Om 13 %

Följande text tar inte upp invandringspolitiken. Den kommer i ett eget inlägg.

Jaha.

Nu har alltså 13 % lagt SDs gula valsedel i ett kuvert i en vallokal runt om i Sverige. I 4 år kommer SD kontrollera 13 % av knapparna i riksdagen, där landet styrs. 

Hur hanterar vi det?

Nu drar kanske vissa läsare andan: när kommer hon skriva att det är vedervärdigt? När kommer hon ta avstånd från SD? När kommer hon skriva att resultatet är hemskt? Nä. Det gör andra så himla bra, i överflöd. Faktiskt finns det mängder med skribenter som inte verkar göra något annat än just det. Och det är, som jag skrev i min text ”Till 87%”, mycket kontraproduktivt. Jag är inte intresserad av att plocka godhetspoäng, jag är intresserad av att få rätt. Och det är stor skillnad på att HA rätt och FÅ rätt. Vad menar jag då med att få rätt? Det reder jag ut nedan. 

Först och främst måste vi skilja på olika saker. Vi måste skilja på SD som parti och väljarna. Vi måste också skilja på de som röstat på SD främst för att de vill begränsa eller faktiskt helt ta bort invandringen och de som röstat på SD av andra anledningar. Och vi måste skilja på hur SD ska hanteras i riksdagen, hur vi får ett SD som är betydligt mindre 2018 och hur invandringsfrågan ska hanteras. 

För en sak har de flesta av de valanalyser som formligen skjuter ut från tyckare och debattörer just nu gemensamt: de är röriga och blandar ihop äpplen och päron, som bäst. Som värst visar de att skribenten inte förstår något om politik.

Om jag börjar bakifrån: hur ska vi 2018 få ett SD som är betydligt mindre än idag, kanske till och med åker ur riksdagen? För det ser jag som ett av målen. Valet 2014 är över, det kan vi inte påverka.

Först och främst måste vi lära känna de 760 000 personer som röstat. Vilka är de? Hur bor de? Vad jobbar de med etc? Och viktigast av allt, varför röstade de på SD? Vilka problem tycker de att SD hade bäst lösningar på?

Vi kommer garanterat hitta stora skillnader mellan väljarna 2010 och väljarna idag. Då var begränsning av invandring det absoluta skälet till varför majorieteten av de 5,7 %-en röstade på SD. En del som röstade är garanterat rasister. De flesta av de 360 000 personerna ville begränsa den eller skyller den på de flesta problem de ser i samhället, och de själva, har. De var i mångt och mycket unga arga män på landsbygden, som blivit omsprungna av globaliseringen. De längtade tillbaka till folkhems-Sverige. SD var  ett parti för folk i små orter. 

Men så ser det inte ut längre. SD fick 5,15 % vid Nytorget. Mitt i landets största hipstermecka. Eliterna inom media, kultur och konst hänger eller bor här. Det kan vi inte förklara med ”unga arga underklassmän på landsbygden”. Det kostar 70 000 kr per kvadrat att köpa en bostad där. Hyresrätter med förstahands-kontrakt här är värda en förmögenhet, antingen på bytesmarknaden eller som svart-kontrakt. 

Så bara valresultatet i sig visar oss att bilden av SD-väljaren förändrats. Det hindrar givetvis inte debattörer att redan dagarna efter valet börja lägga ut texten om ett land som ”svikit landsbygden”. Om avfolkningsbygder i Norrland. Om hopplöshet som ”borgerligheten skapat genom att ha dragit isär landet”. SD har sitt största fäste i Skåne. Har dessa debattörer ens varit i Skåne? Det tar ca 1,5 timme att åka kust till kust. Avstånden är minimala. Det är knappast avfolkningsbygder utan små orter nära olika tätorter och en del av den dynamiska Öresundsregionen, som med bron fått ett stort uppsving och har hög inflyttning. 

Nu har jag inte, liksom alla andra, en susning om vem SD-väljaren idag är. Jag hoppas någon snart gör en stor undersökning. Tills dess kan jag också bara gissa. 

En gissning är dock att de personer som 2010 röstade på M men som i detta valet valde SD bland annat tycker att M helt släppt sina gamla profilfrågor: försvaret och en stark rättsstat. De ser med oro på Putin och hans dröm om ett Ryssland från fornstora dagar. De minns Sovjet och järnridån och är rädda. De ser ett IS som skär halsen av småbarn och lägger kvinnor och män i massgravar, vissa levande. Som hotar det västerländska sättet att leva. Ett samhälle där skattebrott straffas hårdare än våldtäkter men där fokus fortfarande ligger på gärningsmannen och hans ”dåliga uppväxt” etc. Folk som åker till Syrien som jihadister och som välkomnas hem igen. Och de är oroliga. 

Jag tror inte dessa personer röstade på SD för att de främst ogillar invandring. Jag tror att de personer, som i gamla M samt i Kd hittade ett hem i det konservativa, idag är vilsna. Kd vågar inte ta en rejäl konservativ position och M har i sin strävan efter att bli ny släppt sina konservativa ideal. Och dessa personer ser idag inget annat parti som har konservativa värderingar än just SD. Invandringsfrågan här är underordnad, ta bort den ur ekvationen just nu. Borgerlighetens tapp till SD mellan 2010 och 2014 tror jag till större delen kan förklaras just med detta. 

Och med….. utanförskap.

Nu menar jag inte utanförskap som i den definitionen politikerna haft sedan 2006 utan en ny definition: de som känner sig utanför det som det offentliga samtalet fokuserar på genom de elitiser som driver den. Politiker, debattörer, journalister och kulturmänniskor. De som syns och hörs absolut mest i TV, radio och i tidningarna men som själva representerarar en liten liten pytteliten klick. Ironiskt nog hänger många av dem just vid 5,15 procents-Nytorget. 

Queerteorier, transpersoners rättigheter, rasifiering, separatism, strukturellt förtyck, partriarkatet, HBTQ, ensamståendes rätt till insemination, hen, anti-ziganism, kvotering till bolagsstyrelser, fyra föräldrar, tvångsdelad föräldraförsäkring, semester i Kambodja, genuspedagoger, normkritik, microbryggerier, IPA, kön är en social konstruktion, Tintin i Kongo är rasistiskt, New York, vita heterosexuella män, rosa kläder på tjejer är fel, surdegshotell, Stutterheim, rättvisemärkt kaffe, ekologiska kläder, helskägg, det är ingen skillnad mellan män och kvinnor. 

Ni vet nu kanske vad jag menar? Och de personer som representerar allt detta föraktar ofta allt det som innefattas i det geniala begreppet ”verklighetens folk”. 

Jag pratar om skillnaden mellan elitisterna i innerstan och taco-svenskarna. Uttrycket taco-svensk hörde jag från en person som själv beskrev sig så och tycker att det fångar in Svensson mer än just begreppet Svensson. De senare är dessutom många gånger fler, ironiskt nog. De utgör majoriteten i Sverige.

Ullared,  fläskfilé på krogen, Harrys på fredagar,  calzone på söndagar, Finlandsbåt,  foppatofflor, kan åka och handla i mysbrallor, färgar håret hemma, Postkodlotteriet, E-type, Läckberg i pocket, uterum och hammockar, semester till Rhodos,  jag har fött barnen och vill vara hemma mest, bag-in-box, Charlotte Perelli, öl på Arlanda kl. 9 på morgonen, tribaltatueringar, svanktatueringar, leggings, Thomas Ledin, dansband, camping, Ellos, fryst Pizza, Lotto med joker, Capri-byxor. 

I den här valrörelsen har det fokuserats på VI och DOM. I bemärkelsen vi = antirasister, och dom = rasister. Men det vi-och-dom som jag gissar har påverkat valet mest är den versionen vi INTE pratat om. 

Skillnaden mellan eliten och taco-svenskarna. Lite gann handlar det om landsbygd kontra storstad, men mindre än man tror. För det bor massor av taco-svenskar i förorterna till de stora städerna. Och på landsbygden finns det tätorter. Visserligen mycket mindre än Stockholm, Göteborg och Malmö men den regionens ”huvudstad”. Dit ungdomarna flyttar, där kulturen, krogen, jobben, studier, innelivet finns. Framtiden. Tätorterna ökar i befolkning i hela landet. Jag vet att några av er kanske är helt chockade men ja, det finns folk som inte är bonnläppar och som vill bo i städer men inte i Stockholm. Folk som INTE är misslyckade bidragsberoende ensamstående rasister. 

Jag tror att SD mellan 2010 och 2014 i allt högre grad uppfattats av många väljare vara någon typ  av ”verklighetens folks parti”. De har också själva ganska skickligt fångat in just det, bland annat i den reklamfilm som rullade med Jimme Åkesson i en bil, country i bakgrunden och han pratar om att han struntar i att vara obekväm. Ser man på vilken position han tagit i debatter har han också i mycket större utsträckning än tidigare pratat just om ”ni eliterna”, försvarat kärnfamiljen etc. Och han har dessutom vänt sig till pensionärerna. De som ännu mindre känner sig hemma i dagens Sverige och som på många sätt tycker att det var bättre förr. Givetvis har han pratat mycket invandring, det är ändå deras profilfråga. Men jämfört med 2010 har verklighetens-folk-retoriken fått ta mer plats. Att han både av programledare och av alla de övriga partiledarna behandlats just som någon typ av särling, har väckt mer sympati dessutom. Ju mer det funnits en konsensus mellan alla de övriga partierna att ge sig på Åkesson, desto fler röster tror jag faktiskt han plockade. 

Det är skillnad på att ha rätt och få rätt.

SD är idag verklighetens-folk-partiet, som fångat upp de vilsa konservativa, det-var-bättre-förr-personerna och taco-svenskarna. De som tidigare lyssnade på Eddie Medusa för att protestera mot fina eliten men nu röstar SD.  Detta är en del av SD. Den andra delen är den vi inte vill prata om. De välutbildade, etablerade personerna som röstade på SD på grund av invandringsfrågan. Den delen av SD analyserar jag i nästa inlägg. 

Och när vi förstår vilka som röstat på SD 2014 kan partierna börja möta upp deras problem, ett i taget. Det är klassisk politik – folk byter parti hela tiden och val handlar om att locka tillbaka de som lämnat och locka över de som inte tidigare röstat på just ditt parti. Inte skrika rasist, inte störa deras möten, inte peka finger.

Utan lyssna, lära och erbjuda väljarna de politiska lösningar på ALLA de problem de ser. För SD är inget enfrågeparti längre. 

Jag har inte alla lösningar och mycket kunskap saknas. Men några reflektioner på lösningar: M borde ta tillbaka sin gamla profilfråga försvaret, tillsamman med Fp. Och de borde prata mer rättspolitik. Hårdare straff för våldsbrott, ta bort automatisk 2/3-straff, samtyckeslag,  etc. Alliansen bör dessutom tillsammans lägga motion om att ta dra in passen för de som deltar i strider för IS och andra internatinellt terrorstämlade organsiationer. KD borde profilera sig som riktigt konservativt, det kommer fungera utmärkt utan att för den skull äventyra Alliansen.  

Arbetet med att försöka få tillbaka väljarna måste börja nu. Inte om 4 år. Då kommer SD för första gången i sin historia tappa väljare.

Elefanten i rummet här – invandringspolitiken – tar jag i ett separat inlägg. 

 

 

 

 

8 kommentarer
  1. Har suttit o läst om alla som ska analysera ihjäl detta med sd och deras politik och vad dom står för!..Att det är väljare från arbetsklassen som är arga och frusterade över invandringen pga dittan o dattan..må så vara!..Men vi har nu fått ett parti som tydligen folk röstat på av olika anledningar helt enl demokratins alla regler!…Varför ska det va så svårt och negativt med just sd och deras politik?…media förstorar upp deras politik och vad deras medarbetare gjort för brott o synder och andra hemskheter?…precis som andra partier skulle va klanderfria?..men just invandringsfrågan är tabu och skall inte föras på tal allmänt,för det är ju så hemskt!…just därför tror jag folk också röstat på sd!…dom hymlar inte med detta i alla fall!…hursomhelst så tycker jag o många med mej jag träffar dagligen att bättre man jobbar med sd i regeringsfrågor som vilket parti som helst,och sedan får man jobba innifrån oavsett man gilla lika el olika!….Det är demokrati enl mej!…tack för ordet

  2. En rimlig tolkning av valresultatet och vad som ligger bakom. Blir intressant att se när ”gissningarna” bekräftas av undersökning.

  3. Jag är har en juristexamen och ett högavlönat jobb och anser mig vara mycket väl insatt i samhället och den aktuella politiken. Jag är även välberest och har varit på en utlandsmission på Balkan med försvarsmakten. Jag är en av de hundratusentals väljare som tagit steget från M till SD och det ser inte ut som att jag kommer att ta steget tillbaka heller inom en överskådlig framtid. Jag är vad man skulle kunna kalla en moderat av den gamla skolan där jag tror på ”sunt förnuft”-konservatism. Nu när moderaterna har kastat allt sådant överbord för att attrahera mittenväljare och istället gjort upp med miljöpartiet om nästan fri invandring så blev det helt enkelt för mycket för mig. Efter att själv ha varit på Balkan på 90-talet och sett effekterna av misslyckad mångkultur vill jag inte ha hit det heller. En lagom nivå av invandring i en takt som tillåter integration i det svenska samhället har jag inget emot (dvs den takten vi hade fram till i början av 90-talet och som t.ex. Finland har idag), men dagens system håller helt enkelt inte.

    Jag har även svårt att ta att försvaret blivit ett särintresse (sagt av Reinfeldt), att lag och ordning kraftigt fått lida, det allmänna daltet i samhället, att idéer om vithetsnormer, queer och genus prioriteras över riktig kunskap i skolan med fallande PISA-resultat som följd etc.

    För en person som mig finns då bara SD eller röstskolk kvar som alternativ kvar och efter hur SD behandlats i media (som jag förövrigt också tappat förtroendet för) fick det bli SD även om jag tycker att partiet tyvärr har väldigt många stolpskott. Hade inte stigmatiseringen driven av media varit så stor hade jag och flera med mig (dvs högutbildade konservativa) nog inte haft några problem att öppet deklarera att vi röstar på SD och kanske även engagera oss politiskt. Tyvärr går inte det idag utan att få problem med karriären och därför får jag tyvärr hålla mig i skinnet och bara prata med mina närmaste vänner om mina sympatier. Vänner som även de är högutbildade och högavlönade.

  4. Jag är precis som ”Högereliten”…välutbildad och högavlönad…Jag har än så länge haft möjligheten att fly nästan alla problem som den ökade segregationen skapar i vårt samhälle. Min son går i en trygg och lugn skola…de enda invandrare min familj möter i vardagen är välutbildade medlemmar av en global elit…Jag själv har kollegor jag respekterar och tycker mycket om i många delar av världen, svarta, asiater, MENA m.fl. Jag har rest och sett mycket av världen, både av besuttna eliter och av extrem fattigdom.
    Trots att jag är så priviligierad, så röstar jag på SD p.g.a. av följande skäl:
    1 – Samhällets resurser är ändliga. Den form av massinvandring vi ser idag av outbildade, bidragskrävande individer, med nästan obefintlig potential att kunna bidra till vårt samhällsbygge, är inte den vinstlott som de härskande eliterna krampaktig framhärdar att de är. När det dessutom blir allt tydligare att även andra generationens invandrare i mycket stor utsträckning hamnar í utanförskap, så blir situationen än mer alarmerande.
    2 – Ett givet resultat av ”1” är att olika former av extrimism växer fram i vårt samhälle och destabiliserar hela samhällsbygget och skapar rädsla och otrygghet. Jag vill inte att Sverige skall bli som Sydafrika, Brasilien eller Indien…med gated communities, poliser med automatkarbiner, civil unrest etc…
    3 – Det finns inget exempel i världen där ”multikultur” enbart ger det mysiga mångfacetterade samhälle, där alla trivs och lever i harmoni, som makteliten försöker utmåla som Sveriges framtid. Den nuvarande invandringspolitiken kommer med historiens empiriska bevis, att leda till etniska och religiösa konflikter, med död och ondska som resultat…
    3 – När vi äntligen efter många århundraden lyckats fjärma oss från kristendomens mest vansinniga excesser i form av inkvisitionen, häxbränningar, 100-åriga krig mellan kristna trosinriktningar…så påbörjas en massimport av fundamentalistiska muslimer med en om möjligt ännu mer skruvad medeltida trosuppfattning…En religion, som dessutom på INGA villkor får kritiseras, då det enligt makteliten kan skapa obehag hos nysvenska grupper…
    4 – Yttrandefriheten och demokratin är under kraftig angrepp av makteliten. För en individ som växte upp under 70-talet, med kritisk tänkande och ifrågasättande som ledord i skolan, i ett samhälle som kändes, som ett av världens friaste, känns dagens allt snävare åsiktkorridorer och förföljelse av oliktänkande, som en helt absurd ond dröm. Jag får associationer till Kinas kulturrevolution…och den helt partistyrda median i det gamla östblocket….Att läsa en svensk main stream tidning idag är en obehaglig upplevelse av absurda vinklingar, direkta lögner, försköningar och omskrivningar…
    Jag tror att eliten sitter fast i sina lögner…många av dem våndas nog i sin ensamhet, men att utrycka något annat än det politiska korrekta innebär en social och professionell död…därför blir SD andra största parti med nästa 20 % i nästa val…Jag hoppas innerligt att jag har fel!

  5. Du beskriver träffande två grupper av svenskar; varav en grupp dominerar i medierna och den andra gruppen kanhända dominerar bland SD-väljarna, men det finns även andra SD-väljare som jag själv; universitetsutbildad höginkomsttagare, brett socialt nätverk, kulturellt bevandrad, internationella erfarenheter och många vänner med bakgrund från andra länder, vänner som är ministrar, kommunalråd och VD:ar, och har röstat på M i mer än 30 års tid. Om inte de sociala kostnaderna för att träda ut ur anonymiteten vore så enorma kunde jag enkelt ta debatten med den s.k. eliten och förklara varför jag tog det skrämmande steget – trots all svartmålning i media – och lägga rösten på SD. För det första: jag lider inte personligen av invandringspolitiken. Jag lider däremot med alla de som inte känner sig hörda eller sedda av medieeliten och jag tror helt uppriktigt – efter att ha studerat ämnet mycket noga – att den nuvarande invandringspolitiken inte är hållbar, varken ekonomiskt, socialt eller kulturrellt. Visst går en del att lösa med bättre integration, men det är nog tyvärr enbart på marginalen om man inte vill öka inkomstklyftorna dramatiskt och rasera den svenska arbetsmarknadsmodellen med fackliga avtal och långtgående rättigheter för arbetstagare. Jag skulle som jag nämnde inte drabbas själv av en fortsatt invandringspolitik av den urspårade svenska modellen, jag har framförallt landet och dess övriga medborgare i åtanke, inklusive alla invandrade medborgare som även de drabbas av den nuvarande förda politiken. Om alliansen ska få tillbaka mig som väljare måste de sluta med att bara mobba SD, erkänna de många problemen och komma med bättre lösningar själva.

  6. Tack för en insiktsfull analys. Det är många som tidigare röstade M som tvingades tänka om efter sveket i försvarsfrågan och migrationsuppgörelsen med MP. Den sanslösa SD-bashingen i media bidrog säkert också. Partier ska granskas, men detta blev nästan löjligt.
    Nej, jag är inte SD, men jag gör faktiskt en alldeles utmärkt tacospaj.

  7. Jag hade redan fått upp ögonen för SD vid valet 2010 och det har jag Aftonbladet att tacka för. Men det blev en röst på M, då man fortfarande hade ens viss tillit till media som övertygade folk att de inte skulle komma in. Efter 4 år av att ha sett Reinfeldt behandla invandringsfrågan som övriga vänstern var M inget alternativ längre. När det finns frågor som är för ”känsliga” för att diskutera rationellt utan man ständigt övergår i känsloargument så kan jag inte längre ta de partierna på allvar. Det ska inte finnas något som är för känsligt för någon att diskutera i politiken. Jag kanske inte blev en SD-väljare förrän i år men efter ha sett hur media behandlat SD och deras väljare så har jag ändå blivit cementerad i tanken att media är problemet.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Namn *