Bloggen har ett borgerligt perspektiv och drivs av Rebecca Weidmo Uvell.
Det är en av landets största politiska bloggar och har i genomsnitt 70 000 – 100 000 unika besökare varje månad, med toppar på upp till 160 000.

Är du journalist och vill använda material, maila mig eller ring så ordnar vi det.

Vill du bli prenumerant på bloggen och donera valfri summa per månad via Patreon, klicka här.

Det finns ingen passiv rökning utomhus

Eftersom den här regeringen inte kan lösa några av våra verkliga problem har de som bekant fokuserat på problem som inte finns.

Som till exempel att hindra folk från att göra en massa kul. Det här därför folkhälsofrågorna fått så stort fokus.

De är inte klara med detta ännu utan nu ska de tuta i folk att det är farligt att vistas ute. Om folk röker. Folkhälsomyndigheten, denna grötmyndigaste av alla myndigheter, har givetvis skrivit en rapport som föreslår detta. 

Innan jag går vidare med rapporten tänkte jag först reda ut lite kring det här med rökning utomhus. För det finns nämligen ingen passiv rökning bevisad utomhus.

När Moderaterna påpekade att det inte finns någon passiv rökning utomhus kommenterade Hjärt- och lungfonden så här: 

”Passiv rökning är skadligt”

Kollar man på World Health Organisations (WHO) hemsida skriver de så här:

Nyckelordet är inomhus.

Och inomhus är det redan förbjudet i offentliga miljöer och på alla caféer och restauranger. WHO släppte dessutom en rapport 2013 som konstaterade att utomhusluften är farligare än rökning inomhus. Utomhus finns inga belägg för att det överhuvud taget är skadligt. Igen, luften är alltså farligare än passiv rökning inomhus.

Det finns alltså inget farligt med rökning utomhus. Luften är farligare. Ändå vill regeringen förbjuda allt de kan. Och de hänvisar till barnen. Missförstå mig rätt, jag har inga som helst problem med att vilja skydda barn från allt möjligt. Även rökning och på alla lekplatser jag är med på mina barn sitter redan skyltar med rökning förbjuden. Hittills har jag inte sett en enda person röka på en lekplats utan utanför dem. Man respekterar det.

Rapporten bygger heller inte på forskning om passiv rökning utomhus, eftersom denna inte finns, utan här förlitar de sig istället på en slags panel. Som om en fokusgrupp skulle kunna ersätta vetenskap.

Människor får alltså själva uppskatta om de ”utsatts” för passiv rökning utomhus. Även om det alltså inte finns passiv rökning utomhus. Det dessa personer utsatts för är att de inte gillade att vara i närheten av någon som rökte och det är det de rapporterat. Så varför ska man då reglera något som inte finns?

Nyckeln finns i rapporten. Det är ett sätt att hindra rökare från att röka.

Ett intressant resultat från Skop-undersökningen var människorna som svarade att de dagligen utsattes för rök på uteserveringar. Hela 4 %. Dagligen? Vi bor i ett land där uteserveringarna för det första knappt existerar mellan september/oktober och april för de flesta tillstånden gäller mellan april och september. För det andra, vilka sitter varje dag på uteserveringar? Har folk inte ett liv? Ett jobb?

Detta får mig faktiskt att tvivla på hur ärliga folk svarat på undersökningen och om det i själva verket inte finns lite överdrifter av rökhatare där? Jag feströker själv. Jag sitter på uteserveringar kanske 10 gånger per år. Jag har nämligen barn. Hur ska jag hinna sitta på uteserveringar när det dessutom de flesta kvällarna är antingen för kallt eller regnigt? Vi lever i ett land med uselt väder.

Hur som helst, det finns fler frågor.

Till exempel varför en rapport som ska utreda barnen i fokus mäter rökning utanför barer. Nog för att lekplatser är ställen för barn men barer är det faktiskt inte. Faktum är att det krävs att vara 18 för att få vara där utan en vuxen men även med vuxna är barer faktiskt inte barn-ställe. Det är ett vuxenställe.

Rökning är lagligt och så länge det är det måste man tolerera att folk röker eller så ska staten förbjuda produkterna. Det är också så att alla ägare av privata nöjeslokaler, som restauranger och caféer, redan idag är helt fria att själva förbjuda rökning på sina uteserveringar. En hel del näringsidkare har därför infört rökzoner på sina uteserveringar. Och inomhus är det som bekant redan rökfritt.

Men just uteserveringar är heller inte några barnmiljöer. De är inte till för barn. De är till för vuxna och det är också följaktligen otroligt många fler vuxna som utnyttjar uteserveringar än barn.

Att utreda exponering för barn måste därför fokus vara på miljöer där just barn befinner sig. Som lekplatser och där är det redan förbjudet att röka. Jag har inte sett en enda lekplats där det är tillåtet faktiskt för kommuner som äger lekplatserna får alltså redan idag förbjuda rökning där utan ett lagkrav.

Det är också redan idag förbjudet att röka på hållplatser för kollektivtrafik. Skyltar med Rökning förbjuden sitter sedan många år redan inne i busskurer, på perronger och andra ställen. Folk röker heller inte därför inne i busskurer eller på perronger.

Men låt oss leka med tanken att Förbjuda-allt-regeringen får igen den här lagen.

Ska vi införa rökpoliser?

Vi har alltså enorma svårigheter att ens lösa våldtäkter i det här landet eller att upprätthålla lag och ordning i förorter. Det är skjutningar så gott som varje vecka i Sverige. För vem ska då ansvara för att upprätthålla den nya lagen?

Inte ens Folkhälsomyndigheten har ordentliga belägg i sin rapport för deras slutsatser bygger alltså på UPPLEVELSER och inte vetenskap och det finns heller inget forskningsstöd för passiv rökning utomhus. Eftersom det inte finns någon. Luften är farligare.

Istället handlar det i vanlig ordning om moralism.

Tobak är en lagligt produkt men för att vissa människor ogillar att andra vuxna konsumerar dessa lagliga produkter ska de förbjudas. För att det är jobbigt att någon gör något i ens närhet man ogillar. Man UPPLEVER att det är jobbigt och trist med rökning utomhus men det är inte farligt och det finns inga hälsoeffekter som är bevisades.

Hela den här utredningen är att koka soppa på en spik och fokuserar på ett problem som inte finns.

Antingen förbjuder staten tobak helt eller så kan de sluta moralisera över att folk använder den.

 

SOS Alarm vill inte betala

Idag blev det känt att SOS Alarm som hanterar alla nödsamtal i Sverige sagt upp avtalet med Sjöräddningssällskapet, som är en ideell organisation där människor frivilligt och utan betalning räddar andra människor i sjönöd.

De vill ha mer betalt. 

Detta hade kanske varit lätt att förstå om SOS Alarm var en privat verksamhet. Men det är staten och alla landets kommuner och landsting som äger SOS Alarm tillsammans. Hela verksamheten finansieras alltså av skattepengar.

Svenska Sjöräddningssällskapet är inte heller ett privat företag utan en ideell organisation som finansieras både via bidrag och via medlemsavgifter och donationer. Och frivillig arbetskraft. 2000 frivilliga genomför 75 % av alla akuta sjöräddningar i Sverige.

Men nu vill alltså SOS Alarm ha betalt. Från att tidigare ha tagit en symbolisk summa vill man omförhandla.

Motiveringen SOS Alarm ger är:

”SOS Alarm har inget övergripande uppdrag från staten för att hantera frivilliga organisationers behov”

Och det här är jag känner jag att jag ilsknar till.

För vi har alltså en statlig verksamhet som finansieras bland annat via bidrag och uppdrag från myndigheten MSB som i sin tur får statsbidrag, som kräver en ideell organisation byggt på gratis arbetskraft på pengar med motiveringen att man inte har något uppdrag att ”hantera” ideella föreningars behov?

Men samtidigt har alltså staten inga problem alls med att formligen ösa pengar över föreningar som vill ”chilla organiserat”, tar pengar för olika antiradikaliseringsprojekt utan att redovisa vart de gått som för projektet ”Våra liv” som bluff-organisationen Spiritus Mundi eller för att köpa hotell för 11 miljoner kronor.

Är det något våra skattepengar ska gå till så är det att finansiera verkligt ideellt arbete.

Som Sjöräddningen gör varje år när privatpersoner rycker ut för att hjälpa medmänniskor som gått på grund, ramlat över bord, fått motorstopp eller båten sjunker.

De räddar ju för bövelen liv varje år!

Det här gör mig faktiskt både matt för att jag blir så sabla trött över hur ruttet systemet är. Och fly förbannad.

Nu utgår jag från att SOS Alarms ägare – det vill säga staten, alla kommuner och landsting – tar och skärper sig och istället riktar uppskattning till Sjöräddningssällskapets fantastiska helt ideella verksamhet. 

Som jag tänker göra: tack alla ni 2 000 fantastiska människor som utan ersättning rycker ut till era medmänniskors hjälp på havet och sjöar. Ni gör en fantastisk insats.

Så SOS Alarm: Gör om, gör rätt. 

 

Målerifakta – en pust från 50-talet

Några av de mest omoderna människorna måste vara de som jobbar för olika sorters LO-förbund. Till exempel fackförbundet Målarna.

Inte nog med att de vägrar att låta folk få komma överens själva med sin arbetsgivare när de ska jobba för att få ihop livspusslet, de håller envist fast vid en massa andra uråldriga saker. Som Målerifakta.

Nej, jag visste inte heller vad det var innan jag läste på och med fascination förstod exakt hur konstigt och omodernt det är.

Målerifakta är ett företag som ägs gemensamt av arbetsgivarna och facket, det vill säga Svenska måleriföretagen och Svenska Målareförbundet. Det startades på 70-talet.

Företaget mäter målade väggar och tak. Efter att målare målat. Som en liten tidsstudieman åker de ut och mäter upp ytan folk målat. Varför i hela friden då kan man ju undra. Jo, för att en gång i tiden jobbade alla målare på ackord. Det vill säga, när de var klara på ett jobb kunde de ta mer jobb och tjäna ännu mer. Det vanliga sättet att betala folk idag är fast månadslön. Då får du samma lön oavsett hur mycket du producerar. Med ackord kan duktiga tjäna mer men de inte lika snabba tjäna mindre. Som en slags provisionslön för hantverkare.

De flesta föredrar månadslön, såklart. Men inte fackförbundet.

Det vore inget problem om Målerifakta bara var en service till de som vill mäta sina väggar för att se om lönen ska justeras upp (eller ner) men problemet är att varje målarföretag i Sverige med kollektivavtal tvingas betala Målerifakta baserat på sina lönekostnader alldeles oavsett om de ens betalar ackordlöner eller om de använder tjänsterna.

Det är tvång det handlar om.

Varje måleriföretag som har kollektivavtal tvingas idag betala 1,812 % av företagets totala lönekostnad till Målerifakta.

Det här påminner om de granskningsavgifter Byggnads krävde in tidigare. Ända fram till 2007 faktiskt då en domstol konstaterade att det var olagligt att tvinga icke medlemmar att betala för en tjänst som dessutom inte utfördes. För många gånger granskade aldrig Byggnads lönerna och villkoren på plats. De tog bara pengarna.

Byggnads granskningsavgift var 1,5 % av lönesumman. Målerifaktas avgift är 1,8 %.

Hur mycket pengar innebär då detta för Målerifakta?

2015 tvingade Målerifakta sig till 52 miljoner kronor av landets måleriföretag alldeles oavsett om de kom och mätte. En fantastisk affärsidé förresten. Tvinga alla att betala oavsett om du gör något jobb för pengarna.

För enligt samma årsredovisning var det bara 30 % av företagen som anlitade bolaget.

Det var drygt 400 bolag

Det motsvaras av 484 företag som beställde mätning. En mätning.

Branschens medianmarginal är 3,4 %. Målerifakta tar över halva den alltså.

Det är helt absurt att det ens är tillåtet.

Det finns alltså 1 423 måleriföretag i landet med kollektivavtal som tvingas betala Målerifakta. De har alltså tvingats betala i snitt 36 542 kronor per företag och år för en tjänst de allra flesta inte ens använt.

Det är pengar företagen istället för att lägga på en värdelös tjänst kunnat satsa på sin personal. En mer påkostad julfest, fler förmåner eller något annat som nu de anställda går miste om för att de tvingas kasta pengarna i sjön på en kvarleva från forntiden.

Bolagets styrs av en sosse. Såklart.

Han fick sparken under uppmärksammade former i från sitt förra jobb som VD för renhållningsföretaget SPV för att styrelsen inte hade förtroende för honom. Då svarade hans partikamrater med att polisanmäla Moderaterna. Rimligt.

Målerifakta har byggt upp en ansenlig summa pengar genom åren på att tvinga alla måleriföretag att betala men sedan inte mäta något alls.

De har 43 miljoner kronor tillgångar som de tvingat till sig av företagen. Lagligt dessutom. Pengar som skulle kunnat gå till de anställda till viss del i form av förmåner som alltså företagen inte har råd med för att de tvingas försörja ett gäng mätare som inte jobbar.

en

Jag förstår faktiskt inte ens att detta finns och kan vara lagligt. 

Varje avtalsförhandling försöker företagen får facket att inse hur knäppt och uråldrigt detta är men nej. Eftersom gubbmaffian på facket lever i det förgångna fattar de inte att ju mer företagen tvingas ta av sin vinst, för det är just det, desto mindre kan de satsa på sina anställda i form av till exempel bonusar eller annat. Hur ska de ha råd med det på en genomsnittsmarginal på 3.4% för att Målerifakta tar 1,8 % av marginalen varje år för att sitta och pilla sig i naveln?

Att inte Målerifakta får pengar när de faktiskt utför något jobb är nämligen just det. Tvångspengar för att peta sig i naveln. 

Jag tycker synd om målarna som representeras av människor som inte förstår det här. 

Har medierna förtigit problemen med invandringen?

Ja, denna fråga är just nu i centrum av mediedebatten. Men debatten är rörig tycker jag och fokuserar på fel saker egentligen.

För vi har inte två läger där de ena konspirationsteoretikerna säger att allt är en mörkläggning från media och de andra foliehattarna att de som påstår detta bara sprider fake news, har ett högre syfte att destabilisera demokratin och egentligen är de Hitler/Trump. Ironiskt nog har Trump-teoretikerna alltså en konspirationsteori inte om ämnet invandring i media utan om de andra konspirationsteoretikerna.

Utan debatten är ännu bredare än så här. För vi har också folk som säger att media inte alls har negligerat att skildra invandringens kostnader utan tvärtom har hela mediebranschen på nyhetsplats sakligt och konsekvensneutralt skildrat alla aspekter av invandring. Här står Jan Helin.

Han vill också gärna påstå att de som kritiserar rapporteringen inte förstår skillnaden mellan ledarsidor och nyheter, även om den han säger det till själv är chef över en ledarsida.

Först och främst tycker jag att det råder en definitionsförvirring i begreppet ”invandringens kostnader” och att de olika grupperna pratar om olika saker.

Det gemene man menar med kostnader här är majoritetssamhällets kostnader, i form av dels reda pengar men också kostnader i form av kulturkrockar, sociala problem, kriminalitet, särbehandling av flyktingar i till exempel bostadsköer, vården etc.

Det många i media verkar mena med kostnader är kostnader för de asylsökandena i form av långa handläggningstider, trångboddhet, farlig resa till väst via gummibåtar, utvisningar etc.

Och det här är olika saker. Media har absolut redovisat kostnader för de asylsökandena regelbundet och ingående. Inte minst Sveriges Radio, där jag varje vecka senaste året hört något reportage från asylboende, flyktingar eller folk som jobbar med flyktingar och som skildrat de kostnader de både är för människor att fly men också hur det höga trycket i mottagandet påverkat dem.

Men debatten som sker just nu handlar inte om denna form av kostnader utan om kostnaderna för de som redan bor här när det väller in flyktingar som söker skydd. Kostnaderna som vi som bor här får betala. Och den debatten behöver man inte pilla på foliehatten för att konstatera inte fanns i Sverige innan hösten 2015.

Jan Helin är smart som försöker reducera kritiken till att handla om att folk inte fattar skillnaden mellan det som är åsikter och det som är nyheter. En klassisk vilseledande manöver. För åsikter är som sagt just åsikter.

Men om vi ska gå igenom ledarsidornas roll i debatten så spelar nämligen vad som skrivs där stor roll, annars hade inga tidningar haft dem. Inte bara för de fram tidningens officiella ståndpunkt och individerna som skriver där, utan de sätter också tonen i det offentliga samtalet. En stor maktposition alltså.

Deras roll är inte att förmedla nyheter utan att förmedla åsikter men också styra det offentliga samtalet. Och innan valet 2014 var det några få ledarsidor som problematiserade invandringens kostnader för samhället. Bland annat Folkbladet, Svenska Dagbladet och Expressens Ledarsida.

Jan Helins dåvarande ledarsida Aftonbladet, som leder Trump-teoretikernas foliehattsarmé med förtjänst, gör fortfarande sitt bästa för att med alla medel tillåtna fula ut och brunmåla alla debattörer och ledarskribenter som just vill problematisera invandringens kostnader. Ohotad tvåa på den listan är Eskilstuna-kuriren och Alex Voronov, som förärats Åsa Linderborgs duktig-sosseliberal-pris ”Hummerkniven” för sin tjänst. Jag ska inte ens gå in på Dagens Nyheter som både på ledarplats men tyvärr även i tidningen via sina olika #ståupp- uppror (de har varit så många att jag inte minns vad de heter) och agendasättande journalistik också varit en betydande drivande faktor.

Den som påstår att det inte funnits något medveten utfulning och brunsmetning i syfte att i första hand orsaka drev och i andra hand ta heder, ära och helst försörjning ifrån folk, är som Jan Helin till 100% en del av den rörelsen. För ingen som stått på andra sidan detta kan hävda det.

Jag tänkte inte gå in på allt som skrivits om mig och det namnkunniga gäng som varit måltavlorna. Ni vet vilka de är och ni vet också vad de kallats och allt jämt kallas. Nu senast kastade mediebranschens fegaste ledarskribent Jonna Sima ytterligare en sådan brunsmetningens molotov cocktail på Ivar Arpi och Alice Teodorescu när hon påstod att de hetsat fram krig mot islam och sedan har ingen sett henne eller hört från henne. Hon sprang kanske hem till mamma i Bromma.

Jag vet inte vad folk tror att de själva tjänar på genom att ihärdigt försöka förneka något som alla vet sker och har pågått sedan 2006 då Sverigedemokraterna fick 2,6 % i valet och som förlamade den svenska debatten men tyvärr också politiken ända fram till 2015.

Så till nyhetsplats. Har det då skett någon slags negligering av det journalistiska uppdraget där just vad gäller invandring?

Det finns bara ett svar på den frågan och det är ja. Givetvis är det så. Men här gäller det att hålla tungan rätt i munnen för det är inte samma sak som att ge Mörkläggnings-teorertikerna rätt. För de har fel. Det pågår ingen konspiration och ingen mörkläggning på någon redaktion i Sverige.

Däremot har redaktioner på grund av framför allt berättelsen om David och Goliat, där journalistikens uppdrag är att skildra den lilla människan, fått ett nytt mitten vad gäller åsiktsvärdering. Att ”inte gynna SD” har styrt värderingen av nyheter på många av landets redaktioner. Sakine Madon lyfte fram detta för flera år sedan, Niklas Orrenius har också skrivit om det bland annat i sin bok och det har kommit ett otal vittnesmål från anonyma journalister, rädda för att förlora sina jobb och vänner.

Detta är ingen konspiration utan har blivit det man uppfattar som mitten. Att inte gynna SD. Att stå på flyktingens sida i skildringen. Det finns ett nästan dagsaktuellt exempel. När SVT kallar utvisningar för deportation.

I den här artikeln är jag övertygad om att SVT själva tycker att de är neutrala trots att de medvetet använder ett ord som är mycket mer negativt laddat än utvisningar och att artikeln inte problematiserar kring asylrätten och att vi har lagstadgad reglerad invandring. Den skildrar händelsen ur flyktingens perspektiv. Den skildrar alltså kostnader med invandring men individens egen kostnad.

Om det har blivit ett mitten, ett neutralt, att välja vinkel och nyheter utefter att skildra inviduella kostnader och inte samhällets kostnader med invandring och att man dessutom inte vill gynna SD så blir nyhetsrapporteringen på nyhetsplats inte komplett. Det säger sig själv. Den blir ofrånkomligt mindre och vinklad. Utan att någon konspirerat eller mörklagt.

Det blev ramaskri efter att Anna Hedenmo ställde frågan 2012 ”Hur mycket invandring tål Sverige?” i en partiledardebatt.

I Dagens Arena, sossarna och LO:s tankesmedjatidning, kallade deras krönikör detta så här:

Marcus Priftis: ”Hur mycket invandring tål Sverige?” SVT:s fråga är så främlingsfientlig i sin konstruktion att man inte kan svara på den utan att bekräfta tre rasistiska osanningar”

Sammanfattningsvis finns det ingen mörkläggning. Det finns heller inte ett gäng som i Trump/Hitler-stil vill skapa debatt om mörkläggning. Dessa gäng har båda rökt på.

På ledarsidor har det funnits en levande debatt om invandringens alla aspekter, där vissa ledarsidor ägnat hela sin vakna tid åt att diskutera personliga egenskaper på de skribenter på de andra ledarsidorna det vill säga, de som skrivit om migrationens kostnader. Så ett gäng har skrivit om migrationen, ett annat har skrivit om de som skrivit om migrationen. Men debatten har funnits. Däremot har nyhetsdelen i tidningarna inte rapporterat om migrationens kostnader ordentligt.

Det finns två sorters kostnader med invandring där den enda rapporterats om flitigt och den andra inte: individers kostnader för migrationen med fokus på flyktingens upplevelser och problem finns det mängder av. Majoritetssamhällets kostnader för migrationen har underrapporterats.

Att redaktioner valt att inte skildra dessa former av kostnader bottnar inte i något medvetet. Det har istället blivit konsekvensen av att massa redaktionella beslut valt flyktingperspektivet och inte velat gynna SD och alla dessa många enskilda beslut har sedan blivit ett nytt mitten. Ett läge där ingen reflekterar över om det egentligen är mitten och neutralt.

Den här utvecklingen har också drivits på av högljudda och aggressiva ledarskribenter med brunburken i ena handen och handen på katapulten i andra, redo att skicka iväg en salva mot vilket håll som helst som ens yppar något i den riktningen. Åsiktskorridorens allra mest hängivna vakter står allt jämt redo för att fula ut meningsmotståndare och eftersom de på riktigt tror sig kämpa mot Hitler är allt tillåtet. Medvetna missförstånd, överdrifter, rena lögner. De matar sin egen trollarmé och släpper lös Twitter-orcherna för att trötta ut alla som inte rättar sig i ledet.

Deras beteende har förstärkt uppfattningen om att nyhetsredaktionernas värdering är neutral.

I dagsläget är det dock betydligt bättre ställt på alla fronter. För Aftonbladet ledare står numera hyfsat ensamma, tillsammans med krönikören Lars Lindström och Advokatsamfundets Anne Ramberg. De flesta, även DN ledare, skriver numera ur bredare perspektiv och problematiserar hela denna komplicerade fråga. Och nyhetssidorna skildrar betydligt oftare de problem migrationen hur välvilligt inställd man än är till fri rörlighet, orsakar. Sedan hösten 2015 har tillståndet i debatten blivit betydligt friskare och rimligare, till allas glädje. Åsiktskorridoren är inte sprängd men vi har numera lampor där inne.

Jag tycker inte man ska hålla på att älta det som var i all oändlighet utan snarare titta framåt. Men åsiktskorridorens allt krympande armé kämpar ju på, nu genom att hävda att det inte funnits någon och att allt är fina fisken.

De som hävdar att det inte fanns något tankeförbud i migrationsdebatten ska minnas den här debattartikel som Sara Skyttedal skrev på DN debatt den 29 augusti 2014, det vill säga två veckor före valet.

Hon sa ordet volym högt och problematiserade kring framför allt var alla ska bo och hur vi ska klara att skala upp samhällets alla funktioner. För det ställde folk in resor, luncher, kallade henne hemska saker på Twitter, hatmailen flödade, partikamrater tog officiellt avstånd från henne. Hon försköts.

Kom ihåg detta och kom tillbaka igen och säg att det inte fanns något problem med att problematisera invandringens kostnader.

Hur går vi då vidare härifrån?

Problemet när redaktioner utan att reflektera över det flyttar mitten är just att konspirationsteorier får fäste och människor börjar misstro media. Det är grunden mediernas egen förskyllan att förtroendet dalar och enda sättet att reparera förtroendet är att vara självkritisk.

Så nästa gång mediabranschen ska ha en företrädare, skicka inte fram Jan Helin.

Utan någon som inte själv investerat för mycket i frågan personligen och i sitt förra jobb. Skicka in någon som faktiskt har lust att hjälpa mediebranschen att återta det så viktiga förtroendet genom att problematisera det här, medge de fel som begåtts och hitta en lösning. 

Inte någon som på in- och utandning fyller studion med självförhärligande. 

HRF och den roliga boken

Handels- och restaurangfacket (HRF) som är en del av mäktiga LO har tydligen en bok de ger ut.

Den heter ”Galoschjesus och frukostflingorna

Låter ju kul. HRF samlade alltså in 2 400 ord från medlemmar och sedan har den ihärdiga redaktören Barbro Andersson sammanställt alla ord.

Devisen verkar ha varit ”Alla ska med”. För hur kan man annars förklara att HRF valt ut även dessa….färgstarka uttryck i sin officiella bok.

Flickor = pratglada trevliga damer vid bord oavsett ålder, även böggäng

Jag vet inte vad ni tycker men själv tycker jag ”flickor” är rätt otrevligt att kalla ett gäng med homosexuella män. Böggäng är trevligare faktiskt. Det tror jag även bögar tycker.

Ett annat ord som HRF gärna vill sprida bland sina medlemmar och andra är:

Kaféslyna = uttryck för yngre kvinna som jobbar på kafé

Det fanns tyvärr en del ord att välja på i kategorin sexism men dessa är de värsta.

Rälsluder = nedsättande om servitris på tågrestaurang

Intressant är alltså luder nedsättande men inte slyna enligt HRF. Jag är förvånad att de inte har med hora någonstans.

Boken tar också lätt på det här med rasism verkar det som.

Eller vad sägs om:

Somalier = nedsättande uttryck för mindre kunnig vinkypare

Men ingen bok med fördomar, sexism och rasim är ju komplett utan n-ordet så givetvis vill inte HRF vara sämre.

Negerjobb = enformigt arbete t ex att vika servetter eller tournera pommes chateau

Observera att somalier alltså anses nedsättande av HRF men inte negerjobb.

Så jag har en mycket enkel fråga till Hotell- och restaurangfacket: ska det här alltså vara lite på skoj? Lite kul? För det är ju ni som är utgivare för boken och det är er bok. Den har haft en redaktör. Men ni tycker att ord som neger, slyna och luder är fint?

En annan fråga är ju hur denna ”roliga” bok rimmar med HRF:s höga profil i just frågorna sexism och rasism.

I ett inlägg på Aftonbladet den 20 april 2017 sa exempelvis en av deras företrädare Jenny Bengtsson:

”Sexuella trakasserier och sexuell jargong är ett av restaurangbranschen största problem”

Och deras ordförande Therese Guovelin vill ha en nolltolerans mot sexuella trakasserier. Det sa hon redan 2014.

I november 2016 ordnade HRF en demonstration mot rasism ihop med andra fackförbund.

Så varför delade HRF då ut boken som sprider dessa nedsättande uttryck till nyanställda i branschen?

Boken har funnits ett tag och tryckts i flera upplagor. Den kom ut redan 2007.

Men trots detta tycker HRF år 2017 att det är piggt och kul att sprida ord som negerjobba och rälsluder istället för att ta bort dem ur boken och utbilda sina medlemmar att använda sådana ord är en del av problemet med just rasism och sexism på arbetsplatser.

Att genom att acceptera att gamla unkna uttryck finns kvar så befäster man gamla strukturer och fördomar.

Men att leva som man lär är för jobbigt för LO. Inget nytt under solen där direkt.

Svar på Ibn Rushds replik – de har fel

Jag upptäckte till min förtjusning att Ibn Rushd svarat på min artikel på Nyheter24 och lämnade givetvis in en slutreplik på den idag.

Men en replik är begränsande så jag kompletterar här det jag skriver i den artikel. Jag tänkte börja med vad de påstår i sin replik.

Vad gäller de 5,3 miljoner kronor de ”sparade ihop” av bidraget för att ha råd med hotellet 2012 påstår de att de var under ”organisatorisk stress” för att folk hade slutat på förbundet.

Jag har ju alla Ibn Rushds årsredovisningar och läser man dem hade de 2011såldes 17 personer anställda medan de hade 26 personer under 2012. Samma år de alltså säger att de gick på knäna på grund av vakanser.

Enligt årsredovisningen 2011 hade de 204 000 studietimmar och ungefär lika många året efter men de var 7 personer fler.

Deras kostnader borde tvärtom ha ökat markant men ändå lyckades alltså Ibn Rushd under dessaa omständigheter tvärtom göra av med 5,3 miljoner kronor mindre. Imponerande.

De påstår också att de köpte halva gården.

Men kollar man på årsredovisningen ljuger alltså Ibn Rushd i sin artikel.

I årsredovisingen för 2013 står det att Granhedsgården köpts. Inte halva gården.

Kollar man i balansräkningen för 2013 finns också hela köpeskillingen bokfört som en tillgång för Ibn Rushd. Om de köpt halva skulle bara halva fastighetens värde få räknas som en tillgång. Man kan inte räkna en tillgång man äger till 50 % som helt ägd.

Inga pantbrev togs upp 2013 vilket berättar att inget banklån tagits föra att finansiera köpet, för då tas alltid pantbrev ut på fastigheten som säkerhet. Alltså köptes hotellet kontant.

I årsredovisningen året efter köpet, det vill säga 2014, har Ibn Rushd plötsligt överlåtit hotellet till det nystartade bolaget Granhedsgården.

I balansräkningen bokfördes tillgången i det nya bolaget, under Andelar i intresseföretag. Det är där hotellet nu hamnat. Tillgången på 11 miljoner kronor har plötsligt blivit 6,9 miljoner kronor.

De överlät hela hotellet för 11 miljoner kronor på det nya bolaget Granhedsgården som de inte äger 100 % av utan 50 % av. Så halva hotellet ägs nu av den insynsskyddade stiftelsen som Islamiska förbundet äger.

Under Not 9 kan man se att hotellet köptes för 11 miljoner kronor och har sålts för 11 miljoner kronor. Sedan har tillgången på 11 miljoner kronor blivit en tillgång på 6,9 miljoner kronor i andelar i Granhedsgården istället. Köpeskillingen går däremot inte hitta vare sig bland intäkter eller som en fordran och bank/kassa har i själva verket minskat med 2,5 miljoner kronor från året innan.

Ingenstans står dock att det är Islamiska förbundet som köpt hotellet. De påstår i sin artikel att summan för transaktionen finns som fordran för intressebolaget.

Den fordran hos intresseföretag som finns redovisad i årsredovisningens balansräkning är på 53 462 kronor. Är det den fordran Ibn Rushd påstår i sin artikel ska vara köpeskillingen? För i så fall borde det stå 5 500 000 där. 

De förklarar i artikeln köpet av Granhedsgården som att de ”förväntas investera i verksamhetsnära satsningar”.

Där skulle de ha kurser de anordnar idag.

De hävdar också att Granhedsgården inte alls är ett hotell. Det finns däremot ”möjlighet att bo där när det finns ledig kapacitet”.

Det första du som besökare på Granhedsgårdens hemsida läser är:

”Boka ett stort hus för  hela familjen…….Eller varför inte boka ett rum för två med bra service, god halal mat och en upplevelse på vår SPA-avdelning……..På gården har vi bl a ett stort konferensrum, fyra olika bastu, SPA och relaxmöjligheter……. Hyra båt eller kanot…..Pröva fiskelyckan”

Inte en rad om utbildningar.

Kollar man då på Granhedsgården ABs egen årsredovisning kan man läsa:

”Bolaget driver hotell och konferens verksamhet i Granhedsgården”.

Inte heller här en enda rad om utbildning. Kollar man då bolagsordningen, som alla vet som har bolag är man där bredare i sin beskrivning av bolagets verksamhet och väljer sedan huvudsakliga verksamhet i själva årsredovisningen precis som alltså Granhedsgården valt ”hotell och konferens”. Men även där domineras beskrivningen av olika kommersiella verksamheter, som att sälja utbildningar till exempel. Inte arrangera i egen regi.

Detta är alltså det Ibn Rushd kallar ”verksamhetsnära” och det de beskrivit som ”utbildningscenter” när de informerade Folkbildningsrådet om köpet och som de då sa okej till (!).

Kommersiell hotell och konferensverksamhet med relax och spa.

Ibn Rushd betalade således köpeskillingen på 11 miljoner kronor för hotellet som de sedan ägde ett år innan de registrerade det nya bolaget Granhedsgården AB den 1 september 2014 och fick sin F-skattsedel den 19 november 2014.

I årsredovisningen för sitt första verksamhetsår skriver de (Ibn Rushd och Islamiska förbundet) att de hösten 2015 bestämde att försöka driva asylboende.

Det stämmer inte.

Enligt en artikel i Katrineholmskuriren så hade de redan den 19 maj 2015 fått avslag på sin ansökan att driva asylboende. Eftersom de fick F-skattsedel i mitten av november måste de skickat in en ansökan redan vintern 2015.

I artikel säger också Granhedsgårdens VD att de i maj fortsatte att förhandla och hade förhoppningar att få tillståndet då.

Ändå skriver de i sin verksamhetsberättelse i slutet av året att de ansökte om asylboende under hösten 2015.

Det var givetvis så att tanken från början var att starta asylboende. De köpte hotellet, sedan startade de bolaget för att inte Ibn Rushd centralt kan äga ett eget asylboende och sedan skickade man in ansökan. Ett gratis hotell fixat som sedan skulle dra in stora pengar på bidrag från Migrationsverket.

Kollar man i årsredovisningen för Ibn Rushd från 2015 så kan man se att fastighetsaffären av avslutad. Man äger inte fastigheten längre.

I balansräkningen kan man se att den tillgång man nu har är Andelar i intresseföretag (Granhedsgården AB som man äger hälften av). Fordringar på intresseföretag finns, på 332 kronor. Köpeskillingen finns ingenstans att hitta här heller vare sig som en fordran eller i resultaträkningen.

Om vi ska återgå till deras påstådda verksamhet så hade de alltså 270 000 timmar enligt sin årsredovisning 2013.

2008 hade de 90 000 studietimmar så de har vuxit jättefort.

2016 hade nästan 300 000 timmar. De har alltså hållit på många år och borde ha ett väl utvecklat system för att visa för folk hur de bedriver sin verksamhet. Samtliga studieförbund förutom Ibn Rushd har sökbara kurskataloger online till exempel.

Hur kan ett förbund som till och med för 9 år sedan hade en verksamhet bestående av 90 000 timmar inte har kurskataloger och utförlig redovisning på hemsidor om sin verksamhet?

De hävdar också att de haft merparten av verksamheten med sina medlemsorganisationer.

Jag kollade på dem.

Och hittade ingenting. Inte en enda rad om utbildningar. Två av medlemmarna har inte ens en hemsida (SUM och Koranläsarnas förbund).

På SMF:s hemsida under Utbildning är detta det enda som finns.

Stiftelsen som äger 50 % av Granhedsgården AB skriver så här på sin hemsida.

Förenade Islamiska Föreningar i Sverige skriver inte heller något om utbildningar och studiecirklar utan mest om rättigheter och opinionsbildning.

Islamiska Kulturcenterunionen har inte heller en hemsida.

Scouterna har inte heller någon hemsida.

75 % av Ibn Rushds verksamhet säger de själva bedrivs av medlemmarna. Men var är den då? Var är kurskatalogerna? Var kan man anmäla sig? Var är rapporteringen från dessa 300 000 studietimmar?

Ibn Rushd har inte förklarat ett enda dugg utan frågetecknen bara hopar sig. Folkbildningsrådet har också rätt många frågor åtminstone jag väntar på svar på.

Ibn Rushd säger att de välkomnar granskning men svarar inte på några frågor alls, hittar på i både sin egen årsredovsining och i repliken och kan inte på en enda punkt visa vad de håller på med.

Det är helt solklart en hund begraven här och jag tänker i alla fall inte ge mig förrän man vänt på varje sten hos Ibn Rushd och förklarat för mig och alla andra skattebetalare hur våra pengar har spenderats. Både vad gäller alla dessa påstådda studietimmar som ingenstans finns att läsa om och det skandalösa hotellköpet.

 

Ibn Rushd och kurserna

Jag blev nyfiken på alla de här timmarna Ibn Rushd påstår att de haft för studier och kollade lite närmare på den statistik som SCB samlar in, som baseras på förbundens egna uppgifter.

Enligt den hade Ibn Rushd i Blekinge län 1 952 studietimmar med 159 deltagare 2016. I Skåne hade man 44 404 timmar och 12 290 deltagare. Totalt: 46 356 studietimmar och 12 449 deltagare. Anledningen till jag slår ihop dem är att de representerar Ibn Rushd distrikt södra.

Och Ibn Rushd Södra är den enda kurskatalog jag kan hitta online. Det kanske finns fler men söker man på Ibn Rushds hemsida får man det här:

Kurskatalaogen för Distrikt Södra är intressant.

Det är alltså 46 000 studietimmar och nästan 12 500 deltagare som gått deras verksamhet. Även om de har en brasklapp på hemsidan:

Vilket jag tycker är märkligt. Varför tycker Folkbildningsrådet att det är okej att deras 9 medlemsföreningar har huvuddelen av deras verksamhet? ABF och de andra studieförbunden sköter som bekant sin utbildning i huvudsak själva och har stora kurskataloger med allt från akvarellmålning till statskunskap.

Kurskatalogen är tunn men där finns en hel del kul kurser. Som den tre träffar långa kurser för att söka bostad.

Eller kursen om hur man söker jobb. Som alltså är det som en av våra största myndigheten som pangar runt enorma summor varje år på att erbjuda just det – Arbetsförmedlingen. Ändå får alltså Ibn Rushd bidrag för att hålla en jobbkurs.

En annan kurs på tre tillfällen vill lära folk att känna efter om de är sjuka.

En annan kurs vet jag inte ens vad den handlar om. Och då har jag ändå läst beskrivningen flera gånger.

Att erbjuda elever extra stöd i ämnen är inte dumt men den här kursen förklarar inte närmare vad den erbjuder mer än stöd i alla de stora ämnena som grundskolan lär ut.

Sedan är det givetvis flera kurser som går ut på att söka bidrag och kräva olika sorters rättigheter i samhället. Aktivism helt enkelt. Intressant att kassörsutbildningen inte innehåller ekonomi kan jag tycka utan bara att bli ”effektiv”.

Om man kollar på Distrikt Stockholm, som även enligt Ibn Rushd omfattar Uppsala och Gotland hade de 2016:

Totalt: ca 59 200 timmar och 31 000 deltagare.

Om man söker efter kurskatalogen för Distrikt GSU hittar man ingenting.

Här finns det två hemsidor. En som inte är gjord och en där det inte står något om kurser.

Kollar man då på Facebook så hittar man en del event. Framför allt håller de kurser för arabiska för nybörjare verkar det som.

Deras eventlista på Facebook visar både att det mesta handlar om organisering och inte kurser och att det inte är särskilt många som enligt eventet anmälningsfunktion i alla fall deltagit, även om givetvis detta är ett trubbigt mått på deltagare. Poängen är snarare att visa några av de få belägg för verksamheten jag hittat.

Även Stockholmsdistriktet fokuserar på aktivism och har bland annat det vedervärdiga projektet Jämlikhetsdata som handlar om att de vill att staten ska rasregistrera folk och som drivs av fd AFA-aktivisten Tobias Hübinette.

De är också engagerade i slöjaktivismen.

Rättigheter och tolkningsföreträde, det vill säga andra delar av aktivismen, fokuserar de liksom distrikt Södra också på.

Hur jag än letar hittar jag inte mer än det här för deras två största distrikt. De påstår att huvuddelen av deras verksamhet inte ens genomförs av dem utan av deras medlemsorganisationer men jag har inte hittat något om kurser och studiecirklar på deras hemsidor heller.

Var är alla dessa kurser och studiecirklar undrar jag? Det är ju bara för Ibn Rushd att klargöra det genom att publicera samtliga kurskataloger online, redogöra på sin hemsida för all verksamhet och länka till sina medlemsorganisationers eventsidor där de i sin tur redovisar för sina kurser.

Transparens är nämligen nyckelordet. Och det handlar om att visa respekt för skattebetalarnas pengar.

Detta uppvisar inte Ibn Rushd i dagsläget. Vare sig genom att köpa ett hotell för skattebidraget, något som förhoppningsvis kommer att utredas oordentligt, eller genom att konsekvent underlåta att själva rapportera om sin verksamhet på sina hemsidor så att skattebetalarna själva kan få information om hur deras pengar spenderas.

Om det är sannolikt att Ibn Rushd verkligen genomfört alla timmars utbildning de påstår hoppas jag någon med mer information om det här granskar nu för det enda jag hittar är massa information som pekat åt ett och samma håll – det är inte överhuvudtaget sannolikt att siffrorna stämmer.

Aktivisterna styr bostadsdebatten

Vi har inte bara bostadsbrist, vi har ett allt mer akut renoveringsbehov av miljonprogrammen. 

Enligt Boverket har hela miljonprogrammet stort behov av teknisk upprustning och energieffektivisering, där stambyten, ny ventilation, el, fastader, fönster och balkonger ingår.

Akut behov har 350 000 lägenheter i Sverige.

Men renoveringarna dröjer, försenas eller senareläggs. För att det pågår ett organiserat motstånd mot att renovera hyresrätter. 

Som jag berättat i tidigare inlägg drivs den debatten i huvudsak via ett antal mycket engagerade aktivister som många av dem har bakgrund i den autonoma vänstern samt några enstaka aktivist-forskare som lyckats få stora forskningsanslag för att skaffa argument i debatten.

Men de har mäktiga vänner.

Till exempel sittande regering som med sina mycket nära band till Hyresgästföreningen nu genom den utredning som inofficiellt kallats Reepalu-utredningen för bostäder vill göra det ännu svårare för de som äger fastigheterna att renovera.

Aktivisterna som styr debatten vill att hyresgäster ska kunna stoppa nödvändiga renoveringar eller få noll kronor i hyreshöjning.

Inget av alternativen är över huvudtaget vettiga men argumentationen är klassisk vänsterlogik.

Sara Westin, en av aktivistforskarna inom bostäder, har med framgång lyckats lansera sin egen översättning av ordet ”renovräkning” att symbolisera alla typer av hyreshöjningar efter renovering. Ett hyfsat ohederligt ord tycker jag för det är ingen som vräks. Hyresgästen har otroligt stark ställning i Sverige, tack vare just Socialdemokraternas långa maktinnehav i kombination med nära relationer med Hyresgästföreningen.

Men ”renovräkning” figurerar regelbundet i media. Nu är i och för sig Aftonbladet partiorganet för just Socialdemokraterna så de får väl anses som en del av PR-apparaten. Men även i SVT, SR och Mitti har begreppet använts. För att ta några.

Och utan att ens i en mening problematisera begreppet. Det är ganska dålig journalistik tycker jag. Den ska vara just problematiserande, inte ta PR-begrepp rakt av en aktivists hemsida.

Det finns en uppsjö med olika organisationer som jobbar med just hyresrätten och det är de som bland annat organiserar boendeprotester ihop med Hyresgästföreningen i området så fort ett bostadsbolag vill renovera nerslitna miljonprogramslägenheter.

Lidingö till exempel. 

Där ville Tagehus renovera husen från 1958. Men givetvis protesterade en mindre grupp hyresgäster och ärendet hamnade i Hyresnämnden. Så blir det alltid när någon hyresgäst inte går med på renovering.

Normalt underhåll ingår i hyran men när man måste göra stora renoveringar som att byta stammar, ventilation och fasader, måste de som äger fastigheten bevara värdet på sin investering genom att höja standarden. Annars förstörs ju investeringen på sikt.

Alla som äger fastigheter ser till att både löpande underhålla och då och då uppgradera standarden för att huset eller bostadsrätten ska kunna säljas i framtiden. Det är inte lyxrenovering att riva ett nerslitet kök från 1958 och byta till ett med normal standard av idag utan att för den skull göra en ”lyxrenovering”. Att fastighetsägare en gång vart kanske 40:e år byter kök i en lägenhet kan man inte med bästa välmening kalla lyx. Men renoveringar kostar och givetvis ska den som får nyttja lägenheten vara med och betala, något annat är det som är orättvist. Man betalar vad man nyttjar.

I Rinkeby kom också protesterna som ett brev på posten. 

Köken måste bytas ut för att stammarna sitter där. Inga konstigheter.

I Majorna i Göteborg protesterar man också just åt den typen av renoveringar som krävs för att husen inte bokstavligen ska falla isär.

I Frölunda i Göteborg protesterade man också.

I Bredäng utanför Stockholm drogs också protester bland boende direkt igång, orkestrerade av Hyresgästföreningen.

”Vi har haft problem med vattenskador. Stammarna och badrummen är över 50 år gamla och det finns inget tätskikt”.

Även i Västerås har boendeprotesterna dragit igång på grund av just stambyten av dåliga stammar som orsakat vattenskador. Två stycken hyresgäster stoppade där tillfälligt renoveringsplanerna genom att inte acceptera dem.

I Valla i Årsta organiserades boendeprotesterna just av boendeaktivister från autonoma vänstern och de använde sina vanliga metoder – ockupation.

Även i Husby protesterade folk direkt när de slitna husen skulle renoveras.

Och som i Årsta användes den klassiska vänstermetoden ockupation för att visa sitt missnöje.

I Husby skyllde man till och med bilbränderna på renoveringarna…..

Så här håller det på.

Vi har ett miljonprogram som är i akut behov av nödvändiga renoveringar för att husen inte ska ramla ihop. Som boendeaktivister i allians med Hyresgästföreningen organiserar och som i sin tur har nära band till Socialdemokraterna. De tillsatte en utredning ledd av bostadshatarna Miljöpartiet som kom fram till att hyresgäster ska få ännu större makt att stoppa bland annat akuta renoveringar.

Gå inte på snacket om lyxrenoveringar. Hur kan det vara lyx att byta stammar så att inte husen får vattenskador? Varför ska inte en fastighetsägare uppdatera sin egendom till 2017 års standard när renoveringen, som är kostsam och riskfylld väl görs? Ingen som äger en lägenhet eller ett litet hus, till exempel en sommarstuga, skulle komma på tanken att inte byta till aktuell standard när man väl renoverar.

På debatten i media och bland vänsterpolitiker låter det som om jacuzzi och Carrera-marmor sätts in i alla miljonprogrammen när det i själva verket handlar om ventilation, byta stammar, uppgradera 50-talskök till 2017 års standard för eftersom många stammar sitter i själva köken och badrummen, byter man även slitna sådana.

Jag förstår att det är jobbigt och kan innebära problem att få höjd hyra men det ingår i att bo att ibland måste man renovera en fastighet för att den ska kunna fortsätta fungera och inte ramla ihop. Det går inte att komma runt det problemet att hyrorna måste höjas efter en renovering. De allra flesta hyresgäster förstår också detta och tycker att det är bra att lägenheterna renoveras.

Ett annat problem i just miljonprogrammen är att där bor många som fått uppehållstillstånd och den allt ökande trångboddheten som accelererats under hela 2000-talet sliter ner lägenheterna fortare. Ett problem som inte kommer försvinna utan tillta i och med de stora flyktingvågorna som kommer på senare tid.

För mig är allt detta obegripligt kontraproduktivt.

Jag förstår att de som bor i hyresrätter vill bestämma om sina bostäder de hyr. Men att bo oavsett boendeform ingår underhåll och renoveringar och äger du inte själv har du överlåtit såväl risk som jobb åt dem. De som äger hus eller lägenheter får själva bekosta löpande underhåll och större renoveringar och de kan dessutom uppstå utan någon som helst varsel.

Som att varmvattenberedaren går sönder.

Eller varmluftspumpen. Då får du hosta upp cirka 30 000 kronor minst omedelbart om din familj ska ha vatten eller värme.

Här finns inga rättigheter till boendemöten och protester och sedan kräva en varmvattenberedare gratis för att du vägrar acceptera att hyran går upp. Antingen tar du sparade pengar eller så tvingas du låna, vilket i sig kostar pengar i form av räntor.

Eller en vattenskada som uppstår, till exempel för att den som ägde bostadsrätten före dig anlitade dåliga hantverkare. Då är det bara för dig att fixa fram de 100 000 kronor minst det kostar att riva och fuktsanera ett badrum och sedan bygga upp det igen. Försäkringen täcker inte det.

Jag upprepar här: det ingår oavsett boendeform att lägga undan pengar för renoveringskostnader. Antingen du äger bostaden eller hyr den. Det senare innebär att man får räkna med att betala högre hyra och i gengäld slippa stå med risken för renoveringen själv.

Det är mycket snack om att det skulle vara orättvist att bo i hyresrätt. Själv ser jag en massa rättighetsivrare utan några skyldigheter. Och som understöds av mäktiga politiker så att akuta renoveringar på 350 000 bostäder sinkas.

På vilket sätt får vi bättre och fler bostäder på det här sättet?

 

Moderaterna tar tag i frågan om Ibn Rushd

All opinionsbildning syftar till att i huvudsak nå politiker som i sin tur har makten att förändra saker.

Hur man använder sociala medier för att uppnå det och den typen av ny media som jag själv tillhör har jag skrivit en bok om som ni faktiskt redan nu kan bevaka på Bokus och sedan förbeställa. 

Klicka här för att komma till min nya bok. 

Idag fick jag bekräftelse på att mina inlägg om Ibn Rushds hotellaffärer nått dit.

Redan igår meddelade Moderaternas representant i Folkbildningsrådets styrelse och ordförande i Konstitutionsutskottet Andreas Norlén på Twitter att han begärt att hotellet diskuteras på nästa styrelsemöte.

Idag publicerades en skriftlig fråga till ansvarigt statsråd Anna Ekström som Elisabeth Svantesson, talesperson i arbetsmarknads- och integrationsfrågor lämnade in igår.

Hjulen är i rullning. För det är den här vägen det måste gå när det gäller statsbidrag. Först kräver politiker svar från både ansvarig myndighet och ansvariga politiker. Sedan är det i sin tur deras ansvar att se till att en granskning genomförs som förhoppningsvis resulterar i att Ibn Rushd får betala tillbaka pengarna.

Om ett studieförbund vill köpa ett hotell eller annan fastighet får de precis som alla andra låna pengarna i bank. I vigga aningslösa skattebetalare på hela kakan.

 

 

 

Hur Ibn Rushd fick ihop 11 miljoner

Jag har fått årsedovisningarna för Ibn Rushd från 2011 och framåt och nu lagt ett pussel hur de lyckades köpa hotellet Granhedsgården.

Ibn Rushd bildades redan 2001 men blev inte studieförbund med eget bidrag förrän 2009 som jag förstått det. De fick pengar av Folkbildningsrådet via Sensus att under 3 år skapa en organisation som kunde vara berättigad till bidrag. Så gör vi alltid i Sverige, tyvärr. Att föreningar kan få bidrag för att bli så organiserade föreningar att de kan få ännu större bidrag.

De har alltså fått bidrag som eget förbund från verksamhetsåret 2009 och det måste anses som punkt noll i det hamstrande av pengar de sysslat med som ledde fram till köpet av hotellet.

Enligt årsredovisningen 2011 gick de in i det verksamhetsåret med 3,1 miljoner kronor ackumulerat.

Det året fick de totalt 18 miljoner kronor i bidrag och gjorde ingen vinst utan en förlust på 392 000 kronor. Året innan gjorde de en liten vinst på 143 000 kronor. De 3,1 miljonerna måste alltså kommit från 2009 eller tidigare.

Vinstmarginalen 2011 var 0 % och 0,7 % år 2010.

Pengarna kom i huvudsak från Folkbildningsrådet men även kommunala bidrag, länsbidrag och Forix. Inga medlemsintäkter i princip och så ser det ut varje år. De verkar inte heller ha några kursintäkter.

Som ni kan se under Lönebidrag fick de 2011 bidrag från Arbetsförmedlingen i några av de arbetsmarknadsstöd man kan få för vissa grupper, till exempel utlandsfödda.

2012 angav de i sin årsredovisningen att de hade 200 000 studietimmar med 26 anställda inklusive de som är anställda ute i landet antar jag.

Det året gjorde de plötsligt en enorm vinst.

Knappt 5,3 miljoner kronor i vinst. Bidragen uppgick till 50 % högre och steg från 18 miljoner kronor till 27 miljoner kronor. 

Under Not 2 kan man se varifrån pengarna kom.

Folkbildningsrådet betalade 15 miljoner kronor och olika kommuner 4,4 miljoner kronor. Varför de fick tillbaka anslag avseende 2012 som ni kan se att de betalade in enligt Not 2 på årsredovisningen 2011 på skärmdumpen vet jag inte. Men de enda intäkterna som inte är bidrag är 12 000 kronor i medlemsintäkter, kursavgifter på 1000 kronor och hyresintäkter på 379 000 kronor.

Även 2012 har de lönebidrag för anställda.

Så det är ingen felaktig slutsats att de 5,2 miljoner kronor Ibn Rushd plötsligt gjorde i vinst 2012 kommer från bidrag. 

Under Not 6 kan man se hur vinsten fördelar sig per region. Norra Götaland är de som bidragit med mest, hela 1,8 miljoner kronor.

2012 hade Ibn Rushd en vinstmarginal på 20 % av omsättningen, dvs bidrag. 

Enligt årsredovisningen 2013 hade nu antalet timmar växt från 200 000 till 270 000 studietimmar.

2013 är Ibn Rushd nere på andra nivåer på vinst igen, från 5,3 miljoner kr till 578 000 kronor.

Vinstmarginalen var 2,14 %.

Under Not 2 kan man se att intäkterna fördelar sig ungefär likadant 2013 som året innan. Mest pengar kommer från Folkbildningsrådet och kommuner. Precis som året innan får de lönebidrag för anställda med olika sorters bidrag från Arbetsförmedlingen.

För att ta någon jämförelse hur extremt resultatet på 20 % vinstmarginal och 5,3 miljoner kronor i vinst är har jag hittat ABF:s årsredovisning från 2013 där även 2012 ingår.

ABF gjorde 0,4 % vinst 2013 och 0,8 % 2012.

Samma år gjorde Ibn Rushd 20 %.

Jag kollade även på Medborgarskolan.

De gjorde 5,4 % i vinst 2013 och 1,2 % år 2012, det vill säga det året Ibn Rushd gjorde 20 %.

Det är också 2013 man köper hotellet, det vill säga året efter man gjort en sådan enorm vinst. I årsredovisningen beskriver de köpet som ”att bedriva kursverksamhet”.

Normalt när man köper en fastighet, om man inte är en förening som kan ta bidragspengarna, får man pantsätta den för att kunna ta upp lån på den. Men som ni ser betalade alltså Ibn Rushd gården kontant. Med 11 miljoner skattepengar. För någon säkerhet är inte uttagen på gården enligt årsredovisningen.

Vad gjorde de då sedan med hotellet?

De överlät den. Inte sålde den. De gav bort den till ett bolag som de har med en insynsskyddad stiftelse som i sin tur ägs av Islamiska Förbundet. Bilden nedan är hämtad från årsredovisningen 2014.

Nu är alltså hotellet inte ens Ibn Rushds utan de har gett bort hela gården till ett bolag de sedan äger 50 % av. Den andra halvan ägs av en islamistisk stiftelse.

2014 gör de ingen vinst alls utan i stället en förlust på 2,5 miljoner kronor. 

Antal studietimmar är enligt årsredovisningen nu uppe i 320 000 för studiecirklar men med ”annan folkbildning” är siffran 517 138 timmar, som Ibn Rushd kallar studietimmar.

Om man kollar på Bildas årsredovisning för 2014 hade de 707 944 studietimmar i studiecirklar. Ibn Rushd hade alltså året innan 320 000 timmar.

Bilda hade 232 heltidsanställda 2014, Ibn Rushd uppgav 2014 att de hade 40 personer. De hade alltså enligt egen uppgift 45 % av Bildas studiecirkelverksamhet men på en bråkdel av personalen.

Enligt statsbidraget 2016 fick Bilda 114 miljoner kronor och Ibn Rushd 24 miljoner kronor. De är alltså 21 % av verksamheten Bilda har rent bidragsmässigt men lyckas ändå 2014 redan att komma upp i nästan hälften av deras antal i studietimmar.

Jag har vis av erfarenhet i detta inlägg inte utgått från Folkbildningsrådet värdelösa redovisning på sin hemsida för den stämmer inte enligt Folkbildningsrådet själva. Trots att det alltså står timmar på tabellerna är det inte timmar, har Folkbildningsrådet meddelat mig via ett inlägg på sin egen hemsida som jag strax ska återkomma till. Men dessa timmar är enligt förbundens egna uträkningar och har alltså ingen med Folkbildningsrådets märkliga statistikredovisning att göra. Alltså stämmer de.

Ni kan själva se på den tabell jag utgick från i mitt första inägg att det tydligt står Studietimmar. Men detta stämmer alltså tydligen inte.

 

Nu kommer jag till elefanten i rummet här.

För alla förstår att enda sättet att göra stora vinster på statsbidrag är om man fuskar. Du söker bidrag till en förening alldeles oavsett vilken du är och vad du ska göra med en projektbeskrivning. Alltså en redogörelse för vad du tänkt göra för pengarna inklusive en budget på hur dessa pengar ska fördela sig på kostnader för verksamheten, i detta fall utbildning, löner, lokalhyror, representation etc.

Om du sedan inte lyckas genomföra så många kurser du tänkt, till exempel för att det var för få anmälda, ska du givetvis betala tillbaka bidraget för kurser du inte hållit. Enda sättet att göra 20 % vinstmarginal när du är helt bidragsförsörjd, vilket Ibn Rushd är, är såldes att du rapporterat in för höga kostnader än du egentligen har och stoppar pengarna i egen ficka.

Det är ingalunda en slump att just året före de köpte hotellet så gjorde de en enorm vinst. För att sedan återgå till vanliga nivåer, sådana som alla studieförbund gör och som givetvis hänger ihop med att vissa saker blir billigare under året, till exempel om folk som jobbar där slutar och annat.

Läser man Granhedsgårdens årsredovisning kan man läsa det jag rapporterade om i förra inlägget om asylplanerna. Gmaj9 Holding AB har enligt Allabolag.se inlett en konkurs så planerna med dem kan antas ligga på is. Där står att Granhedsgården AB köpt fastigheten men i själva verket har de fått den som jag kan utläsa av Ibn Rushds årsredovisningar för överlåtits är inte samma sak som försäljning.

I årsredovisningen  2014 kan man se en förändring från tidigare år. Ett sparkapital på JAK Bank dyker upp på 2,7 miljoner kronor. Men denna är spårlöst borta i årsredovisningen 2015. Vart tog pengarna vägen?

Enligt Granhedsgården hittills enda årsredovisning fick de ett aktieägartillskott på 1 miljon kronor men jag kan inte hitta dessa pengar någonstans i Ibn Rushds årsredovisning.

Kommer ni ihåg vad som stod i årsredovisningen 2013? Att de skulle bedriva kursverksamhet.

Kollar man på Granhedsgårdens bolagsordning ska de ”sälja och anordna utbildningar”

Men på deras hemsida står inte ett enda ord om utbildningar.

I styrelsen för Granhedsgården sitter bland annat Mustafa Kharraki.

Kharraki är ordförande för Islamic Relief.

Och Islamic Relief är i sin tur en del av Muslimska Brödraskapet. Islamic Relief är i själva verket islamister och det är alltså de som äger Granhedsgården som skattebetalarnas pengar som skulle gått till studiecirkelverksamhet gått. Och nu sitter halva hotellet i en insynsskyddad stiftelse för att Ibn Rushd året efter de köpte gården helt sonika gav bort halva hotellet till dem.

Så här ser historien ut hittills:

Ibn Rushd börjar ackumulera pengar redan innan 2009 för de går in i verksamhetsåret 2010 med 3,5 miljoner kronor  i vinster från andra bidrag. 2012 gör de plötsligt 5,3 miljoner kronor i vinst, en marginal på hela 20 %. Året efter köper de Granhedsgården kontant för 11 miljoner kronor för inga pantbrev är uttagna.

Året efter ger de bort hela hotellet till ett nytt företag där en insyndsskyddad stiftelse som ägs av Islamiska Förbundet får halva. Så nu är halva hotellet en helt annan ägares som inte alls bedriver utbildning.

Samma år de ger bort hotellet återgår resultaten till låga nivåer, till och med förluster. Under samma period växer deras verksamhet till att bli halva Bildas studiecirkelverksamhet och de hävdar 2014 tt de har 320 000 studietimmar via studiecirklar. 2014 är också året 2,7 miljoner kronor plötsligt dyker upp på JAK bank för att sedan lika mystiskt försvinna till 2015 års årsredovisning.

Men 2015 behövde Granhedsgården ett aktieägartillskott på 1 miljon kronor, något som inte finns redovisat hos Ibn Rushd i deras bokföring. 

Enligt Granhedsgården bedrivs ingen som helst utbildning och läser man på hemsidan finns heller ingenting om det. Trots allt detta hävdar Folkbildningsrådet att de känt till hela affären och godkänt den.

På ett inägg på sin hemsida bekräftar de nämligen allt.

Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta över detta miserabla.

”Istället för att hyra lokaler”

Granhedsgården ligger alltså 12 mil från Stockholm och de säljer hotellnätter och konferenser. Uteslutande faktiskt.

Idag har jag en debattartikel publicerad där jag kräver ansvar från politikerna. Så det avslutar jag med här:

Jag förväntar mig att ansvarig politiker omgående reder ut den här soppan och ser till att skattebetalarnas pengar på 11 miljoner kronor som försnillats till hotellverksamhet med spa återkrävs.

Sedan måste Ibn Rushds verksamhet gås igenom med lupp för att de hur i hela friden det är möjligt att de kunnat samla på sig 11 miljoner kronor i kontanter av skattepengar från bidrag.

Nu räknar jag med att regler har brutits men detta är Sverige. Helt säker kan man tyvärr inte vara att det här trots det absurda inte är tillåtet. Är det så måste hålen täppas igen och en politikerna medge ansvaret för haveriet.

Vi kan inte ha ett system där det är okej att ta skattebetalarnas pengar som ska gå till utbildning för att köpa fastigheter.