv. Och de utgör fortfarande bara 28 % av de egna företagarna. Enligt SCB jobbar 10 % av kvinnor i tjänstemannayrken deltid och 30 % i arbetaryrken, inte som Sonja hävdar, 50 %. Det enda undantaget i statistiken är äldreomsorgen, där män faktiskt jobbar nästan lika mycket deltid som kvinnorna.

Sonja implikerar, som brukligt är i LO-sammanhang, att människor på något sätt skulle vara livegna. Ofria att välja sin arbetsplats, lämnade åt ett förutbestämt öde. 

Flash: vi lever i en demokrati. Och vi tillhör de aboslut mest fria länderna i världen. 

Folk kan byta jobb när som helst om de inte är nöjda. I teorin. För i praktiken håller jag med Sonja om att det är svårare. Det är nämligen så att LAS-regeln sist-in-först-ut leder till att folk inte vågar säga upp sina fasta anställningar. Även om de vantrivs, blir mobbade eller vill ha en heltid istället för deltid. För då hamnar de sist. Och händer något är det de som blir av med jobb och försörjning. Så blir det när arbetad tid på just den arbetsplatsen alltid trumfar kompetens och total arbetslivserfarenhet. Visst räknas detta även idag i förhandlingar men då kallas det ”tillräcklig kompetens” och den bedömningen gör bland annat facket. Då kan en person bedömas ha tillräcklig kompetens även om de totalt jobbat några år i yrket och trumfar ändå med sina bättre LAS-poäng. Detta skapar inlåsningseffekter.

 Och folk som inte trivs på sitt jobb blir lättare sjuka. Sedan 2011 har psykiska diagnoser varit den vanligaste diagnosen bland kvinnor. Och dessutom orsakar det långa sjukskrivningar.

 Så även Kommunals medlemmar och resten av LO-kollektivet som Sonja jobbar för skulle tjäna på en mer flexibel arbetsmarknad där det är lättare att byta jobb, antingen för att man inte trivs eller för att man vill ha heltid.

 Men istället driver man Rätt till heltid.

 Detta har socialdemokraterna drivit i över 15 år men trots att de satt i regeringsställning 1994-2006 infördes det aldrig.

Vad beror det på? Jo, för att det skulle vara en resursmässig katastrof för alla kommuner. Redan idag har deltidsanställda företräde till fler timmar om det fungerar. Med en lagstiftad rätt skulle alla kommuner och landsting tvingas att göra om alla deltidstjänster till heltid, enligt Sonjas artikel så många som 240 000 tjänster skulle bli göras om. Eller snarare skulle en del försvinna. Givetvis. För om man ökar en persons arbetstid blir det ju totalt färre tjänster. Så inte bara skulle folk bli uppsagda, dessutom skulle man göra det ännu svårare för de nyexade som söker jobb och som redan idag har svårt att komma in på arbetsmarknaden. Vidare skulle alla försvunna deltidstjänster leda till att unga och studenter skulle ha betydligt svårare att hitta extrajobb. I en perfekt värld skulle alla få jobba exakt när de vill. Problemet är att det inte fungerar så. För många av de offentliga jobben är skiftjobb. Hur ska kommuner och landsting kunna schemalägga vården och äldreomsorg med bara heltider? Detta är också främsta skälet till varför S aldrig infört rätt till heltid – kommunerna skulle få jättestora problem. Samtidigt vill man helst förbjuda RUT, en reform som ökat kvinnors företagande enormt, gjort kvinnors svarta jobb vita och som underlättar för framför allt kvinnor att kunna jobba mer och inte gå ner i deltid. 

 Och det är här retoriken från vänstern aldrig går ihop.
 

  • Å ena sidan hävdar de fackliga rättigheter och rätt till heltid, deltid är en kvinnofälla. Vi ska jobba mer. Å andra sidan pratar de om att dela på jobbet, införa 35-timmarsveckor, att vi ska spendera mer tid och mindre pengar. Konsumera mindre. För klimatet.  
     
  •  Å ena sidan kämpar man sig blå för att karriärkvinnorna ska kvoteras i bolagsstyrelser och jobba ännu mer, de ska inte gå ner i deltid och inte hämta barnen tidigt från dagis. Inte heller vara hemma mer än 6 månader med barnet.  Å andra sidan ska man ta bort RUT som möjliggör bland annat för karriärkvinnor att kunna jobba så mycket det krävs för att göra just karriär.  Och att dessa kvinnor, som då jobbar så mycket, ska ändå inte tjäna mer pengar. För det är orättvist. 
     
  • Å ena sidan sliter kvinnor ut sig för att de jobbar för mycket, tar hand om hushållet, barnen och sina föräldrar. Å andra sidan ska de jobba mindre. Fast inte deltid. Mer, fast mindre. Och RUT, för barnvakt och barnpassning, ska bort. Även om de med lägst lön är de som gynnas av RUT, höginkomsttagarna har alltid kunnat köpa tjänster även utan RUT. 
     
  • Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb. Å andra sidan förhandlar LO villkoren och alla har kollektivavtal. Ingen kvinna kan förhandla själv. Å ena sidan har de skitvillkor på skitjobb, å andra sidan ska man förbjuda alla alternativ till en offentlig arbetsgivare så att de har ännu färre valmöjligheter att byta jobb om de vantrivs.

För en viktig faktor för att kunna byta jobb om man inte är nöjd, t ex med tiden, är att kunna välja arbetsgivare. Och med inträdet av de privata välfärdsföretagen har offentligt anställda, bland annat just Kommunals medlemmar, fått en mängd olika arbetsgivare att välja på. Men det här vill Arena och LO tillsammans med regeringen alltså ta bort. För i och med att förbjuda vinst i välfärdssektorn kommer man effektivt samtidigt ta bort möjligheten för folk att välja en annan arbetsgivare än kommunen eller landstinget. 

Men fakta kvarstår att idag trivs anställda i privat sektor bättre än  i offentlig välfärd.  Och de är mindre sjuka, 5,7 % istället för 7 %. De tjänar dessutom 2 % mer. Inte ens Kommunals egen rapport kan påvisa att anställda trivs sämre på privata företag trots att de gjorde ett gott försök i våras. 

Visst är antal deltidsanställda något fler i privat sektor. Men hur sjutton skulle företag som i åratal hotats med att bli förbjudna, och som nu i realiteten riskerar just detta, våga heltidanställa? Om LO är intresserade av långsiktighet får man låta bli att hota företag. Ett tips inför framtiden. 

 Sonja tar också upp livslönen – att kvinnor påstår tjäna 13,4 % mindre under en livstid än män. Den där siffran är jag så trött på. Det är den som ligger bakom påstående om 3,6 miljoner kronor som till och med borgerliga debattörer svänger sig med. Men den tar inte hänsyn till yrke, sektor, utbildning, ålder och arbetstid. Helt uteslutande de mest väsentliga för löneutvecklingen. Att Medlingsinstitutet ens mäter utan dessa faktorer är en gåta för det säger ju absolut ingenting. I själva verket är skillnaden 5,8 %. Så nej Sonja, det skiljer inte 4000 kr per månad mellan kvinnor och män med samma yrke. 

Varför jobbar då kvinnor deltid och inte män?

Bra fråga, de vill väl umgås med sina barn kan jag tänka. Att under några år få mer tid när barnen är små för att de är det så liten tid. Alla val man gör leder till konsekvenser.

Jag ogillar verkligen den är dummifieringen som framför allt vänstern håller på med, nu senast Sonja i sin artikel, som målar ut kvinnor som offer som inte förstår något.

 Vi är inte dumma. Vi är inte oinformerade, det är 2014 och det har aldrig varit så mycket information och så lättillgängligt som nu. Och vi är sannerligen inga offer. Vi tar beslut och tar konsekvenserna, som att vi tillfälligt halkar efter i karriären, i pension, i lön. För att vi föredrar att vara med våra barn när de är små.

Det finns saker som är viktigare än jobb och pengar. Tid. Och kärlek. 
 
Varför gör inte männen det här då? Vill inte de vara med sina barn? Säkert. Men i många familjer är det omöjligt att ha två deltidsarbetande. Och då trumfar väl kvinnans vilja mannens. Gissar jag. Men det kan bara varje enskild familj svara på. 
 

6 kommentarer
  1. Så bra poänger att jag blir stum. Ett land där alla gör, tänker, vill och ska vara lika skrämmer mig enormt!

    Barnen på 1 år (sharp) skall omedelbart stöpas i den institutionella mallen, den nyförlösta mamman skall gärna karriärplanera på BB och den nyblivna pappan skall helst börja amma, allt annat vore vansinnigt orättvist!

    Vi föds med olika förutsättningar vi skapar olika möjligheter i livet, vi gör olika val, vi prioriterar olika och vi tänker olika. Snälla regering, fackförbund, arbetsgivare och proffstyckare låt oss ta vårt egna ansvar. Vi kan samtliga räkna ut att vi som är hemma med våra barn får lägre pension än dem som arbetar heltid hela livet, Vi har förstått att Ni vill ha det så!

  2. Hej Rebecca! Såg just klippet som du länkade till. Jag har själv erfarenhet av det. När jag var yngre följde jag med min far på ett fackmöte på hans arbete. Kollegorna var missnöjda med något arbetsförhållande, jag kommer inte ihåg vad. Efter ett tag ställde jag den, för mig, uppenbara fråga ”men varför byter ni inte jobb för då?”. Jävlar i lådan vilket liv det blev. Samma sak här. Ja, visst, det kan bli brist, det kan bli strejk, men det visar att systemet inte fungerar. Bra klipp, ska läsa ditt inlägg senare. =)

  3. Nu har jag inte läst hela artikeln!

    Men även om man skulle avskaffa LAS så skulle folk inte byta jobb. Iaf så skulle det inte bli någon explosion av jobb byten, bara marginellt.

    Vill man byta jobb så göra man det, men är du nöjd och tycker att saker funkar hyfsat kanske inte bäst (Man behöver bara vara en gnutta nöjd). Då stannar man på sitt jobb även om du har LAS eller inte.

    Sen kan man vända på det också, för vad betyder LAS för oss? Skulle själv säga jäkligt mycket. Sen skulle man kunna förändra lite i den också.

    Är man om du mot förundran i det här jämställda Sverige undrar.

  4. Mycket bra skrivet. Varför ska vi alla göra lika? När det dessutom visat sig att jämställdhetslinjen blivit en sjukskrivningslinje? Det visar om något att det är dags att ge föräldrar de verktyg i de politiska ramarna som ger varje familj en chans att hitta den lösning som är bäst just för dem. Alla varken kan eller vill välja standardlösningen med två heltidsarbetande föräldrar och barnet i förskola från ett års ålder.

  5. Precis, vi är inte offer och din tweet om påklistrad offerkofta verbaliserade det jag känt och tänkt ett tag nu. Det betyder naturligtvis inte att allt är klart men jämställdhetsarbetet behöver bli konkret och inte målas med breda penseldrag och strukturer.

    Hittade för ett tag sedan en utvärdering om kvoteringstvånget av bolagsstyrelser i Norge,(har tyvärr slarvat bort länken). Där redovisades att det fanns för få kvinnor med erfarenhet av bolagsutveckling på rätt nivåer . Om detta är sant och om man kan tänker sig att bilden är likartad i Sverige borde istället följande frågor ställas, analyser göras och diskussion föras för att hitta lösningar:

    Varför finns det inte tillräcklig med kvinnliga ledare med relevant erfarenhet?
    Behövs det fyllas på underifrån?
    Om DET är sant, vad behöver vi göra då?
    Fylls det på underifrån men det behövs ytterligare tid för kvinnor att meritera sig?

    Finns erfarenhet men männen i bolagsstyrelser sätter sig emot och känner motstånd?
    Om det finns ett glastak behöver DET adresseras och synliggöras så att vi kan hitta lösningar i den eventuella problematiken.

    Den allmänna debatten är inte hjälpsam idag och därför behöver jämställdhetsarbetet mer fakta och konkretion, fråga för fråga. Jag skulle också vilja att vi kom bort ifrån att mannen genom någon slags automatik är fienden.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *