Det handlar om anständighet

Ja, vart tog den vägen?

Anständigheten. Det var länge sedan vi såg den

Den tekniska revolutionen har puttat demokratin framåt flera steg på kort tid. Alla kan få information, alla kan uttrycka sina åsikter. Det är inte längre reseverat för en elit med kunskap. Alla med en dator kan idag inhämta all kunskap de vill på kort tid och delta i det demokratiska samtalet. Och de kan få delta i samtal med journalister, politiker, kändisar. Det är fantastiskt. 

Men har den snabba utvecklingen gjort att vi glömt bort vad demokratin, samtalet och yttrandefriheten vilar på? Anständighet. Respekt för varandra. Acceptans för olika åsikter. 

För hur kan vi annars förklara att en debattör som Marcus Birro, när han uttrycker en åsikt om islam på Twitter, blir fullständigt nerdrevad av hatare i flera dagar? Att det kulminerar i dödshot? Att han, när beskriver hur hans familj gråter, utsätts för mer hån? Jag önskar innerligt att detta var ett undantag, en avart. Men jag måste bedrövad konstatera att det är mer regel. 

Har anständigheten gått helt förlorad?

Vi är olika människor. Vi har olika åsikter. Vi lever i en demokrati. Med rättigheter och skyldigheter vi tyvärr helt tar för givna. Rättigheten att få tycka vad du vill utan att misshandlas, torteras, kastas i fängelse är en av dem. 

Yttrandefrihet. Är det någon som ens vet vad det betyder längre?

Var och en är gentemot det allmänna tillförsäkrad yttrandefrihet, dvs. frihet att i tal, skrift eller bild eller på annat sätt meddela upplysningar samt uttrycka tankar, åsikter och känslor (2 kap. 1 § RF). I regeringsformens portalparagraf finns vidare det nära sambandet mellan det demokratiska styrelseskicket och yttrandefriheten tydligt formulerat: ”All offentlig makt utgår från folket. Den svenska folkstyrelsen bygger på fri åsiktsbildning och allmän och lika rösträtt” (1 kap. 1 § RF).
……….

En begränsning av bl.a. yttrandefriheten får endast göras för att tillgodose ändamål som är godtagbara i ett demokratiskt samhälle och får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till det ändamål som har föranlett den. Begränsningen får inte heller sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen såsom en av folkstyrelsens grundvalar. En begränsning får inte heller göras enbart på grund av politisk, religiös, kulturell eller annan åskådning (2 kap. 21 § andra stycket RF).

Vi tar det igen: En begränsning får inte sträcka sig så långt att den utgör ett hot mot den fria åsiktsbildningen. 

Ändå. 

Ett samhälle är inte starkare än sin svagaste länk. En demokrati inte starkare än varje människas beslut att respektera den. Vi är demokratin. Vi är samhället. 

Varje gång vi bestämmer oss för att besudla yttrandefriheten med hat och hot tar vi ett beslut. Ett individuellt beslut att just denna gång pissa på en annan människas frihet att uttrycka sin åsikt. Och vi tar ett steg närmare att kanske denna gång lyckas ta människans röst ifrån henne. Tysta henne. Tysta en människa i taget. 

Ni pratar om att samhället dras isär. Ni pratar om klyftor. Ni pratar om att samhället blivit kallt. När det i själva verket är ni som hackar sönder det. Ord är kraft. Och för varje gång ni i vrede över att en människa tycker något ni inte gillar istället för att använda det demokratiska samtalet väljer verbal misshandel drar ni sönder landet lite till. Ord för ord, bit för bit. Ord är kraft. 

Det är det som gör Sverige kallt. Förstår ni inte det?

Det pratas om åsiktskorridoren. Men en korridor, hur lång och mörk den än är, har ett ljus i slutet av tunneln. Jag ser inte ljus här. Just nu ser jag bara ett lock ovanför oss, som en verbal misshandel i taget, stänger in oss i ett komplett åsiktsmörker i vår lilla låda.

De rättfärdigar sig med att det är ett krig. Det är ett krig mot fascism, nazism, rasism, alla -ismer i boken. Och det rättfärdigar att alla anständighetens spelregler är satta ur spel. Tydligen. Jag ser inte kriget. Jag ser en pågående demokrati. Men låt oss bara leka med tanken att det är sant att det är ett krig. 

Krig helgar inte medlen. Det är just i krig som anständigheten är så viktig. För att den är så svår att behålla. Förstår ni inte att det är när den saknas som de mest fruktansvärda sakerna i historien och nutid händer? När inte bara vardagen utan mänsklighetens alla regler hur vi beter oss mot varandra är satta ur spel. Alla regler. Det är då människor förvandlas till djur. Tror ni anständigheten finns när Daesh förslavar kvinnor, hugger huvudet av journalister? Var fanns anständigheten i Ruwanda när barn tvingades mörda sina grannar, när folk högg bebisar i småbitar?

Ni har glömt att det var anständigheten som gjorde att vissa tyskar inte sveptes med i nazismen. Glömt att det var anständigheten som gjorde att gränsvakterna vid muren inte sköt de som gick över när muren sedan föll. Det var anständighet som gjorde att människor i alla länder under andra världskriget tog risken och räddade judar.

Anständigheten är ljuset som lyser upp det mest kompakta mörker. 

Ser ni inte det paradoxala? Ni kallar folk vedervärdiga saker. Som att de värderar människor efter hudfärd, sätter människovärdet där. I er jakt på att alla ska vara toleranta. Och öppna sina hjärtan.

Hur ska det gå till? Det är som att slå en hund till lydnad. Till slut får du lydnad. Eller en död hund. Eller slå sin partner. Till slut tystnar de. Till slut tycker de som du. Säger de. Respekt och kärlek får du inte. Inte ens vänskap. Du får någon som är kuvad. Någon som är tyst och väntar på revolt, på flykt.  Men du har inte övertygat någon. Du har inte vunnit. Det är du som är förloraren. 

Ska vi kunna bekämpa intoleransen i samhället måste vi börja med oss själva. Vi måste ta tillbaka anständigheten.

Annars har vi förlorat. För evigt. 
 

5 kommentarer
  1. Bra att du säger ifrån. Själv flyttade jag ju till UK för ett tag sen för att jag inte orkade med hatvänstern och deras ”åsiktskorridor”. Finner det t o m tryggast att skriva under pseudonym här. Det är modigare att stanna och slåss för det man tror på. Men jag tycker inte det är värt det eftersom de svenskar som inte tjuter med ulvarna ändå har lagt sig platt och tittar ner i backen. Då är det nästan rätt åt dom att dom får Sveland, Romson och Virtanen istället för t ex Pär Ström, Mauricio Rojas och Marika Formgren. Nu tystade dom tydligen Birro också. Men lycka till du i alla fall.

  2. Så otroligt bra skrivet om något som vi tagit för givet. Det är vi som är garanter för demokrati och det är vi som degraderar den.
    För övrigt läser jag med stor behållning dina texter!

  3. Ja den nya tekniken med utbyggt bredband innebär att alla kan få information lika snabbt oavsett var i Sverige du bor. En jätteomställning.

    Men det är först nu som media och politiker har insett detta faktum, men har inte själva lyckats hantera den utvecklingen till sin egen fördel. En del har klarat det med råge och lyckades rita om hela den politiska kartan på 5 år.

    Islam ja, det vågar inte media och de flesta politiker säga något negativt om, utan den kritiken lever sitt eget liv på alternativ media och bloggar.
    Förutom att någon som Birro slänger ur sig något i all hast, som snabbt hotas och kvävs till absolut tystnad och blir ett varnande exempel.
    Men islam får ett ännu sämre rykte bland alla 99% tysta.

  4. De där twitterhatarna är nog inte intresserade av någon anständighet. De ser sig som vinnare när någon oliktänkare tystnat, därför att de inte är det minsta intresserade av demokrati. Deras samälle är ett nollsummespel, där de vill ha allt.

  5. Orden. Det är inte onda jag är rädd för, utan de goda som inte gör något, känner du säkert igen. Men är det inte just precis så som det är?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *